Charta Oecumenica är inte från Gud

Det går en skiljelinje i svensk kristenhet mellan dem som vill följa Jesus och vad Ordet säger och de som blivit politiserade och följer tidsandan med dess trender. Detta märks tydligt på ekumenikens område där ledare för många kyrkor nu med ekumenikens lockelser leder folket och fåren in på en felaktig väg. Den ekumeniken finns i Charta Oecumenica.

Vi kunde i Dagen den 28 maj 2004 chockerat läsa om hur dåvarande föreståndaren för Missionskyrkan Kristen Andersson, tillsammans med Katolska kyrkans biskop Anders Arborelius, vill att Missionskyrkan ska förlova sig med Katolska kyrkan. Detta med förhoppningen om att det så småningom ska leda fram till ett giftermål och äktenskap mellan dessa båda kyrkor! Svenska missionskyrkan ville han dessutom upplösa som frikyrkorörelse. Förvånande? Egentligen inte, de försöker ju bara att implementera vad som står i Charta Oecumenica och vad alla kyrkorna i SKR fattat beslut om. Och ett stort steg i denna riktningen är den samverkan med Svenska kyrkan som Missionskyrkan håller på att förhandla fram och som påverkar hela kyrkligheten i Sverige. Efter 40 års dialog är Svenska kyrkan och Svenska Missionskyrkan nu beredda att upprätta en överenskommelse om samverkan. Gamla tvistefrågor är inte giltiga längre. Dagen 050930.
2007-01-21. Svenska missionskyrkan och Katolska kyrkan har officiellt erkänt varandras dop. Nu uppmanar vi andra kyrkor i Sveriges Kristna Råd att följa efter, sa katolske biskopen Anders Arborelius. Det formella erkännandet ses som ”ett led i utvecklingen där varje synligt steg mot enhet är viktigt”, skriver Katolska kyrkan och hänvisar till Charta Oecumenica, ekumeniska riktlinjer för Europas kyrkor som förmedlats till de svenska medlemskyrkorna av Sveriges Kristna Råd. Dagen 070123.

David Wilkerson fick i april 1973 en syn om vad som skulle ske i ändens tid. Den är nedskriven och skildrad på svenska i boken "Synen". Här följer ett citat från boken:

En världsomspännande superkyrka bildas genom en union mellan liberala ekumeniska protestanter och den romerska katolska kyrkan. De gör även gemensam sak politiskt. På detta sättet blir denna kyrka en av de mäktigaste religiösa faktorerna i världen. Denna superkyrka blir andlig endast till namnet. Man använder fritt Jesu Kristi namn, men är i själva verket antikristlig och politisk i sin verksamhet. Denna mäktiga kyrkounion kommer att engagera sig djupt i socialt arbete, väldiga välgörenhetsprogram och filantropisk verksamhet. Dess ledare gör storordiga uttalanden om vikten av att fylla alla människans behov och man kallar folk till förnyat intresse för sociala problem, politisk intervention och vidgat inflytande i världsfinanserna. Rom kommer att insistera på vissa eftergifter från de protestantiska ekumeniska ledarna och får sin vilja igenom. Denna union kommer att betrakta påven mer som en politisk ledare än som en andlig sådan. Även de protestantiska ledarna utövar påtryckningar på Rom som i sin tur gör eftergifter. Man begär inte att dessa skall betrakta påven som kyrkans ofelbara huvud, utan protestanterna kommer i stället att acceptera hans politiska ledarskap, men ej hans roll som Petri efterträdare.

Bakom Charta Oecumenica står Conference of European Churches / Konferensen för europeiska kyrkor (CEC) och the Council of European Bishops' Conferences / Europeiska katolska biskopskonferensernas råd (CCEE). Charta Oecumenica innehåller 26 förpliktelser som kyrkorna i Europa är inbjudna till att anta så att "en helig katolsk och apostolisk kyrka" på nytt ska bli synlig. Man kan göra jämförelsen med Charta Oecumenica som det andliga fördraget mellan Europas kyrkor som nu antas och upprättandet av en konstitution för Europa inom EU det politiska fördraget som håller på att antas. Skillnaden kan man säga är att det politiska fördraget är en rättslig lag, medan det andliga fördraget är ett moraliskt ingånget ställningstagande.

