Två av svensk kristenhets mest kända personer, Ulf Ekman och Peter Halldorf har mötts i två dialogsamtal. Peter var en radikal pingstförkunnare i början på 1980-talet som sedermera dragits åt meditativ katolsk inriktning om än han fortfarande står kvar som pingstpastor. Ulf startade Livets Ord i början på 1980-talet med buller och bång och nu börjar också han att omvärdera vissa saker.

Det första mötet, som var fullsatt, hölls i Citykyrkan i Stockholm (som tillhör Pingströrelsen) den 12 september 2005. Ämnet för kvällen var "Mission och kontemplation".

Mats Tunehag som var samtalsledare inledde med en monolog där han spelade ut aposteln Paulus stora missionsintresse mot den honungsätande profeten Johannes döparen som MT beskrev som meditativ och att han gillade att sitta och titta på ökenrävarna. "Du kan inte sitta här och häcka… du gör mig galen", sa den store missionärspionjären irriterat till ökenprofeten bland annat.

Monologen kändes inte riktigt relevant måste jag säga. Johannes döparen dog långt innan Paulus blev omvänd och Johannes döparen var ingen kontemplativ person under sin korta verksamhetstid. Både Ulf och Peter förklarade också att man kan inte spela ut mission mot kontemplation. Peter beskrev Ulf som en apostel och missionsman.

Peter började sin inledning: "Kära systrar, bröder, om du har ett krus med vin och låter det stå länge, mycket länge på samma plats, då får du med åren ett aromatiskt välsmakande vin, men om du flyttar ditt krus fram och tillbaka, då blir det med tiden blaskigt och härsket av bottensatsen." Denna historien hade han hämtat från Evagrios av Pontus som genom sitt sökande i slutet på 300-talet slutade sitt liv i en grotta i den egyptiska öknen. (Evagrios hårda asketism skadade hans hälsa och han tvingades minska på sin asketism, men efter två ytterligare år kollapsade hans hälsa helt och han dog år 399, 54 år gammal. Asketismens bottensats tog sitt attribut, men den delen berättade inte Peter.)

Ulf förklarade i sin inledning att det här var ett samtal och ingen debatt eller diskussion. Ulf menade att det finns ingen stark mission utan kontemplation och ingen stark kontemplation utan att den på något sätt ger uttryck i mission. Syftet med Andens sändande var mission och han varnade för mys och må religion. Ulf visade på exemplet Paulus som Jesus kallade till ett vittne om honom inför alla människorna: "Gå, jag ska sända dig ut till hedningarna långt bort."

Peter förklarade att han använde sig av ordet skådande istället för kontemplation. "Trons innersta väsen är alltid skådande", menade han. Människan skådar Gud genom Andens ljus. Peter citerade Joh. 5:19 att Sonen kan bara göra det han ser Fadern göra. Det Jesus gjorde hade grund i hans skådande av Fadern.

Men detta är också en farlig teologi som Peter är inne på. Peter nämnde INTE att ordet skådande är ett ord som mystikerna också använder om sina erfarenheter där de tömmer sitt medvetande för att stilla betrakta det gudomliga. Detta skådande är i de flesta fall ockultismens ljus. Mystikern upplever att han tillhör en enhet med universum eller Gud oavsett vilken religion det handlar om. Upanishaderna säger om detta skådandet: Mystikern erfar själens förening med Gud - ja, dess identitet med Gud. I katolsk mystik, som Peter vurmar för, finns många exempel på detta.

Peter berättade att när han "mötte öknens andliga värld, människor som hade gått en lång, lång väg, då blev det inte omedelbart, utan först blev det som att få sand i ögonen, men med tiden var det som en uppenbarelse och där föll allt på plats för mig och då kände jag att det är ju det här jag har längtat efter, strävat efter."

Ulf talade mycket om missionen och dess betydelse, medan Peter mer verkade vara nöjd med bara skådandet. Ulf berättade bland annat om en missionshändelse i Indien där en muslimsk kvinna blev helad och frälst i en kampanj i en hinduistisk miljö.

Ulf berättade på slutet av mötet om sina tre år i Jerusalem. Den viktigaste insikten han gjorde där var betydelsen av Kristi kropp. Och han berättade om ett tilltal Herren gav honom: "Lär känna kyrkans väsen!" Ulf berättade att han grundläggande tror att det bara finns en enda Kristi kyrka och att det naturligtvis bara finns en enda Kristi kropp som gestaltas på många olika sätt.

