Johannes Paulus II i Dominicae Cenae On The Mystery and Worship of The Eucharist den 24 februari 1980: "Adoration of Christ in this Sacrament of love must also find expression in various forms of Eucharistic devotion: personal prayer before the Blessed Sacrament [the Eucharist], hours of adoration, periods of exposition - short, prolonged and annual (Forty Hours) - Eucharistic benediction, Eucharistic processions, Eucharistic Congresses."

Katolska kyrkan föreskriver att detta "heliga mässoffer" endast får firas vid ett altare (inne i altaret ska finnas en relik från en katolskt helgon!), på vilket eller över vilket det finns ett krucifix. På samma sätt har korstecknet en framstående plats i mässans ceremonier. Konsekrationen (förvandlingen) är den handlingen som den katolske prästen utför i mässan, när han under den eukaristiska bönen uttalar instiftelseorden "Detta är min kropp... Detta är kalken med mitt blod...") över bröd och vin, varvid de förvandlas till Kristi kropp och blod. Konsekrationen är förbehållen präster och biskopar, i det att orden är verkningslösa utan den rätta vigningen hos dem som uttalar dem. Och orden verkar alltid oavsett hur syndig prästen är. Efter konsekrationen av brödet och vinet eleverar (upplyfter) prästen dessa, för att de troende kan se dem och tillbe dem. Men vad är det man tillber? Återskapar man verkligen Kristi offer på Gogata? Isåfall är det ju en död kropp man återskapar. Det är ju inte möjligt eftersom Jesu döda kropp blev förvandlad och uppstånden! Kristus kan inte dö längre!

Katolsk tro menar enligt Tridentum:

• Att mässoffet är en förnyelse av Kristi offer på Golgata.
• Att den katolske prästen som förrättar detta offer är en offerpräst.
• Att Kristus på korset offrade sig på ett blodigt sätt, men i den heliga mässan offrar sig Kristus på ett oblodigt sätt.
• Att brödet och vinet i altarets Allraheligaste Sakrament verkligen, sant och kroppsligen, genom konsekrationsorden förändrats, till Kristi Lekamen och Blod (Transsubstantiationsläran).

Evangelisk tro menar istället:

• Att nattvarden är en åminnelsehandling (Luk. 22:19) av Kristi enda offer på Golgata.
• Att brödet och vinet inte är någonting som vi ska tillbe eller offra till Gud.

Hebréerbrevet 10:10-15 beskriver denna skillnad på följande sätt:

Och i kraft av denna vilja har vi blivit helgade, därigenom att JESU KRISTI KROPP EN GÅNG FÖR ALLA HAR BLIVIT OFFRAD (evangelisk tro). Och alla andra präster (katolska präster) STÅ DAG EFTER DAG I SIN TJÄNST OCH FRAMBÄRA GÅNG PÅ GÅNG ENAHANDA OFFER, som dock aldrig kunna bortta synder, men sedan denne (Jesus Kristus) HAR FRAMBURIT ETT ENDA OFFER FÖR SYNDARNA, sitter han för beständigt på Guds högra sida (inte i den katolska kyrkans altarskåp, tabernaklet) och väntar nu allenast på att hans fiender ska bli lagda honom till en fotapall (när Gud ska döma folk och länder), TY MED ETT ENDA OFFER (offret på Golgata) har han för beständigt fullkomnat dem som bli helgade (frälsta). Härom vittnar jämväl den Helige Ande för oss.

Mässoffret i Bibelns ljus

Den katolska mässoffertanken (att brödet och vinet förvandlas till Jesu verkliga kropp och blod) finns inte i Nya Testamentet, inte hellre hos de tidiga kyrkofäderna. Mässoffertanken är i själva verket en ren och skär villolära. Ett hokus-pokus.

Jesus talar i Joh. 6:53-56 om "att äta mitt kött och dricka mitt blod". Vad menar då Jesus? Sammanhanget i Johannes evangelium ger oss denna förståelse.