Det ekumeniska dokumentet Charta Oecumenica handlar praktiskt om att man förbinder sig för att verka för enhet och samverkan med katolicismen, ja till och med att man förbinder sig att verka mot ett erkännande och deltagande i den eukaristiska nattvarden (offermåltiden) som Katolska kyrkan har. Charta Oecumenica har enligt Sveriges Kristna Råd antagits som arbetsdokument. Samtidigt har kyrkorna i Sverige rekommenderats att på motsvarande sätt anta Charta Oecumenica som arbetsdokument. När beslutet togs var SKRs medlemskyrkor väl representerade, även representanter för observatörerna Pingst, Evangeliska frikyrkan och Adventistsamfundet deltog i detta samtal som adjungerade (förordnade som tillfälliga ledamöter) och beslutet fattades i full consensus. Varför reserverade sig inte Sten-Gunnar Hedin från Pingströrelsen? I det sammanhanget blir det förståeligt varför Sten-Gunnar Hedin skriver ett Jesus-manifest och en bok tillsammans med Anders Arborelius. Detta är också ett observandum på vart samfundet "Pingst - Fria församlingar i samverkan" kan vara på väg utan att dess medlemmar förstår sammanhanget.

Läs i detta sammanhanget synen "De döda väntar - en syn om Kristi kyrka på jorden" som gavs till Tim Mather.

Nedanstående är en kritik på dokumentet Charta Oecumenica.

Om du först vill läsa igenom själva huvuddokumentet som jag kritiserar så kan du läsa det här på svenska eller här på engelska. Hela Jorden har publicerat dokumentet här på både svenska och engelska. De texter som angetts i kursiv stil är det som jag citerar från dokumentet och framlägger till belysning.

I - Vi tror på "EN ENDA, HELIG, KATOLSK OCH APOSTOLISK KYRKA"

  1. Kallade till enhet i tron - tillsammans

Enheten i tron enligt Ef. 4:3-6 kan bara ske med den i Kristus pånyttfödda församlingen/kyrkan. Vilken enhet i tron har jag med den som ber till helgon, t ex påven i Rom? Eller till en ärkebiskop i Uppsala som förnekar mycket av det som står i Bibeln? Eller med den kyrka som är avfällig? Det finns en sund splittring också där man tar avstånd från villfarelser. Därför kan vi inte ha någon synlig enhet med katolska och ortodoxa kyrkor, ja inte hellre med Svenska kyrkan på riksplanet, förutom med präster och pastorer och församlingar som tror på det som står i Bibeln och som vi tydligt kan se att de är pånyttfödda enligt Ordet och därigenom våra syskon i Herren.

Ef. 4:14-16 "Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund. Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus." Jag vill här visa på att Charta Oecumenica är ett sådant bedrägligt påfund.

Vi förbinder oss

att följa Efesierbrevets apostoliska uppmaning och ihärdigt anstränga oss att nå en gemensam förståelse av Kristi frälsningsbudskap i evangeliet, att i den heliga Andens kraft verka för Jesu Kristi kyrkas synliga enhet i en enda tro, som tar sig uttryck i att vi ömsesidigt erkänner varandras dop och lever i eukaristisk gemenskap och även i gemensamt vittnesbörd och gemensam tjänst. Fet stil mitt förtydligande.

Vi kan inte förbinda oss att erkänna det dop som Katolska kyrkan och Ortodoxa kyrkor företräder. Ingen (vad jag vet) kan idag bli medlem i en äldre pingstförsamling i Sverige om den personen endast är "döpt" på detta sättet, hur kan då även Pingst erkänna detta dop? Missionskyrkan företräder idag både barndop och troendedop. I den överenskommelse som nu görs med Svenska kyrkan betonas att både barndop och troendedop ska respekteras som fullvärdiga dop men att den som är barndöpt inte längre ska döpas om. Dagen 050125.

Där upphör alltså Missionskyrkans troendedop. Kyrkoekumenik stavas kompromiss. År 2006 är det tänkt att de båda kyrkorna ska gå in i kyrkogemenskap. Dagen 050121. 061026 ingicks ett ekumeniskt samarbetsavtal mellan Svenska kyrkan och Missionskyrkan. Själva grunden för överenskommelsen anser ärkebiskop Anders Wejryd vara Jesu bön om enhet.Dagen 061027. Hur sann är samstämmigheten? Bra kommentar av Daniel Wärn.Dagen 061031.