Men vad betyder egentligen Herrens uppmaning: "Lär känna kyrkans väsen!" Är kyrkans väsen från Gud? Eller har Kristi kropp i alla tider verkligen varit den synliga kyrkan? Här måste man nog se upp lite grann, all enhet kan inte vara Guds enhet. I den allra första kristna kyrkans/församlingens historia så var församlingen en gemenskap mellan de troende och pånyttfödda kristna, de som var döpta till Kristus, och som möttes regelbundet till andlig gemenskap. Men när apostlarna var borta så förändrades kyrkans väsen. Centrum för verksamheten flyttades från Jerusalem till Rom. De judekristna försvann ur bilden. Den karismatiska andefyllda kristendomen blev svagare och svagare. Det kyrkliga organisations- och ämbetstänkandet blev starkare och starkare. Kyrkans sakramentala förvaltning av frälsningens medel blev viktigare än det personliga kravet på omvändelse till Kristus. Kyrkans väsen förändrades och det personliga andliga livet i Kristus blev inte det centrala. Så är det fortfarande i Världskyrkan…

Peter ställde på slutet frågan till Ulf: När grundar ni det första klostret på Livets Ord?

Ulf: Bra fråga! Vem vet vad vi startar i framtiden.

18 december 2005 var det dags för en ny samtalsrunda. Nu på Peter Halldorfs hemmaplan, i Pingstkyrkan Linköping, som var i det närmaste fullsatt. Den här gången var det Peter Halldorf själv som fungerade som samtalsledare.

Peter inledde med att förklara att han mer och mer rensat i sin kalender under adventstiden för att mer i stillhet sätta de tre profeter som står i centrum under denna delen av kyrkoåret, nämligen Sakarja, profeten Johannes och fjärde advent Theotokos, när vi har temat Herrens moder, Maria.

Ulf: "Jag tror vi har underskattat henne makalöst, det finns en fruktan, kanske katolikskräck. Maria har vi så sett på bilder som är främmande kulturellt då vi varit på semester i Italien." Och Ulf fortsatte: "Maria är som du sa Theotokos, alltså Herrens moder, Guds moder. Vi har i väckelsekretsar varit rädda för att överbetona henne."

Detta måste man säga är högst förvånansvärt uttryckt av Ulf Ekman, han kan inte vara okunnig i vilken ställning Maria idag har i den katolska världen, inte bara om vi åker på semester till Italien. "Theotokos" översätts på svenska "Gudaföderska".

Bruket att dyrka Maria som Guds Moder blev erkänd dogm vid kyrkomötet i Efesus 431. Maria ärades med titeln Theotokos (Gudaföderska). Det här blev öppningen för en hednisk dyrkan av Maria. Resultatet av detta kan vi idag se i den katolska världen. De hedniska gudinnorna Isis och Astarte kallades "Himmelens drottning". Kybele titulerades "alla heligas Moder". Alla dessa titlar tillämpas numera, med obetydliga variationer, på Maria. Som Himmelens drottning står hon idag i högre rang än alla änglarna och de heliga i Himlen, och endast under Gud i status. Detta kan man kalla "makalöst"!

Katolska kyrkans katekes nr 975 säger: "Vi tror att Guds heliga moder, den nya Eva, kyrkans moder, i himlen fortsätter sin modersroll när det gäller Kristi lemmar." I Katolska kyrkan köper man hela paketet…

Peter berättade att han sitter med i den officiella dialoggruppen mellan Katolska kyrkan och Pingst och att de helt nyligen var samlade ett helt dygn där de talade om Maria. "Vi har ju några Mariadogmer som kommit upp i historien på katolsk mark som vi protestanter har svårt för och jag la märke till att mina kollegor, pingstpastorer, när de hörde detta: ja men tror ni verkligen så här. Men på samma sätt katolikerna säger också: ja, men tror ni inte på det här, som det var alldeles självklart."

Och vad tror Peter själv om dessa katolska Mariadogmerna? Vad gör Peter i denna dialoggruppen eftersom han verkar ha omfattat en hel del katolska influenser och inte längre kan anses stå för pingstteologin?

Peter menade att när något vi tycker är överdrivet eller missbrukas då backar vi så mycket att vi förlorar något omistligt. Rätt mycket talades om tradition men inte något om hur katolska kyrkan missbrukat traditionen genom alla tider sedan Konstantin gjorde kristendomen till statsreligion. Sann tradition beskrevs av Ulf det som Gud ger av lära, liv, erfarenheter, kraft och välsignelser, det ska överföras från generation till generation.