Joh. 1:1 "I begynnelsen bar Ordet (Jesus), och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud."

Joh. 1.14 "och Ordet (Jesus) blev kött och tog sin boning ibland oss…"

Hur äter man då Jesu kött (som är det levande brödet), och hur dricker man Jesu blod?

När Jesus senare i Luk. 22:19-29 säger "Detta är min lekamen" och "Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod", vad menar då Jesus?

Jesu kropp och blod fanns inte i brödet och kalken, därför att Jesu kropp och blod hade ännu inte offrats på korset. Jesus stod ju fortfarande mitt ibland dem! Därför kan det inte ha varit Jesu verkliga blod, i så fall hade Jesus dessutom druckit sitt eget blod! Att dricka blod är förbjudet både i GT (5 Mos. 12:16) och i NT (Apg. 15:20). Men vad det handlar om är att Jesus nu var på väg till att ge sitt kött och blod på korset. Därför representerade brödet och vinet det offer Jesus nu stod i begrepp att ge, och Jesus säger i Luk. 22:19 "Gör detta till min åminnelse." Mässoffertanken strider vidare mot denna befallning, därför att om brödet och vinet förvandlas till Jesu kropp och blod, då är brödet och vinet istället Jesus i nuvarande form och eukaristin betyder inte längre att nattvardsstunden gös till Jesu åminnelse! När evangeliska kristna säger: "Kristi lekamen för dig utgiven" och "Kristi blod för dig utgivet", så följer man den lära Nya Testamentet anvisar.

Vad är eukaristi? Eukaristi betyder "tacksägelse" och är enligt 1 Kor. 11.24-25 en åminnelsehandling som GENOM TRON GER DELAKTIGHET AV Kristi lekamen och blod, vilken offrades på korset (inte i eukaristin). Eukaristin beskrivs i Didaché 14:1 som ett tackoffer. "På Herrens dag skall ni samlas och bryta bröd och frambära TACKSÄGELSE efter att ha bekänt era synder, så att ert offer blir rent."

Vad menar då Ignatios i sitt brev till smyrnierna när han i 7:1 skriver: Från eukaristin och bönen håller de sig borta, eftersom de inte bekänner att eukaristin är vår Frälsares Jesu Kristi kött som led för våra synders skull och som Fadern uppväckte i sin godhet."

Ignatios angriper här doketerna som förnekade inte bara eukaristins innebörd men själva kärnan i evangeliet, att Kristus hade antagit kött (5:2) och de påstod att hans lidande bara är en skenbild (2:1). Smyrnierna däremot prisas för sin orubbliga tro och deras tro ger han denna eukaristiska bild (1:1): "Jag prisar Jesus Kristus, vår Gud, som har gjort er så visa. Jag har fått veta att ni har en så orubblig tro som om ni till kropp och ande var spikade vid Herrens Jesu Kristi kors och att ni är fasta i kärleken genom Kristi blod." Sin egen tro beskriver Ignatios i sitt brev till romarna 7:2-3 "Jag skriver till er levande och i längtan att få dö. Min åtrå är korsfäst, och hos mig brinner inte någon lust till det jordiska. Men det finns ett levande och talande vatten inom mig som säger från mitt inre: "Kom till Fadern". Jag har inte längre någon lust till förgänglig mat eller detta livets nöjen. Jag vill ha Guds bröd och Jesu Kristi kropp, han som är av Davids släkt, och till dryck vill jag ha hans blod som är oförgänglig kärlek." I sitt brev till Trallierna 8:1 framgår det vilken betydelse Ignatios lägger in i de eukaristiska uttryck som han använder sig av i sina brev. "OMSKAPA ER I TRO som är Herrens kropp och i KÄRLEK som är Herrens blod."

Och hur är det med Justinus? Har han en katolsk eller en evangelisk tro? Om någon katolsk präst idag skulle säga det Justinus skriver i Dialogen med juden Trypho 117:3 så skulle han bli ex-kommunicerad av den katolska kyrkan! Den katolska villfarelsen om mässoffret hade ännu inte fått fotfäste i kyrkan.