Baptisterna ska också inleda samtal med Svenska kyrkan. Ambitionen för Baptistsamfundet är också att komma fram till ett teologiskt erkännande av varandras kyrkor. Och uppluckringar har redan skett. Centrumkyrkan i Farsta är numera en samarbetskyrka mellan Svenska baptistsamfundet och Svenska kyrkan. 1999 invigdes en dopfunt i Centrumkyrkan. Även Evangeliska frikyrkan håller i sina hopslagna församlingar med andra samfund på att rucka på troendedopet som grund för medlemsskap i församlingarna. Liberaliseringen kommer om inget görs på central nivå att drabba även Pingströrelsen, redan nu förs samtal i några pingstförsamlingar om dopet ska vara grund för medlemsskap. Thord Jacobsson bekräftar denna påbörjade liberalisering i ett inlägg i Dagen 050301. Svenska alliansmissionen, Svenska baptistsamfundet, Evangeliska frikyrkan och Pingströrelsen gav i februari 2005 ut en gemensam handbok - Gudstjänstboken - där en dopceremoni för barn inkluderas. Dagen 040917. Detta med tanke främst på Alliansmissionen som är ett samfund som praktiserar både barndop och troendedop. I boken finns även en ritual för dopbekräftelse skapad för baptistförsamlingar som välkomnar barndöpta medlemmar. Det som deras pionjärer grundade samfundet på är nu omformulerat till en ritual för dopbekräfelse för den som så önskar.

I ett svar i Dagen 050504 till Thord Jacobsson skriver Lars-Ivar Nilsson (ordförande för Pingst) och Sten-Gunnar Hedin (talesman för Pingst) "Endast den som tror ska döpas. Ingen annan än jag själv kan bestämma om och när detta ska ske. Dopet sker av fri vilja. Vi är alltså baptister och övertygade om att det medveta dopet är det dop Nya testamentet beskriver. Vi skulle önska att den inställningen stärktes i hela kristenheten." Det är ett bra och klarläggande svar som de ger och en riktlinje för fortsatta lärosamtal.

Tredje delen av Europeiska ekumeniska stormötet hölls i ortodoxa Sibiu i Romänien i september 2007. Där var det mycket tal om enhetsfrågor och om vikten att fortsätta och utveckla Charta Ecumenica. Stormötets slutdeklaration uppmanar kyrkorna att erkänna varandras doptraditioner, be för varandra, anordna ekumeniska vallfärder och gemensamma teologistudier samt kulturaktiviteter. Dagen 070912.

Vi kan inte förbinda oss att erkänna den eukaristiska nattvard som Katolska kyrkan har.

II - Kyrkorna i Europa på väg mot synlig gemenskap

Vi förbinder oss

att samråda och träffa överenskommelser med de andra kyrkorna om våra initiativ till evangelisation, för att undvika såväl skadlig konkurrens som risken för förnyad splittring, att tillerkänna varje människa friheten att utifrån sitt eget samvete välja religiös och kyrklig tillhörighet. Ingen får drivas till att konvertera genom moralisk påtryckning eller materiella fördelar. Ingen som av fri vilja konverterar får heller hindras att göra så.

Som fria församlingar och kyrkor måste vi ha friheten att ta initiativ till evangelisation utan att samråda och träffa överenskommelser med andra kyrkor. En församling eller enskild person måste ha friheten att göra det som den Helige Ande visar dem att göra.

3. Att gå varandra till mötes

Det är viktigt att erkänna de olika kristna traditionernas andliga gåvor, att lära av varandra och så låta sig berikas.

Katolska kyrkan har Traditionen som en fortsätt uppenbarelse från Gud. Inte kan en sund evangelisk kristen församling erkänna, lära eller låta sig berikas av sådana traditioner.

Vi förbinder oss

att övervinna självtillräcklighet och undanröja fördomar, att söka möten med varandra och att finnas till för varandra, att främja ekumenisk öppenhet och samarbete inom kristen undervisning, teologisk utbildning, fortbildning och forskning.

