Judarnas kamp för sitt hemland

    Är det inte märkligt att det lilla landet Israel så ofta förekommer i världshändelsernas centrum?
    Israel är en profetisk nation där judar har bott i över 3000 år. Genom Balfour-deklarationen 1917 fick judarna ett löfte om "grundandet av ett nationellt hem för det judiska folket i Palestina". Då hade redan judisk återflyttning och uppbyggnad av landet pågått i ca 50 år. Ca 450.000 judar invandrade sedan mellan 1919-1947. Mellan åren 1880-1947 så inköptes av judiska pengar stora områden av jordägarna som bodde i Turkiet. Vid den tiden var 70 procent av landet obrukad jord. Så vem är det som ockuperar vad i detta landet? Vem är det dessutom som har ockuperat judarnas heliga tempelområden under många århundraden?
    Israel upprättades som nation igen år 1948. Omedelbart så invaderades landet av arabiska arméer från Egypten, Syrien, Jordanien och Libanon. De ville inte veta av en judisk nation. Sedan följde några år av arabiskt sabotage och väpnade sammanstötningar.
    1956 ingick Nasser i Egypten en allians med Jordanien och stöttade upp gerillaangrepp mot Israel. Resultatet blev Sinaikriget 1956. De arabiska terroristangreppen mot Israel fortsatte sedan oavbrutet.
    1967 beordrade Nasser att FN-styrkorna skulle lämna området, sedan stängde han Israels enda utfart sjövägen söderut samtidigt som syrierna bombarderade israeliska byar från Golanhöjderna. Då fick Israel nog och på sex dagar slog de ut hela Egyptens flygvapen. Jordanien förlorade samtidigt Västbanken som de ockuperat i 19 år! Varför upprättades inte Palestina under den tiden?
    1973 ville Egypten ta revansch och på judarnas heliga böne- och fastedag gick de till angrepp! De förlorade igen. PLO utsatte sedan Israel för diverse angrepp från libanesiskt territorium. Vad hade de att göra i Libanon? Libanon var en suverän stat som PLO ockuperade södra delan av. Efter sju år av angrepp slog Israel till mot Libanon 1982. Sedan var det dags för den arabiska intifadan. Yassir Arafat uttalande på nyårsdagen 1989 "Vem som än tänker på att stoppa intifadan innan den uppnått sitt mål, den kommer jag att ge 10 kulor i bröstet." Tala om brösttoner från den arab som numera flyttat till Israel. Arafat är inte född i Israel, han är född och uppvuxen i Kairo.
    Palestinierna är inte hellre något eget folkslag. De är araber. Före 1948 var det judarna som bodde mellan Jordanfloden och Medelhavet som kallades för palestinier. Den kända engelskspråkiga israeliska tidningen Jerusalem Post hette på den tiden Palestine Post. De araber som idag kallas för palestinier kallades endast för "araber" då. Förekomsten av ett arabiskt palestinskt folk är en myt. Så sent som 1977 i en intervju i den holländska tidningen Trouw gav den tidigare chefen för PLO:s militära avdelning, Zahir Muhsein, följande förklaring: "Det palestinska folket finns inte. Skapandet av en palestinsk stat är endast ett medel för att fortsätta vår kamp mot staten Israel för vår arabiska enighet. I själva verket finns det idag ingen skillnad mellan jordanier, palestinier, syrier och libaneser. Det är bara av politiska och taktiska skäl som vi idag talar om existensen av ett palestinskt folk, då arabiska nationella intressen kräver att vi sätter existensen av ett avgränsat 'palestinskt folk' som motsats till sionismen. Av taktiska skäl kan inte Jordanien som är en suverän stat med erkända gränser kräva Haifa och Jaffa, men som en palestinier kan jag otvivelaktigt ställa anspråk på Haifa, Jaffa, Beer-Sheva och Jerusalem. Hur som helst, i den stund vi får tillbaka vår rätt till hela Palestina kommer vi inte att vänta en enda minut på att förena Palestina och Jordanien."
    Men nu finns denna arabiska befolkning inne i Israel. Hur löser man detta? Förhandlingar är en bra metod, men det kräver att judarna får säkra gränser och att araberna upphör med sin aggression. Hezbollahs gerillaattacker mot norra Israel är senaste metoden araberna använder för att göra livet surt för den judiska nationen. Om araberna vill ha en förhandlinglösning så måste man visa detta i praktiken också. I annat fall så kommer Israel att fortsätta försvara sin säkerhet med olika "hårda" metoder.
    Judarna har i ett par tusen års tid varit världens hackkyckling. Antisemitismen har gång på gång orsakat pogromer mot det judiska folket. Och antisemitismen är stark fortfarande i många länder. Vi påminns om detta av bland annat kommunisten Albert Makashov som i rysk TV förespråkat att alla judar i Ryssland ska dödas och skickas till gravgårdarna, som en slutlig lösning på judefrågan. Ryska duman röstade 981104 för att inte fördöma Makashov för dessa uttalanden. Utvecklingen kan bara gå i den riktningen att den judiska befolkningen tvingas lämna landet. När organisationer som Pamyat och Russian National Unity fritt kan hota judar på gator och torg, då är inte Ryssland längre ett land som kan garantera den judiska minoritetens skydd och säkerhet. Israel kommer därför att de närmaste åren få motta en ännu större immigration. Förstår vi i västvärlden och Sverige att dessa människor också behöver nånstans att bo, jord att odla och en säker tillvaro att leva i?