"I too assert that prayers and thanksgiving, offered by men who live up to them, ARE THE ONLY PERFECT SACRIFICIES PLEASING TO GOD. IN ACCORDING WITH THEIR TRADITION, THE CHRISTIANS KNOW ONLY THESE SACRIFICIES. They offer them when they celebrate THE MEAL OF REMEMBRANCE by eating and drinking. In this way they COMMEMORATE the suffering which the Son of God endured for their sake."

I apologien 1:66 talar han om eukaristins betydelse. Genom att delta i Måltiden, blir de troende styrkta i kropp och blod (själ) inför uppståndelsen som är en väsentlig del av tron. De blir också styrkta genom brödet och vinet som Kristi kött och blod, men märk att alltihopa är en åminnelsehandling av det faktum att "Jesus Kristus blev kött och accepterade kött och blod för vår frälsnings skull".

"This meal we call Thanksgiving (Eukarist). No one is allowed to take part in it exept he who believes that the things we teach are tru, who has received the bath for the forgiveness of sins and for the new birth, and who lives according to the teachings handed down by Christ. For we do not partake of this meal as if it were ordinary food or ordinary drink. Rather, through the Logos of God, our Healing Saviour JESUS CHRIST BECAME FLESH AND ACCEPTED FLESH AND BLOOD FOR THE SAKE OF OUR SALVATION. Hence, as we have been taught, the food taken with thanksgiving in the words of prayer He handed down to us in the flesh and blood of that Christ who became flesh. Our flesh and blood are strengthened by this eating and drinking for our transformation. The apostles in their own memoirs, which are called Gospels, handed down as they were commanded: Jesus took the bread, gave thanks, and said, "DO THIS IN REMEMBERANCE OF ME. This is my body." In the same way he took the cup, gave thanks, and said, "This is my blood." And he gave it to them alone."

Det katolska Mässoffet kallas också för Altarets sakrament. I boken "The Early Christians" av Eberhard Arnold ges denna mycket upplysande förändring som skedde i vår tidiga kyrkohistoria. "As late as A.D. 170, Celsus noted that the CHRISTIANS HAD NO ALTARS. But by A.D. 200, the table was often called "altar". The Lord's Supper had already been separated from the Lovemeal after the middle of the second century; originaly an offering of thankful hearts and tangible gifts by all believers, it changed (again at the end of our century) into the oblation of the Mass offered by the priest. Transubstantiation and the re-enactment by the priest of the body and blood sacrifice now took the place of Christ's presence and the descent of the Spirit upon the gathered Church: THE SPIRIT AND THE CRUCIFIED CHRIST WERE NOW MATERIALIZED IN THE SUBSTANCE OF WAFER AND WINE AS "CORPUS CHRISTI". In the third century, the shift from the early celebration of the Meal to the Catholic Mass was still in full progress. The mystery of the Mass and the entire ritual with all its wondrous sacraments show more crassly than anything else HOW ALL THE PAGAN RELIGIOUS CURRENTS FLOWED TOGETHER IN THE INSTITUTIONAL CHURCH."

Med andra ord: apostlakyrkan ersattes av den förvärldsligade påvekyrkan, som än idag lever vidare i sin hävdvunna tradition på bekostnad av det sanna apostoliska evangeliet.

Det finns även en hednisk religiös förebild till katolska kyrkans tradition. Tertullianus levde omkring 160 till 220. “Tertullian speaks of a Mithraic [a pagan religion] priesthood with a 'high pontiff,' and of celibates and virgins serving the god: daily sacrifice was offered at his altar, worshipers partook of consecrated bread and wine, and the climax of the ceremony was signaled by the sounding of a bell” [these practice is imitated in the Roman mass] (The Story of Civilization: Caesar and Christ, Durant, 523).

Artikelförfattare: Bertil Lundberg

Tillbaks till: föregående sidan