Kap. 1. (Kapitlet börjar med den vanliga katolska undervisningen om Petrus såsom apostlafursten. Slutet av kapitlet lyder):

Den som sålunda påstår, att den salige aposteln Petrus inte blivit av Herren Kristus insatt som den främste bland alla apostlar och såsom hela den stridande kyrkans synliga överhuvud, eller att han blott undfått ett företräde i värdighet, inte något verkligt och egentligt företräde i makt direkt och omedelbart av vår Herre Jesus Kristus, han vare i kyrkans bann.

Kap. 2. (Här bevisas att biskopen i Rom är Petri efterträdare.)

Den som sålunda påstår, att det icke är på grund av Herren Kristi egen stiftelse eller på grund av gudomlig rätt, som den salige Petrus för beständigt skall ha efterträdare i sin egenskap av hela kyrkans överhuvud, eller att den romerske biskopen inte är den salige Petri efterträdare i hans egenskap av sådant överhuvud, han vare i kyrkans bann.

Kap. 3. Och när den romerske biskopen i kraft av den apostoliska överhöghet, som med gudomlig rätt tillkommer honom, äger ledningen av hela kyrkan, så lär och förklarar vi, att han är högste domaren över de troende, och att man i alla mål av kyrklig beskaffenhet äger att vädja till hans dom. Däremot äger ingen att vädja över ett utslag, som fällts av den apostoliska stolen, vilken hösta makten tillkommer, inte heller tillåtet det någon att döma över det utslag, som där fällts. Alltså far de vilse från sanningens rätta stig, som påstår, att man äger att vädja rörande de romerska biskoparnas utslag till ett allmänt kyrkomöte såsom en högre instans över den romerske biskopen.

Kap. 4. I trogen anslutning sålunda till den från den kristna trons begynnelse härstammande traditionen lär vi till Guds, vår Frälsares ära, till den katolska religionens förhärligande och till de kristna folkens frälsning samt med det heliga kyrkomötets bifall, och vi förklarar det som en av Gud uppenbarad trossats (dogm), att den romerske biskopen, då han från sin biskopliga stol (ex cathedra) - det vill säga, då han i utövning av sitt ämbete som alla kristnas herde och lärare i kraft av sin högsta apostoliska makt rörande tron eller sederna fastslår en lära, som hela kyrkan har att rätta sig efter - på grund av gudomligt bistånd, som blivit honom lovat i den salige Petrus, är i högsta besittning av den ofelbarhet, varmed den gudomlige återlösaren ville ha sin kyrka utrustad vid fastställandet av läror, som rör tron eller sederna; likaledes förklara vi, att vad den romerske biskopen i sådana frågor fastslagit just på grund därav, men inte först om det erhållit kyrkans bifall, inte kan ändras. Men om någon skulle våga motsäga, vad vi sålunda avgjort, det Gud förbjude, han vare i kyrkans bann.

Se även Diane M. Schoeppner historiesammanfattning.

Tillbaks till: föregående sidan