Katolska kyrkan gör anspråk
på att vara ledd av den Helige Ande och att påvarnas
och biskoparnas succession är en GARANTI(!) för en sann
apostolisk kyrka. Påvens ofelbarhet innebär att han
inte kan ta miste när han uttalar sig på sitt ämbetets
vägnar. Här nedan kan du läsa några fakta om dessa
så kallade Petrus efterföljare och deras liv och
leverne.
- Leo I - biskop i Rom 440-446,
förespråkade dödsstraff för kätteri. Han
lade grunden för att biskopen i Rom skulle bli
erkänd som "den universielle
biskopen". Han var den förste som gjorde
anspråk på att Petrus hade varit den första
påven. Den östliga delen av kyrkan motsatte sig
dessa anspråk.
- Leo II - (682-683) förklarade
en av sina föregångare (påven Honorius I) en
kättare.
- Stefan II - (752-757)
uppmuntrade erövringen av Italien av Pepin, och
accepterade de besegrade landområdena som
påvlig egendom.
- Sergius III - (904-911) hade en
älskarinna, och deras utomäktenskapliga barn
blev senare påve.
- Johannes X - (914-928) hade
många älskarinnor och blev dödad under en
sådan akt av äktenskapsbrott av en rasande
make.
- Bonifacius VII - (984-985)
mördade sin föregångare Johannes XIV.
- Benediktus IX - (1033-1045) blev
gjord till påve 12 år gammal. Han begick
offentliga mord och rån och blev slutligen
utdriven från Rom av folket.
- Mellan 1045-1046 fanns det tre rivaliserande
påvar. Under Alexander III (1159-1181) fanns det
fyra rivaliserande påvar. Vem var den riktige?
- Den verklig grymma Inkvisitionen
initierades av påven Innocentius III (1198-1216)
och som varade i 500 år. Detta var en kyrklig
domstol var syfte var utrota och straffa
kättare. Land och egendom av dömda heretiker
blev kyrkans egendom. Det tjänade på detta
sätt två praktiska syften: dissendenter som
motsatte sig katolska doktriner blev tystade
medan påvens egendom växte. Inkvisitionen är
ansvarig för tortyr och död av miljontals människor som vägrade
acceptera Roms påbud. Varje kriticism av påven
eller biskopen blev omedelbart orsak för den
mest gruvliga tortyr och avrättning. Innocentius
III förklarade i sin kanoniska lag att påven
"representerar icke blott en människa, men
en sann Gud på jorden". (Innocentius III
var samtida med Franciskus som underordnade sig
denna "Gud" på jorden.)
- "Brännandet av kättare påbjöds första gången på 1000-talet. Verona-synoden (1184) pålade biskoparna plikten att leta fram kättare i sina stift och lämna över dem till den världsliga makten. Andra synoder och det fjärde Lateran-konsiliet (1215) under påven Innocent III upprepade och framtvingade till efterlevnad detta dekret, speciellt synoden i Toulouse (1229) vilket installerade inkvisitorer i varje församling (en präst och två lekmän). Var och en var bundna till att peka ut heretiker, namnet på vittnens hölls hemligt; efter 1243 när Innocent IV sanktionerade lagarna från Frederick II och Louis IX mot kättare, så blev tortyr använt i rättegångarna; den skyldige personen blev överlämnad till de civila myndigheterna och i själva verket bränd på bål… Den nuvarande påven, Pius X (1909) har påbjudit att det i varje stift ska finnas en censureringsnämnd och en ordningsövervakningsgrupp vars funktioner är att finna ut och rapportera om skrifter och personer besmittade med modernismens villoläror. (Catholic Encyclopedia, VII, 260 )
- Bonifacius VIII - (1294-1303)
köpte sig påvetronen.
Uppenbarelseboken 17:6 "Och jag såg att
kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnens
blod. Och när jag såg henne blev jag mycket
förundrad."
Tillbaks till: föregående sidan
|