Peter kontrade med frågan: Om det inte hade funnits några kristna människor i varje generation, hade då den kristna tron kunnat överleva? Ulf trodde inte det. Då menade Peter att det vi kallar tradition i denna meningen inget annat är än Andens livgivande ström genom historien, alltså det sätt på vilket skriften har levts, bedits, praktiserats bland alla över allt i alla tider sedan inkarnationen! Därmed lyckades Peter alltså med konststycket att få med mystikerna och påvarna och allt…

Ulf som betonade lite mer Guds handlande menade att det Gud gjorde när Jesus kom, första århundradet, andra århundradet, 1500-talet, vad helst Gud gjorde någonting så är det för oss idag. Det är sant, men Ulf sa ingenting om hur vi ska skilja ut det som Gud gjorde från det han inte gjort i historien. För inte var det Gud som brände folk på bål om de på egen hand ville läsa vad som stod i Bibeln…

Peter betonade att vi har väckelserörelserna redan i urkyrkan. Han fortsatte: "Redan på 300-talet kom de radikala lärjungarörelserna i öknen (se då min artikel om Antonios) och så kanaliserades detta i nya fåror i den stora odelade kyrkan och det fortsätter ju århundrade efter århundrade, sen kom vi fram till 1500-talet och då började detta hända att profeten inte bara har ett bud från Gud till en lite mätt och däst kyrka utan de började bilda eget och så accelererar det här och våra egna väckelserörelser om jag tänker på det sammanhang jag kommer ifrån. Ja, men tar vi Luther idag så finns det väl inte någon seriös katolsk teolog som inte skulle säga att Luther hade ju rätt i allt det han sa egentligen i sin kritik av den gamla kyrkan". Här inflikar till sist Ulf: "det mesta av vad han sa".

Till detta måste tilläggas att Katolska kyrkan ännu inte har upphävt bannlysningen av Luther och den har inte heller erkänt att den har haft fel i sin teologi på något område.

Katolska kyrkans antikristliga handlande i historien och nya läror som införts i Traditonen och som fortfarande gäller är för Peter inget väsentligt att ta upp i sammanhanget. Det stora problemet för Peter är att de nya icke katolska profeterna bildat nytt och Ulf höll med om att det är baksidan av varje väckelse. Peter månar om att den här utvecklingen måste hejdas, gemenskapen med de heliga, måste återupprättas.

Peter: Hur ser vägen ut till den enhet Jesus ber om? Ulf tog bilden av Kristi kropp, att den är en helhet, bara när kroppen är hel fungerar den som den ska.

Ulf fortsatte: "Man ser en enhet som man inte tycker om och som man är rädd att detta ska sluta med ett skökosystem, en falsk enhet, en förberedelse för antikrist, så kan det ju skrämma livet ur en så att man över huvud taget inte närmar sig andra grupper av kristna för att det ske och då tror jag att man fått en fel bild av vad enhet är. Jag måste säga att för min egen del, att jag har fått ändra uppfattning mycket under tidens lopp när det gäller det här."

Peter: "Hur hjälper du din församling att gå denna omvändelsens väg?"

Ulf: "Ja, det står i skriften att 'sakta för han moderfåren fram', så här kan man ju inte springa iväg. Det här ordet fick jag för några år sedan. För min del är det så här: förkunnelse, förklaring och förklaring igen."

Vad säger alla inom Livets Ord i Uppsala om detta? Sakta för Ulf Ekman nu sin församling mot Rom…

Ulf bekände att vi har gjort ett antal misstag, enhet är ett skeende som Gud gör nu.

Peter: "Keryx (Livets Ords teologiska tidskrift) är något av det friskaste som finns just nu i svensk kristenhet." Ulf är dess redaktör och där är det den sakramentala teologin som Ulf väldigt starkt har lyft fram senaste tiden. Ulf menade att vi har missuppfattat detta med nådemedlen. Det sakramentala tecknet, förmedlar det som det symboliserar.

Som sista punkt föreslog Peter att "Vi kanske kunde byta gudstjänstfirande församling i 6 månader." Ulf tar över Bjärka Säby och Peter tar över Uppsala. Ulf var med på noterna och räknade upp ett digert program som Peter skulle få.

Detta sistnämnda må vara fyndigt men det som kvarstår efter dessa två samtalsmöten är en del frågetecken, stämmer dessa två mäns funderingar med Guds förebild i Kristus som den enda grunden för enhet eller är det fler misstag som är på gång? Ska vi "sluta fred med Rom" och ta emot dess ande och lära eller ska vi låta Gud ge oss visioner för evangelisation i katolska miljöer?

Bertil Lundberg

Tillbaks till www.tidenstecken.se