Gud lovar i Jesaja 61:4 "De skall bygga upp gamla ruiner, upprätta tidigare ödelagda platser. De skall åter bygga upp de ödelagda städerna, platser som har legat öde släkte efter släkte."

Santidigt är det fortfarande som det står i Jeremia 8:15: "Vi väntade på fred, men inget gott kom, på en tid med helande, men se, terror råder." (översättning från engelskan).

Bertil Lundberg

Herbert Hillel Goldberg i Trons Värld 2006-06-29:
3 Mos. 25:23: "När ni säljer jord, skall ni inte sälja den för evig tid, ty landet är mitt. Ni är ju främlingar och gäster hos mig."
- Vad Herren säger är att vi inte ska ge iväg landet. Vi har inte rätt att göra det, för landet är hans. När omvärlden talar om att vi ockuperat palestiniernas land stämmer inte det. Hur kan vi ockupera land som vi aldrig någonsin har vare sig sålt eller avstått ifrån? Något palestinskt land har aldrig funnits.
- Det så kallade Palestinamandatet som Storbritannien förvaltade efter 1917 omfattade 120 000 kvadratkilometer. Av detta gavs 80 procent bort till araberna när Transjordanien bildades 1922, ytterligare ett land som aldrig tidigare funnits. Här bor dessutom majoriteten av de så kallade palestinierna. Så en tvåstadslösning finns redan. Vad omvärlden vill är att det lilla land som blev kvar efter delningen 1922 ska delas en gång till.
- När FN 1947 sade ja till en judisk stat enligt FN:s delningsplan, sade hela den arabiska världen nej, och startade istället ett anfallskrig mot den pånyttfödda judiska staten. När då Transjordanien lade under sig Judeen, Samarien och östra Jerusalem var det däremot fråga om en ockupation.

Kent Edlund i Trons Värld 2006-10-19:
- På 1970-talet var Anwar Sadat modig nog att bryta med fiendskapen och söka fred med Israel. På 1990-talet gjorde Jordaniens kung Hussein detsamma. Men palestinierna tycks sakna samlande ledare som kan göra det. Arafat hade chansen år 2000 när han hade att säga ja eller nej till ett fredssamtal som skulle ge palestinierna en egen stat på Västbanken och Gazaremsan. Men istället utlöste han den terrorvåg som pågår än i dag.
- Det är inte lätt att förstå det arabiska tänkandet. Jag hörde en palestinier som mördat sin egen syster därför att hon vågade gå ut själv om kvällarna. Efter att ha dödat henne beklagade han hennes död och berättade att han längtade efter sin syster.
- En 11-årig pojke som kom gående mot en israelisk postering visade sig ha sprängmedel under rocken. Pojken blev tagen utan att kunna utlösa sin bomb. Under förhöret berättade han om att han blivit värvad av en annan pojke, också ett barn. När man förhörde den pojken berättade han att han även värvat sin bäste kompis som nu var död. Pojken berättade hur mycket han saknade sin kompis. Ändå hade han själv gjort honom till självmordsbombare. Det är svårt att förstå hur de tänker. Det går inte ihop.

Tillbaks till: föregående sidan