Påven och Arborelius förleder svensk kristenhet

Den nuvarande bräcklige Påven har ett stort förtroende utöver världen, inte minst inom svensk kristenhet. Han är känd för sitt fredssträvande, men om vi ska vara ärliga så förstår jag inte annat än att vi måste erkänna att påven Johannes Paulus II (mannen i vitt) är en villolärare. Och en av hans undersåtar är den katolske biskopen Anders Arborelius som idag sitter som ordförande i Sveriges Kristna Råd.

Vart är svensk kristenhet på väg? SKR talar om en ekumenisk teologi, vad innehåller den? Anders Arborelius tar sina direktiv från Rom. Den som tror något annat är nog naiv. Hans chef, påven, talade 2004-03-24 klartext om vad han tror på. Detta i ett pressmedelande från Vatikanen.

Där berättar påven om sin tro på Marias obefläckade hjärta. Under en allmän audiens på onsdagen den 24/3 firad på S:t Petertorget påminde påven pilgrimerna att det dagen därpå är Marias bebådelsefest. Och han påminde om tre gånger i sitt pontifikat när han hade överlämnat Kyrkan, världen och mänskligheten till Maria: den 8 december 1978 när han överlämnade Kyrkan och världen till henne, den 4 juni 1979 när han förnyade sina högtidliga löften framför den svarta madonnan i Polen och igen 1984.

Han säger: "Jag minns speciellt den 25 mars 1984, det Heliga Året. 20 år har gått sedan den dagen när i andlig förening med alla biskoparna i världen som jag överlämnade hela mänskligheten till Marias Obefläckade Hjärta i respons på Vår Frus vädjan i Fatima." Och för fredens skull i världen påminner han om att vårt svar till denna törst för hopp och kärlek går med Kristus genom Maria. Påven avslutar med att repetera sin bönevädjan som han gjorde till Vår Fru 1984: "Kristi Moder, må den oändliga frälsande kraften i Återlösningen, kärlekens gudomliga kraft, visa sig själv än en gång i världens historia! Må den stoppa det onda! Må den förvandla vårt samvete! Må hoppets ljus i ditt Obefläckade hjärta vara uppenbarat till oss alla!"

Vad ska vi säga om ovanstående? Kan vi av detta dra någon annan slutsats än att påven är en stor
villolärare? Han har till och med haft en uppenbarelse av Maria. Den 13 maj 1981 blev han skjuten på Petersplatsen i Rom av turken Mehmet Ali Agca. Påven böjde sig ner för att omfamna en ung flicka som bar på en avbild som liknade den Maria som uppenbarade sig första gången den 13 maj 1917 i Fatima. Då sköt Ali Agca två skott från nära håll. Det första skottet missade påven, det andra tog i magen. Medan ambulansen körde honom till sjukhuset bad han ideligen "Maria, min mor! Maria, min mor!" Det tog honom 6 månader att helt återhämta sig. Under tiden bad påven till Vår Fru av Fatima som han var övertygad om hade räddat hans liv och under sin konvalecenstid fick han en Mariauppenbarelse som hade anknytning till Fatima.

1982 reste påven på pilgrimsresa till Fatima för att tacka Vår Fru av Fatima vilket han bland annat gjorde genom att kyssa Mariastatyns fötter. Hans personliga måtto till Maria är: Totus Tuus (Helt Din).

Och Arborelius har i sin biskopsvigning underkastat sig att vara lydig mot denne villolärare. Arborelius ber dessutom själv till den allestädes närvarande Maria som kan höra miljontals människor samtidigt för att till sist vara närvarande vid alla katolikers dödsbädd. Denne man är nu ledare för Sveriges Kristna Råd. I boken om Jesusmanifestet som han skrev tillsammans med pingstledaren Sten-Gunnar Hedin finns på sidan 44 bönen som han skriver att han med förtröstan ber: "Heliga Maria, Guds Moder, bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund." Vad betyder det? Bönen förklaras så här i Katolska Kyrkans Katekes, punkt 2677: "När vi bönfaller Maria om att be för oss, erkänner vi att vi är arma syndare, och vi vänder oss till henne, hon som är 'Barmhärtighetens Moder', den helt igenom heliga. Vi anbefaller oss åt henne 'nu', i vårt livs idag. Och vår förtröstan växer, så att vi redan nu kan överlämna 'vår dödsstund' åt henne. Må hon vara närvarande då, liksom hon var det vid sin Sons död på korset, och må hon i den stund då vi går över gränsen, ta emot oss som vår moder, för att föra oss till sin Son Jesus i paradiset." Den som har ögon att se med, ser att detta är falskt.