Vad menas med att undanröja fördomar? Eller att söka möten med varandra (på vilka villkor?). Att främja ekumenisk öppenhet - förutsättningen måste vara att den vi främjar öppenhet med är en sann broder eller syster i Herren. Vi kan inte förbinda oss något om vi inte upplever att en sådan relation eller samarbete är efter Herrens vilja. En kyrka kan dessutom vid ett tillfälle ha en bra ledare, men vid nästa skifte få en ledare som välsignar både homosexuellt leverne, enhet med muslimsk tro, buddhistisk meditation och hinduistiska new age inslag. Då är det vår plikt att stå upp och säga vad Bibeln säger om sådant.

4. Att handla - tillsammans

Vi rekommenderar att det skapas och upprätthålles bi- och multilaterala organ för ekumeniskt samarbete på lokal, regional, nationell och internationell nivå.

Det är förmodligen inte alla kyrkors vilja att gå med i Kyrkornas Världsråd. Inte hellre att binda upp sig med något ekumeniskt arbete på riksnivå som går "över huvudet" på den lokala församlingens eller föreningens vilja.

5. Att be - tillsammans

…genom att be för Kristi kyrkas synliga enhet. Ett särskilt smärtsamt tecken för söndringen mellan kristna kyrkor är avsaknaden av eukaristisk gemenskap.

Vi bör väl vara glada att det idag inte går att ha någon eukaristisk gemenskap med Katolska kyrkan på grund av deras lära om ett ständigt återupprepande av Golgata i ett oblodigt offer i deras nattvard. Den katolska nattvarden är också oskiljaktigt förenad med Maria. "Skådande på Maria blir vi medvetna om den förvandlande kraften närvarande i Eukaristin", säger påven i sitt manifest Letter Ecclesia de Eucharistia. Därför kan vi inte förbinda oss att sträva mot målet eukaristisk gemenskap. Tror vi inte längre på en väckelse där människor ska bli förvandlade av Kristi kraft och troendedöpta? Vad skulle baptismens pionjärer säga om de fick läsa Charta Oecumenica?

We commit ourselves

to learn to know and appreciate the worship and other forms of spiritual life practised by other churches;

Det betyder alltså att vi förbinder oss att lära känna och uppskatta t ex katolska kyrkans Mariadyrkan och helgonböner, därför att de är en viktig del i deras kyrkas gudstjänstutövande som de praktiserar.

Påven hade i slutet på juni 2004 besök av patriarken Bartolomeus från Konstantinopel. Påven bad då om ekumenik på denna grunden:

"While we prepare ourselves to welcome the ecumenical patriarch," he (påven alltså) concluded, "I invite everyone to pray for Christian unity, invoking the intercession of Our Lady. May the Holy Mother of God, to whom so many Eastern Christians are devoted, allow the embrace between Paul VI and Athenagoras I to favor a renewed commitment to communion between Orthodox and Catholics." -

"Till vem så många österländska kristna är hängivna." Sak samma är det med så många västerländska katoliker. Den katolska kyrkan är idag så väl ansedd på grund av sin storlek och sitt inflytande att de flesta evangeliska ledare verkar ha upphört med att ifrågasätta hennes doktriner. Det spelar alltså ingen roll att biskop Anders Arborelius ber till Birgitta eller att påven ber till Maria för dessa kyrkoledare. Påven bad ut denna maning den 24 januari 2005:

"May Mary Most Holy, Mother of the Church, help us to overcome all obstacles and obtain this gift (unity) as soon as possible. I make a heartfelt plea to all the faithful, especially the young, to extend their ecumenical commitment throughout the year and everywhere to become instruments and witnesses of the full communion invoked by Christ at the Last Supper."
Översatt till svenskan: "Må Maria den mest Heliga Kyrkans Moder, hjälpa oss att övervinna alla hinder och att få denna gåva (enhet) så snart som möjligt. Jag vädjar innerligt till varje troende, särskilt de unga, att engagera sig i ekumeniken under hela året och att överallt vara redskap och vittnen i den fullständiga samhörigheten som Kristus bad om under den sista måltiden."

