Teresa av Avila - en ockult motreformator till Luther Teresa är en av Katolska kyrkans mystiker. Hon föddes 1515 i Avila i Spanien, där hon också verkade och dog 1582. Som jämförelse kan nämnas att Luther dog 1546. När modern tidigt i hennes liv dör tar Teresa sin tillflykt till en bild av Jungfru Maria och bönfaller henne under många tårar att bli som en mor för henne. I brist på goda andliga ledare tar hon senare under sin sjukdomstid sin tillflykt till den helige Josef som hon kallar en bönens mästare och som senare också uppenbarar sig för henne och ger henne många bönesvar. Teresa hade absolut förtröstan och tillgivenhet till honom: ”Jag tog till min advokat och herre, den strålande Josef och anförtrodde mig själv uppriktigt till honom… Jag kan inte minnas att jag någonsin har bett honom om något som han har misslyckats med att skänka.” Teresa höll Josef som sitt speciella skyddshelgon för sitt inre liv. Teresa menade att Jesus önskade lära oss att Han var underordnad honom på jorden, och på samma sätt gör Jesus fortfarande allt vad Josef ber om! 22 år gammal blev hon nunna i ett karmelitkloster. Karmeliterna har sitt ursprung i en grupp eremiter, från början pilgrimmer från Västeuropa som på 1100-talet bosatte sig på berget Karmel, för att med profeten Elia som förebild dra sig undan från världen och leva ett liv i bön, arbete och tystnad. Jungfru Maria var deras föredöme, därför invigde de sitt liv åt henne och kallade sig Vår Fru av Karmels bröder. Det första nunneklostret bildades på 1400-talet. Vid 23 års ålder blev Teresa sjuk. Efter 7-8 månader inträffade en kris och hon låg medvetslös i flera dygn. Ytterligare 8 månader var hon helt förlamad, och hon led sedan av sin bräckliga hälsa under resten av sitt 44-åriga liv. Efter denna sjukdomstid blev den inre bönen hennes kontakt med Gud. Naturligtvis levde hon i enlighet med den katolska tron och Jungfru Marias invigning. Hon säger själv om sitt skrivande: "Jag hoppas givetvis, att min utläggning av den inre bönen stämmer överens med vår heliga katolska tro. Om inte, så ber jag eder, fader (hennes biktfader), att ögonblickligen bränna upp vad jag har skrivit." Kriteriet på en levande äkta tro, säger hon vidare, är att den överensstämmer med "vår heliga katolska tros sanningar". Inte den minsta av kyrkans ceremonier ville hon gå emot. När Teresa en gång tänkte på dem som drar fördömelsen över sig nämner hon särskilt dessa lutheraner, för genom dopet var de ju redan medlemmar av kyrkan. Den inre bönen består enligt henne av fyra steg eller stadier: 1. Den egna viljans insats. Man tänker sig att man är närvarande vid någon händelse i Jesu liv. 2. Inåtvändhet. Att tänka sig i Kristi närvaro och uppleva den. 3. Själens vila i Gud. Själen blir i detta stadium överväldigad av en sådan oemotståndlig makt att det spelar ingen roll vad som händer med själen eller vad Gud gör med den. 4. Föreningen med Gud. I detta stadium är man inte längre medveten om omvärlden. Är denna mystiska väg till Gud förenlig med en evangelisk tro? Nej, tvärtom. Men i detta transtillstånd som stadium fyra är, upplevde Teresa och hennes medsystrar syner, uppenbarelser och paranormala upplevelser. Under en tid av sitt liv kunde hon falla in i detta transtillstånd helt utan förvarning, där hon stod eller knäböjde. Värmen vek från hennes kropp och hon blev alldeles kall och stel. Hon kunde varken röra sig eller tala. Ibland började hon levitera och nunorna kunde inte hålla fast henne vid golvet. Detta är ren och skär ockultism. Flera gånger upplevde Teresa hur onda makter ansatte henne och hon blev ibland även piskad och slagen av dem, men när hon kastade vigvatten på dem så lämnade de henne!!! När hon dog såg nunnorna övernaturliga manifestationer. En nunna såg tio tusen martyrer vid hennes dödsbädd som väntade på att eskortera