Sveriges Kristna Råd väljer "den heliga Birgittas stad" för sitt årsmöte 2004. Det Arboreliska Tammus-helgonet Birgitta står än en gång i centrum. Vi bör notera vad som stod i Katolskt magasin nr 1/1999 "Efter de övriga biskopsfrågorna föll alla församlade på knä, medan electus (Arborelius) lade sig raklång på golvet. Kyrie följdes av helgonlititanian, där ett flertal av de karmelitiska helgonen anropades om förbön - Teresa av Avila, Thérese av Jesusbarnet, Theresia Benedicta av Korset, Johannes av Korset och flera nordiska helgon, bland andra den heliga Birgitta ." Av Hubertus Brandenburg blev han senare i mötet smord med krisma, för att han skulle få "den mystiska smörjelsen".

Mariauppenbarelserna i Lourdes är en föregångare till Fatima. Katolskt magasin nr 2-3/2004 berättar att Stockholms katolska dekanat anordnar en vallfärd den 14 augusti 2004. Under gemensam rosenkransbön vandrar deltagarna från Nyckelby till kapellet och Maria i Lourdes-grottan på Stiftsgården vid Marielund. Biskop Anders Arborelius leder vandringen. Kommer han nästa dag kanske att stå på plattformen i någon evangelisk kyrka och intyga sin gemensamma kristna tro? Hur är det ställt i svensk kristenhet?

Bertil Lundberg

VATICAN INFORMATION SERVICE - ENGLISH

WEDNESDAY, MARCH 24, 2004

POPE RECALLS CONSECRATION TO THE IMMACULATE HEART OF MARY

VATICAN CITY, MAR 24, 2004 (VIS) – During today’s general audience, celebrated in St. Peter’s Square, the Pope reminded the pilgrims that tomorrow is the feast of the Annunciation "which allows us to contemplate the Incarnation of the Eternal Word made man in Mary’s womb."

Our Lady’s "fiat" or "yes" in the moment of the Annunciation, said the Pope, "echoes that of the Word Incarnate" to which we must add "our ‘yes’ with respect to God’s mysterious plans. Only through full adhesion to the divine will do true joy and peace flourish, which we all hope for ardently for our times."

John Paul II recalled three moments in his pontificate when he entrusted the Church, the world and mankind to Mary: December 8, 1978 when he entrusted the Church and world to her; June 4, 1979, renewing this vow at the shrine of the Black Madonna in Poland and again in 1984. "I remember especially March 25, 1984, the Holy Year. Twenty years have gone by since that day when in spiritual union with all the bishops of the world I entrusted all of mankind to the Immaculate Heart of Mary in response to Our Lady’s plea in Fatima."

After emphasizing that "in those moments humanity was living difficult times of great apprehension and uncertainty," he added. "Twenty years later, the world is still marred by hatred, violence, terrorism and war. Among the many victims that make the news every day, there are so many innocent people who are killed while they carry out their work. Today, which is dedicated to commemoration and prayer for the ‘martyr missionaries’, we must also commemorate the priests, consecrated persons and lay faithful who died in mission territory in 2003. So much blood continues to be shed in many regions around the world. It is still urgent that men open their hearts to a courageous effort of reciprocal understanding. The wait for justice and peace becomes longer and longer in every part of the world. How can we respond to this thirst for hope and love if not with Christ through Mary?"

The Pope concluded by repeating his petition to Our Lady in 1984: "Mother of Christ, may the infinite saving power of the Redemption, power of divine love, reveal itself once again in the history of the world! May it stop evil! May it transform our consciences! May the light of hope in your Immaculate heart be revealed to us all!"

V.I.S. - Vatican Information Service - 040324 (430)

Tillbaks till: föregående sidan