Det är dit den Katolska kyrkan vill styra ekumeniken, att den katolska formen av nattvarden ska bli erkänd och accepterad av de evangeliska kyrkorna. Motsatsen är naturligtvis otänkbart, att Katolska kyrkan skulle erkänna den evangeliska formen av nattvarden. Det är därför som nattvardsfrågan tar tid och frågan ännu inte är löst. På något sätt måste Katolska kyrkan hitta en form för gemensam nattvard som styrs av deras villkor. Nästa stora händelse på ekumenikens område är det tredje europeiska ekumeniska mötet som ska hållas i Sibu i Rumänien 4-8 september 2007 då både evangeliska, ortodoxa och katolska kyrkor ska samlas i avsikt att utveckla de gemensamma ekumeniska förpliktelserna för kyrkorna i Europa utifrån Charta Oecumenica.

6. Att fortsätta dialogen

För att fördjupa den ekumeniska gemenskapen måste ansträngningarna att nå konsensus i tron ovillkorligen fortgå. Utan enhet i tron finns ingen fullständig kyrkogemenskap. Det finns inget alternativ till dialog.

Konsensus betyder inte att man är enig i allt utan att man kommer överens om att man inte är enig i allt och sedan idkar gemenskap på minsta gemensamma nämnare i tron. Vad för slags enhet blir det? Antingen blir det hyckleri eller ett stort avfall från Ordet som Gud har gett oss, för vi vet att riktningen i kyrkovärlden går mot ett liberalteologiskt perspektiv och religionsdialog med alla möjliga trosuppfattningar, allt till slut förenat under ett paraply i den stora Världskyrkan. Den katolske chefsteologen kardinal Joseph Ratzinger sa i ett brev till de katolska biskoparna utöver världen: Den katolska kyrkan är "modern" till alla kristna kyrkor. Uppenbarelseboken 17:5 talar om en annan moder i ändens tid. Döttrar är då de kyrkor som går in i ett förhållande till modern. Charta Oecumenica är ett dokument som binder samman kyrkor i ett förhållande till falska lärosättningar i en falsk enhet.

Vi kan därför inte förbinda oss till en dialog som har ett ytterst tveksamt syfte. Tro kan bara vara grundad på Kristus som vi bekänner oss till och bara till honom ska vi vara förpliktade.

III - Vårt gemensamma ansvar i Europa

7. Att delta i formandet av Europa

På grundvalen av vår kristna tro vill vi verka för ett humant och socialt Europa, där mänskliga rättigheter och grundvärden som fred, rättvisa, frihet, tolerans, delaktighet och solidaritet göres gällande. Vi betonar vördnaden för livet, äktenskapets och familjens betydelse, ett prioriterat ansvar för de fattiga, beredskap att förlåta och i allt - barmhärtighet.

För dessa självklara värden behövs inget trosdokument à la Charta Oecumenica.

Inte heller för…

8. Att försona folk och kulturer

9. Att bevara skapelsen

10. Att fördjupa gemenskapen med judendomen

Också judar i judendomen behöver höra det glada budskapet (evangeliet). Allt annat vore ett svek mot våra kristna trossyskon, de Messiastroende judarna. Men det är antagligen ingenting som Charta Oecumenicas författare tänkte på, de kanske rent av betraktar detta som antijudaism?

11. Att odla relationerna till Islam

Vi vill intensifiera umgänget mellan kristna och muslimer och kristen-muslimsk dialog på alla nivåer.

Dialog var det, och samtal om tro på den ende Guden (som flera kyrkor redan menar att muslimer tror på). Om man då skickar missionärer till muslimska länder eller upprättar en aktiv kristen församling i ett muslimskt bostadsområde i Sverige, betyder det då att vi bryter mot Charta Oecumenicas skrivna konsensus Vi förbinder oss att möta muslimer med respekt, att samarbeta med muslimer i gemensamma angelägenheter.(???) Kristen tro är unik, det finns inget utrymme för att i dialogens namn kompromissa med islam om trons grunder när det gäller frälsning och försoning genom Jesus Kristus, Guds son.

Det är också populärt bland dessa medlemskyrkor att bojkotta Israel.

