Vad säger Sveriges Kristna Råd om mötet med andra religioner?

SKR har nyligen gett ut en skrift om detta, Religionsmöte, där man samlat några ekumeniska dokument. Redaktör för skriften är Katrin Åmell som är direktor för ekumenisk teologi vid Sveriges Kristna Råd och tillhörande Katolska kyrkan.

Det första i samlingen är Kyrkornas Världsråds (KV) dokument från 2003: Ekumeniska reflektioner - För dialog med människor som har en annan tro - En inventering av 30 år av dialog och en tillbakablick på 1979 års riktlinjer.

Här talas om att närma sig religiös mångfald. Helt riktigt skriver man att "Vi är övertygade om att vi har kallats att vittna i världen om Guds helande och försonande verk i Kristus." Men sedan brister det betänkligt i tolkningen av detta. Proselytism hör inte hemma i den religiösa dialogen. Man skriver istället att "kristna behöver öppna sig för andras vittnesbörd" och att dessa människor i olika religiösa traditioner återspeglar helgade liv och redan har något att säga om Gud. KV skriver att vi möter människor som redan lever av en tro som formar deras liv och med vilken de känner sig hemma. Detta vittnesbörd frambär de inte bara i ord, utan också i trofasta gärningar, i dyrkan och vördnad inför Gud. KV menar att detta är möjligt på grund av att Guds Ande är verksam på många sätt långt utöver vår förståelse enligt Joh. 3:8. Men Joh. 3:8 refererar till den som är född av Anden och inte till någon religiös mångfald.

KV ger här uttryck för att alla religioner dyrkar samma Gud medan Bibeln talar om att det inte är den ende sanne Guden som de dyrkar. För KV är det däremot naturligt att kristna kan mötas i multireligiös bön med andra religioner. KV skriver: "Multireligiös bön ställer de olika traditionernas böner jämte varandra." Paulus säger istället: "Vad har väl rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker? Hur kan Kristus och Beliar komma överens?" (2 Kor. 6:14-15).

Det andra dokumentet heter Möte med muslimer och är sammanställt av Islam in Europé Committee, som är ett gemensamt dokument från år 2003 för samma kyrkor som fastställde Charta Oecumenica. Det ska vara till hjälp då kyrkor försöker bedöma vad som står på spel när vi möter muslimer.

Också här finner man att de kommer fram till en syntes mellan vad Bibeln säger och mellan mänskliga tankegångar (som inte är Guds). Man fastslår som en självklarhet att Abraham är judarnas, de kristnas och muslimernas fader i tron och hans folk. Samtidigt skriver de att de bibliska texterna är stränga när de talar om främlingarnas falska gudar och avgudadyrkan samt att Fadern sände sin Son till världen för att ge den liv och frälsning genom Jesus som är den ende förmedlaren av universell frälsning. Men också i det här fallet handlar det om att Anden arbetar överallt och därför också i deras hjärtan som bekänner en annan tro! Fadern kan inte utestänga någon enda människa från denna frälsningen. Jesu blod blev utgjutet för andra likaväl som för oss. Därför är det också vår plikt att betrakta de andra som våra bröder och systrar. Guds kärlek känner inte några gränser. På så sätt kallar Kristus samman alla Guds barn som skingrats i denna världens olika religioner. Detta förutsätter en smärtsam försoning med muslimer. Och vägen till detta broderskap mellan Guds folk är dialogen mellan bröder och systrar som tror på den ende Guden. "Att inte vilja se likheterna mellan våra två sätt att tro hindrar oss från att glädja oss inför Gud och inför mänskligheten", skriver detta dokumentet.

Detta ställer sig alltså Sveriges Kristna Råd bakom och därigenom alla kyrkor som är medlemmar i Sveriges Kristna Råd.

Som ett gott initiativ mellan olika religioner anger dokumentet det initiativ som Johannes Paulus II tog när han kallade samman kristna tillsammans med ledare från andra religioners trossamfund i Assisi i Italien den 27 oktober 1986 och återigen den 24 januari 2002. "Utan sammanblandning förde de tillsammans fram mänsklighetens rop till Gud", fastslår dokumentet. Det är egentligen en vidrig lögn. Se länkarna till dessa datumen här ovanför.

Det tredje dokumentet är "Riktlinjer för möten med andra religioner för kyrkorna inom Borgågemenskapen", nämligen de lutherska kyrkorna i Norden och Baltikum och de anglikanska kyrkorna i Storbritannien och Irland från år 2003.

Också där har man en generös hållning: "Gud är inte mindre generös i frälsningen än i skapelsen". Andens närvaro blir känd genom Andens frukter, också i främmande religioner. "Då vi stöter på dessa kvaliteter i våra möten med människor av annan tro kan vi, tack vare Guds nåd, känna Andens närvaro", skriver dokumentet. Kan vi? Urskiljningens nådegåva verkar lysa med sin frånvaro.

Vi får i dokumentet veta att religionsdialog är att bygga ett varaktigt tillitsförhållande: "I möten med människor av annan tro kan ingenting ersätta den tålmodiga, omsorgsfulla och tidskrävande process det innebär att lära känna de andra, vinna deras respekt och bli deras vänner." En logisk fortsättning av det blir: "Om vi vid något tillfälle anser att vi måste kritisera den andres ståndpunkt måste vi samtidigt beakta en självkritisk hållning." "Vi kan även lära oss mycket av erfarenheten att närvara som hedrade gäster vid varandras bön och gudstjänst." I allra slutet av dokumentet framförs dock en liten brasklapp: "En del konvertiter kan ha svårigheter med själva begreppet dialog med andra religioner, särskilt om det leder dem till möten med deras egen tidigare religion." Kan vi förstå att det gäller speciellt dem som upplevt en radikal frälsning i Jesus Kristus och inte längre kan vända tillbaks till "de gamla köttgrytorna i Egypten".

