Det ockulta fenomenet stigmatisering "stigmata, är i religiös betydelse, reproduktionen av sår och ärr på en levandes kropp som motsvarar de som den korsfäste Kristus hade, på händerna och fötterna, nära hjärtat och ibland på huvudet eller skuldrorna och ryggen. Fastän protestantiska och icke kristnas fall är kända, så är de flesta Romerska Katolska mystiker, och av dessa är majoriteten kvinnor." (Citat från Encyclopedia Britannica) "Therese Neuman från Tjeckoslovakien
levde i över 20 år utan mat och vätska - det enda hon
dagligen förtärde var en oblat stor som en femöring.
Hennes magsäck hade skrumpnat ihop, och hon saknade helt
avföring medan transpirationskörtlarna fungerade och
huden var slät och mjuk. Denna enkla bondkvinna levde
enligt egen utsago på ren solenergi - ett känt fenomen
från Tibet och Himalaya. Varje fredag stigmatiserade
Therese Neuman - blödande sår öppnades på hennes
kropp på samma ställen som på Jesu kropp under
korsfästelsen. Hon var alltid i trance under sin
världsberömda stigmatisering eller autosuggestion och
tala då ofta både hebreiska eller grekiska."
(Citat från Det ockulta problemet, sid 76.) Therese Neumans ockulta förmågor Det mest kända stigmatiseringsfallet är väl Therese Neuman (1898-1962) som under sina sista 35 år påstås endast ha levt på det dagliga sakramentet (en oblat och en klunk vin). Vid ett tillfälle en långfredag hände det sig att när den katolska prästen Fahsel skulle överräcka oblaten så flög den av sig själv ur hans hand till Thereses tunga! Therese föddes 1898 på själva långfredagen. 1918 blev hon förlamad och nästan blind. Under en tid som nu följde kunde hon ta på sig andras sjukdomar och de blev friska. 1926 blev hon återställd. Hon fick då märken i händerna och ett blödande sår i sidan som aldrig läktes, fysiska svåra smärtor varje långfredag. Hon var också genom syner ögonvittne till vad som utspelades på Golgata och kunde repetera för forskare arameiska uttryck som hon hörde uttalas. 1951 upplevde hon ingen känning av såret den långfredagen. Mellan år 1926 och 1962 förtärde hon ingen fast föda, trots att hon fullgjorde sina dagliga uppgifter! Therese hade också fått ockult förmåga. Therese upplevde vid flera tillfällen helbrägdagörelse, inte genom att be till Gud, men genom att lägga reliker på det sjuka stället och be till sitt skyddshelgon (!), Therese Martin, en nunna som dog 1897 i en ålder av 24 år och som blev helgonförklarad 1925. Genom att studera hennes skrifter fick Therese Neuman sin djupa längtan efter att uppleva samma lidande som Kristus hade upplevt och att genom detta förhärliga Gud. Katarina del Ricci Hon föddes i Florens 1522 och dog 1590. Som barn kunde hon prata med sin "skyddsängel" och ängeln lärde henne böner för rosenkransen. Hon fick visioner och kom i trans - till det yttre såg det ut som var sovande eller omtöcknad när hon fick sina visioner. Hon var drabbad av en serie smärtsamma sjukdomar som permanent förstörde hennes hälsa. I en uppenbarelse mötte hon Filip Neri medan han levde i Rom (bilokationsfenomenet). 20 år gammal (1542) blev hon stigmatiserad under en djupmeditation av Kristi korsfästelse. Då började hon en 12 års veckocykel från mitt på dagen torsdag till kl. 16 på fredag, som ofta åtföljdes av allvarliga sår. Hennes ordenssystrar kunde följa Kristi lidandesgång från det att såren uppträdde från gisslet och törnekröningen. Till slut så var hon täckt med sår och hennes skuldror bar märken från korset. En sådan här cyklisk upprepning är typisk för ockulta makter. Skaror kom för att se henne. Hon saligförklarades 1732 av påven Clement XII och helgonförklarades 1746 av påven Benedict XIV. Padre Pio Den katolske munken Francesco Forgione (pater Pio, 1887-1968) var stigmatiserad i 50 år. Dessutom hade han ockulta förmågor som synskhet, leviterande, förkunskap om händelser i framtiden och förmågan att befinna sig på två ställen. Sedan han dog har hundratusentals pilgrimer vallfärdat till hans grav. Padre Pio saligförklarades den 2 maj 1999. Petersplatsen i Rom kunde inte rymma alla pilgrimmer som hade anlänt. Mediet Anna Katarina Emmerich Anna Katarina Emmerich (1774-1824) är ett annat känt katolskt stigmatiseringsfall med uppvisande av samma fenomen som ett spiritistiskt medium. Hon kunde berätta för främmande personer detaljer ur deras liv som hon inte kunde ha minsta kännedom om. Hon kunde med fullständig precision skilja mellan falska och äkta reliker och ange namnen på vilka de tillhört. Början till sin stigmatisering erhöll hon när hon knäböjde framför ett krucifix i sin hemkyrka. Hon sysslade mycket med kontempativ bön och hade många visioner av avlidna