Konferensen för europeiska kyrkor (KEK) som står bakom Charta Oecumenica har redan gett ut förslag på hur muslimer och kristna ska kunna be tillsammans! Här ett exempel hämtat från detta dokumentet.

Order of a Christian-Muslim common prayer
(Closing ceremony of an interreligious meeting)

Lighting of candles at Quran and Bible
Opening: Reading of Al Fatiha
Story from the life of the Prophet
Song about the appearance of the Prophet
8 Prayer-parts for meditation
The Our Father with Muslim commentaries
Ritual of sharing bread and dates
(Believers, Christians and Muslims, gathered in a circle passed a loaf of bread, breaking a piece of it and presenting it to the neighbour, and a plate of dates. They shared the food and wished each other "Peace" / "As-alaam")
Benediction

12. Att möta andra religioner och livsåskådningar

…och vittna för dem om den kristna tron.

Ja, det är ju positivt (men ingår i detta aktiv tillåten mission?) och behöver vi Charta Oecumenica för att begripa det?

Enligt dokumentet sägs att Ingen får drivas (felöversatt ord: not inducing anyone) till att konvertera genom moralisk påtryckning. Ingen får förmås eller uppmuntras till att konvertera genom moralisk påtryckning. Moralisk påtryckning är ett luddigt ord, kan betyda vad som inom frikyrkligheten menas med evangelisation. Är det inte så att det bland dessa ortodoxa, protestantiska, anglikanska, katolska och oberoende kyrkors medlemmar som kan räknas i många miljoner i Europa, så finns det en hög procent som behöver bli evangeliserade? Dessa medlemmar får alltså enligt Charta Oecumenica inte förmås att konvertera ifall de inte själv kommer på att de vill göra det! Den som t ex är medlem i Katolska kyrkan eller Svenska kyrkan får vi enligt detta dokument inte uppmana till att förändra sitt kyrkliga medlemskap. Hur mycket mission eller evangelisation kan vi efter detta bedriva?

Enhet är en god tanke, men om den byggs på felaktiga principer och en felaktig grund, då blir den enheten ett redskap som går på tvärs med Guds vilja och planer. Tänk vad eniga folket var i tron när man byggde Babels torn, men enheten var inte från Gud. I ändens tid som vi nu lever i så byggs det också på en enhet som inte är från Gud, en enhetskyrka inom EU. En ekumenik som bygger på dialog och konsensus och inte på pingstens enhet vi läser om i Apostlagärningarna. Detta uttrycks mycket tydligt när man säger: "För att fördjupa den ekumeniska gemenskapen måste ansträngningarna att nå konsensus i tron ovillkorligen fortgå." Än värre blir det när man skriver att Östliga religioner och nya religiösa rörelser breder ut sig och väcker också intresse bland många kristna. Väcker intresse bland många kristna?

Låt oss inte bli bortrövade den enkla hängivenheten i Kristus som är den nytestamentliga församlingens styrka. Maktmänniskor som vill ha patent på det Gud gör och hur en kyrka ska se ut har alltid funnits i kyrkohistorien. Då har Gud kommit med förnyelserörelser utanför de kyrkliga ramarna. Jesus säger: "Ty där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem." (Matt. 18:20).

Bertil Lundberg

Publicerat 2005-02-27.
- - - - - - - - - - - - - - -
Sverre Larsson i Världen idag 050321 om Lewi Pethrus testamente, boken "Brytningstider": Om våra pastorer läste den idag skulle det förvåna mig om någon ville agera till förmån för den organisationsform som föreslås utgöra underlag för en samfundsbildning. Bokens första del använder pastor Pethrus till ett bibelstudium där han visar att den nytestamentliga församlingen har sitt mönster i en fri, oberoende sammanslutning utan centralstyrning. Han förklarar till exempel varför församlingen i Jerusalem inte var och aldrig kunde bli ett högkvarter den första kristna tiden. Han visar också att inte heller de stora församlingarna i Antiokia, Alexandria och Efesos aspirerade på att bli högkvarter för den nya rörelsen. ”Det var först sedan kristendomen i många avseenden avlägsnat sig från den andliga nivå, på vilken den apostoliska församlingen levde, som organisatoriskt ledarskap mellan och över församlingarna kom till stånd,” skriver Lewi Pethrus.