Påven Johannes Paulus II om botens/biktens sakrament 2004-03-29 -
Ofta förekommande bikt nödvändig på helighetens väg.

Johannes Paulus II påpekade att "frukten av detta sakrament är inte endast syndernas förlåtelse, nödvändigt för den som har syndat. Den utför även en äkta andlig återuppståndelse, återupprättar värdighet och det goda i Guds barn liv, av vilket det mest värdefulla är vänskap med Gud. Det skulle vara illusoriskt att önska att nå helighet, i enlighet med kallelsen som var och en har fått från Gud, utan att frekvent ta del av detta omvandlingens och helgelsens sakrament som tillsammans med eukaristin ledsagar den kristnes stig mot fulländning."

Vilka fulländade helgon katoliker måste vara…eller…

Och påven förklarade vidare: "Botgöring innefattar rening genom sin natur, både i handlingar av den botfärdige personen som blottlägger sitt samvete på grund av det djupa behovet att bli förlåten och pånyttfödd, och i den översvallande sakramentala nåden som renar och förnyar."

Den sakramentala nåden som renar och förnyar. Bara en präst kan utöva detta sakramentala ämbetet!

Kommentar till detta av en katolik på internetsidan Catholic World News.
"Det är inte bara lekmän som har tappat medvetandet av synd. Även fastän det inte är öppet uttryckt, så den allmänna uppfattningen verkar vara att alla som har den goda viljan kommer att bli frälsta, så varför besvära sig med bikt. I vårt biskopsstift är det prästerskapet som mest behöver bli evangeliserade."

Enligt Katolska kyrkan katekes står det följande om detta prästerskap, punkt 1461: "Eftersom Kristus har anförtrott försoningens tjänst åt sina apostlar, fortsätter biskoparna, deras efterföljare, och prästerna, biskoparnas medarbetare, att utöva denna tjänst. Det är biskopar och präster som i kraft av vigningens sakrament har fått makt att förlåta alla synder "i Faderns och Sonens och den helige Andes namn." (Min markering med fet stil).

Denna form av försoningstjänst är i Katolska kyrkan satt i ett system (en ritual) genom ett sakrament som kallas för bikt.

Johannes säger i sitt första brev 1:9 "Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet." Denna bekännelsen kan dock inte sättas in i någon ritual som ska utföras en gång i veckan en halv timme innan gudstjänsten börjar, den måste komma från hjärtat och bör ske så fort som möjligt.

Den som vill fundera vidare på detta kan läsa artikeln Ritualized Confession of Sin av James G. McCarthy. http://www.reachingcatholics.org/ritualized.html

-------------------------

VATICAN INFORMATION SERVICE - MONDAY, MARCH 29, 2004

FREQUENT CONFESSION NECESSARY ON THE PATH TO HOLINESS

VATICAN CITY, MAR 27, 2004 (VIS) – Pope John Paul this morning received the participants in the course on the internal forum that is organized each year by the Tribunal of the Apostolic Penitentiary, headed by the major penitentiary, Cardinal James Francis Stafford.

When the new "Rite of Penance, so rich in biblical, theological and liturgical references," entered into force in Italy thirty years ago, said the Holy Father, "the Church placed in our hands an opportune aid to live the Sacrament of pardon in the light of the Risen Christ."

John Paul II noted that "the fruit of this sacrament is not only the remission of sins, necessary for who has sinned. It also performs an authentic "spiritual resurrection’, restores the dignity and the good of the life of the children of God, the most precious of which is friendship with God. It would be illusory to desire to reach holiness, according to the vocation that each one has received from God, without partaking frequently of this sacrament of conversion and sanctification," that, together with the Eucharist, "accompanies the path of the Christian towards perfection."

"Penance, by its nature," he explained, "involves purification, in both the acts of the penitent who lays bare his conscience because of the deep need to be pardoned and reborn, and in the effusion of sacramental grace that purifies and renews."

The Pope stated that "Penance is a sacrament of enlightenment. … Those who go to confession frequently and do so with the desire to make progress, know they have received in this sacrament, through pardon from God and grace from the Spirit, a precious light for the path of perfection."

"Finally," he said, "the Sacrament of Penance achieves a ‘unifying encounter with Christ’. Progressively, from confession to confession, the faithful feel an ever deeper communion with the merciful Lord - up to fully identifying with Him - that one has in that perfect ‘life of Christ’ in which true holiness consists."

The Holy Father underlined that this Sacrament "is also a gift for us priests who, called to exercise the sacramental ministry, also ask to have our sins pardoned. The joy of pardoning and being pardoned go hand in hand."

"All confessors," he concluded, "have the great responsibility to exercise this ministry with benevolence, wisdom and courage. Their duty is to make lovable and desirable this encounter which purifies and renews us on the path to Christian perfection and on our pilgrimage to our home."

AC/PENANCE/STAFFORD VIS 040329 (410)

Tillbaks till: föregående sidan