helgon. Hon fick till exempel i en uppenbarelse veta att de avlidnas själar i skärselden vilka längtade efter dopet, kunde få del av dess nåd genom de levandes böner och goda gärningar! Nunnan Emmerich som inspirerade Gibsons Jesusfilm på väg mot helgonförklaring. Dagen 040601. Påven saligförklade Anna Katarina Emmerick den 3 oktober 2004. Rasade som en björn och skällde som en hund När man läser om de stigmatiserades historia finner man en bedrövlig samling fall av beklämmande sjukdomsbilder, där de flesta under större delen av sitt liv är svårt sjuka människor, en del uppvisar rent besatta tecken, till exempel Maria von Möri (född 1812) som under sina krampanfall än rasade som en björn, än skällde hon som en hund! En sommar besöktes denna kvinna av mer än 40 000 människor som kom till hennes sjuksäng för att tillbe sårmärkena! Detta är katolsk tro i all sin vidskeplighet. Sökte lidande och smärtor Gemensamt för alla stigmatiserade är att de sökte lidandet och smärtorna för att genom dem förenas med Gud. Det är inte för att uppleva Guds nåd och vad Jesus gjort för dem, men för att själva bli ett med Gud genom att lida samma lidande som Kristus led. Veronika Giuliani (1660-1727) fick vid en vision han hade samtidigt med stigmatiseringen veta att genom att på detta sätt dela Kristi smärtor, så skulle hon bli den korsfäste Gudens maka! Förklaringen till stigmatiseringarna är att det i katolska kyrkan finns en speciell andaktsform som koncentrerar sig på de fem sår Kristus fick i förbindelse med korsfästelsen. Genom detta att man söker yttre tecken, mystik och manifestationer så kommer man i kontakt med demoner, i stället för att man borde söka det övernaturliga livet i Kristus. De blev helgonförklarade Av katolska kyrkans minst 320 stigmatiserade personer är minst 60 stycken kanoniserade som helgon (som man alltså enligt katolska kyrkan kan be till). Den förste i historien vi känner till som stigmatiserad var Franciskus, den person som genom sin förebild drog i gång hela denna villfarelse. Det lär ha varit någon munk och novis stigmatiserade även tidigare, men efter Franciskus blev det en hel serie av stigmatiseringar. Broder Leo, som var Franciskus närmaste vän, berättar att Franciskus blev stigmatiserad under en lång fasteperiod han höll till ära åt den heliga Jungfru Maria och ärkeängeln Mikael! Detta hände under det att han helt försjönk i betraktelsen (kontemplationen) av Kristi lidande och död, under bön om att Kristus måtte låta även honom bli delaktig i sitt lidande. Franciskus längtan i denna bön var att uppleva detta lidande inte bara i själ, men även i sin kropp. Därför överlät han sig till en exstatisk bön, där han inbjöd kroppsliga förnimmelser (fysiskt lidande). Franciskus bön blev besvarad. Krönikorna säger att "Franciskus kände sig själv helt förvandlad till Kristus". Detta var inte bara en känsla, det var fysiska förnimmelser, när Franciskus såg nånting som han beskrev som en sex-vingad seraf som kom ner från himlen till honom. Franciskus började sedan i serafen se Kristus spikad till korset. Och serafen kom så nära att Franciskus klart kunde se märkena av den korsfäste. Franciskus kände i märkena igen Kristus själv som hade kommit ner till honom. Han kände nu Kristi lidande i sin kropp, varvid hans längtan att uppleva lidandet nu var uppfyllt. Sedan började stigmatasårena att framträda på hans kropp. Hans bemödanden och innerliga bön hade blivit uppfylld. Sina långa och smärtfulla sjukdomar kallade Franciskus sedan för sina systrar. Döden kallade han för "Syster Död". Katolska kyrkan accepterade Franciskus stigmatisering som ett stort mirakel och endast två år efter sin död blev Franciskus helgonförklarad. Huvudmotivet för hans helgonförklaring var det faktum att han fått dessa övernaturliga stigmatasår (på händerna, på fötterna och i sidan), vilket accepterades som indikationer på hans helighet. Visst blev Franciskus bönhörd, men inte var det Kristus som uppenbarade sig för honom. Ulven kan komma i många skepnader. Av bibeln vet vi även att djävulen är en kerub (Hes. 28:14), som har stora likheter med en seraf, därför kan det lika gärna ha varit en kerub Franciskus såg, ja, det ondas ledarkerub, djävulen själv. Av detta borde vi lära oss att vi också måste pröva de kyrkohistoriska företeelserna och deras tecken och under. Det finns mycket mer av ockult uppenbarelse och tradition i katolska kyrkan, till exempel Fatima- och Lourdesuppenbarelserna. I ljuset av detta blir det inte heller så svårt att se sammanhanget i Uppb. 17-18, och vad som menas med den andliga otukt som där beskrivs. Bertil Lundberg Tillbaks till: föregående sidan
|