Det fjärde och sista dokumentet heter Viktigt att veta om islam - Femton saker som kristna bör veta om islam. Det är en text som Kyrkokansliet i Svenska kyrkan 2004 gett ut på önskemål av Kyrkomötet.

Texten omnämner vissa saker och termer i islam, som att "Gud på arabiska är Allah. Kristna som talar arabiska använder också ordet Allah för Gud." Men ingenting sägs naturligtvis om att de kristna på 700-talet som bodde i muslimskt ockuperade länder som Egypten och Syrien blev tvingade till att använda arabiskan som ett officiellt språk och även Allah som namn på Gud.

I texten sägs också "Vi vill intensifiera umgänget mellan kristna och muslimer och kristen-muslimsk dialog på alla nivåer. Särskilt vill vi uppmuntra till samtal om den ende Guden och om förståelsen av mänskliga rättigheter." I texten hänvisas vidare till Charta Oecumenica och vad som där skrivs om islam.

Katrin Åmell är förutom sin anställning i SKR även medlem i kommissionen för interreligiös dialog i Stockholms katolska stift och är den Nordiska biskopskonferensens formella representant för dialogen med buddhister. 1995 skrev hon en artikel i tidskriften Kulturrådet med rubriken "För att polera en jadesten…". Det märkliga uttrycket är ett kinesiskt ordspråk för att bildligt sammanfatta den erfarenhet som kommit fram ur de interreligiösa utbytena. "För att polera en jadesten behövs det en annan jadesten, som kommer från ett annat berg."

Åmell nämner i inledningen ar artikeln om den appell för fred och enhet som gjordes från det s.k. Religionernas världsparlament i Chicago, där över 6000 deltagare samlats som representerade ca 200 religiösa grupperingar. Vilket hon menar var en "nyttoaspekt" i religionsdialogens anda. Hon nämner som positiva exempel av hur människor av olika tro kan mötas i den religiösa erfarenheten som sådan europeiska katolikers möte med hinduer och buddhister i Asien och hur en del personer som Jules Monchanin, Henry Le Saux och Bede Griffiths på olika sätt försökte förena kristen och indisk mystik. Hon nämner också om banbrytare i kontakten med zenbuddismen och hur de lyckades förmedla ett intresse för asiatisk spiritualitet till västerlänningar. Klosterlivet menar hon bildar en naturlig ram för den erfarenhetsmässiga dialogen. "Man är väl medveten om de avsevärda skillnaderna i lärofrågor och religionsfilosofisk underbyggnad men utbytena är inte till för att diskutera dessa problemen." Nä, nä, mystiken förenar alla religioner i en erfarenhetsmässig dialog! Åmell skriver: "Dalai Lama främjar den här formen av dialog mycket aktivt, liksom även den nuvarande påven" (Johannes Paulus II).

Åmell kommer fram till att mystiken är universell. (Såklart att den är det, men inte är det Kristi Ande i denna mystiken.) Tystnaden, stillheten, repetitionens betydelse för den fördjupande bönen, askesen, enheten mellan kropp och själ, kroppshållningen, andningen, detta har gett en inre enhet av existentiell betydelse för bönen och livet överhuvudtaget, säger hon.

Katrin Åmell som själv varit starkt engagerad i buddhismen säger i ett dokument Application of Buddhist Praxis in Christianity att möten med en annan religiös tradition, om den är ärlig, så är den en utmaning till ens egen tro. Hon säger vidare om vilka upplevelser det kan ge: "Through abdominal breathing, straight back, the position of zazen the participants could feel the energy circulate in their body." (Genom bukandning, rät rygg, i zazenläge, kunde deltagarna känna energin cirkulera i sina kroppar.)  

Detta är bevisligen religionsmöten, men det är också en urspårning från verklig kristendom och som SKR och dess företrädare deltar i när man befrämjar en inriktning mot sådant.

Paulus skriver till sin lärjunge Timoteus: Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen. För en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus, han som gav sig själv till lösen för alla, varom också vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.

Det vittnesbördet ska inte dränkas i religiös mystik, multireligiösa böner eller dialog med andra religioner. Var och en blir inte salig på sin tro! Pingströrelsen kommer på predikantveckan 4-7/12 att på nytt ta upp frågan om medlemskap i SKR. Min fråga: Är pingsts pastorer medvetna om det kompromissande ett sådant medlemskap kommer att innebära med kyrkor och ledare för SKR som till och med företräder religionsmöten enligt ovanstående? Sten-Gunnar Hedin har valts till ledare för Pingst. Som ledare för denna rörelsen bör han därför i ett uttalande ta avstånd från Charta Oecumenica, eftersom jag inte tror att detta dokumentet har stöd i rörelsen. Ett sådant uttalande tar naturligtvis inte avstånd från den apostoliska trosbekännelsen. Än bättre är det om Pingst ställer sig fria från SKR. Se också den debatt som förts i frågan på pingst.nu. 

2006-11-28

Bertil Lundberg

Tidigare länkar på denna sidan har förts över till sidan Ekumenik.

Roger Gustavsson: Interreligiös bön skapar frågetecken. Dagen 080522.

Sven-Bernhard Fast och Katrin Åmell svarar: Alla är skapade till att vara bedjare. Dagen 080529.
Kommentar: Alla människor är skapade till att vara bedjare, säger de, men endast den som kommer till Fadern genom tron på Jesus är en sann bedjare, alla andra religioners bedjare är bedragna av den Ondes villfarelser.

Roger Gustavsson: Betyder Lausannedeklarationen något? Dagen 080612.

Högsäsong för möten mellan religioner. Kyrkans Tidning 080728.

Tillbaks till: www.tidenstecken.se