henne till himlen (troligare är att det var tio tusen demoner som väntade på att eskortera henne till helvetet). Teresas speciella manifestationer som hon upplevde visar att detta är någonting helt annat än det som förekomer vid äkta Gudsuppenbarelser, t. ex. detta att kroppsvärmen avtog och att hon blev nerkyld, hennes levitationer, vigvattnet som används på ett magiskt sätt mot djävulen, demoner som trakasserar henne och inte minst hennes helt obibliska lärouppenbarelser om skärselden och en del andra saker, allt för att bekräfta de villfarelser som den katolska kyrkan hade hamnat i och som förde de verkliga sanningarna om Jesus i skymundan. Demonerna leker med Teresa när hon kastar vigvatten efter dem. Allt för att få henne att tro att hon genom sådana här saker har makt över djävulen. Så fungerar villoandar. Lourdes, Fatima, Medjugorje... Stigmatiseringar, Mariauppenbarelser, gråtande statyer... Det finns mycket mer av ockultism i den katolska kyrkan än vad gemene kristna människor tror. Jesus vill ha en ren brudeförsamling. En kristen som beblandar sig med det ockulta, beblandar sig med en andlig sköka. Det är nog inte för inte vi har den stora skökan beskriven i Uppenbarelseboken 17. Därmed inte sagt att det inte finns frälsta och även karismatiska katoliker, men de lever på farlig mark. Det är sant att Teresa också var en reformator. Teresa reformerade sin orden och grundade många nya kloster och införde där en strängare regel, en återgång till det som fanns i ordens första tid, att nunnorna inte fick ha skor på sina fötter och att de skulle leva mer asketiskt. Och enligt henne själv så var det Jesus som uppmanade henne att grunda ett sådant nytt kloster. Jesus sa också till henne att det skulle invigas åt den helige Josef, som skulle beskydda den ena porten och Vår Fru (Maria) som skulle vakta den andra porten, medan Jesus själv skulle vara mitt ibland dem. Är detta bibliskt? Absolut inte! Det är en falsk Jesus som kommer med sådana uppenbarelser! Teresas teologi, liksom hennes efterföljare Johannes av Korsets var att Gud söker man i sitt eget inre, i själen, vilket är precis vad New Age också lär. Där tar Fadern emot oss som sina barn. Den andlige filosofen och mystikern Johannes av Korset menade att Gud alltid är dold, men själen kan aktivt söka Gud på kontemplationens höga berg (i djupmeditation där själen befrias från alla begär och önskningar) och där uppleva andliga besök och meddelanden. Detta är inte kristen teologi och karismatisk erfarenhet. Gud hittar man inte genom ett navelskådande in i sig själv, i sin egen själ, så som den katolska mystiken går ut på och även vissa andra religioners mystik. Den ockulta nunnan Teresa blev helgonförklarad år 1622. En helgonförklaring är ett dogmatiskt uttryck för påvens ofelbarhet. Ett helgon kan sedan anropas i de offentliga kyrkobönerna, för att inte nämna alla som ber privat till dessa helgon, så som Teresa av Avila bevisligen gjorde. Altare och kyrkor kan uppföras till dess ära och officiella kyrkofester kan firas för helgonet. Är det någon skillnad på att anropa ett helgon eller att anropa de döda som spiritisterna gör? Teresa hade en mycket asketisk klosterbroder vid namn Petrus av Alcantara. Efter sin död uppenbarade han sig flera gånger för Teresa och gav henne råd. Även en annan pater, Ibanez, uppenbarade sig efter sin död på samma sätt för henne. Teresa är en bedragen kvinna trots sin hängivna religositet. Hon är en Jesabel-kvinna enligt Upp. 2:20. 1970 blev Teresa officiellt förklarad som kyrkolärare i den katolska kyrkan. Teresa är bara en av flera katolska mystiker om vilka liknande artiklar kunde skrivas. Håller hon och andra liknande mystiker på att få ett inflytande även i Sverige? Vart är vi i så fall på väg? Artikelförfattare: Bertil Lundberg Källor: Tillbaks till: föregående sidan
|