ATT
VAKTA FÅREN: TAG ER I AKT FÖR VARGARNA I KYRKAN Då
Paulus var på väg till Jerusalem i Apostlagärningarna kapitel 20,
stannar han i Efesus. Där kallar han samman alla kyrkans ledare till
ett särskilt möte. Allvarligt talade han till de troende från Efesus:
"Och
se, jag vet nu att ni inte mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som
jag har gått omkring hos och predikat riket för.” Apg.20:25. Så
gav Paulus sitt sista budskap till efeserna. Han sa till dem: "Jag
har varit samman med er tidigare, och ni vet vad jag står för. Jag har
tjänat er i ödmjukhet och med tårar. Jag har predikat ordet i er
kyrka, och från hus till hus. Jag har gjort det hela under stora prövningar
och förföljelse. Och jag har inte hållit tillbaka något för
er." Så med tårar gav han dem denna nyktra varning: "Håll
er därför vakna och kom ihåg att jag ständigt i tre års tid natt
och dag har varnat var och en under tårar.” (Se Apg. 20:31). I dag är Paulus borta och vargarna och de som fördärvar har kommit in
Dessa vargar och fördärvare har invaderat Guds hus. Och de bedrar präster
och församlingar över hela världen. Överallt där jag reser ser jag
förhärdade predikanter splittra hjorden och sprida ut fåren.
Varenda en av Herrens herdar har blivit pålagda
Vem går vargarna efter? De går på rov efter de svaga, undernärda fåren.
De utsuger dem, de som inte känner sin bibel och som är fångade i ett
själviskt evangelium. Det är därför som Paulus varning är så
kristallklar: "Pastorer och ledare, var på er vakt! Och vakta
hjorden, som ni har blivit kallade till att ha uppsyn över. Ge föda
till Guds kyrka." Vi herdar är beordrade till att fylla upp
hjorden med Guds rena Ord. Bara då ska de vara i stånd till att skilja
på vad som är från den helige Ande, och vad som är från vargen. Jag
frågar er: Vad skulle vara varje sann herdes åläggande i denna
nation? Det borde inte vara ett eller annat nytt sätt till att locka
folk till att komma till kyrkan. NEJ! Prästerna skulle vara överväldigade
av det bekymmer, som bröt sönder Paulus' hjärta. Gud lade samma
bekymmer på profeten Amos hjärta: Far efter en hungersnöd efter Guds
Ord. Hur
reagerade Herren på en sådan glupskhet i Israel? Han sade till Amos:
"Se, dagar skall komma, säger Herre Herren, då jag skall sända
hunger i landet, inte en hunger efter bröd, inte en törst efter
vatten, utan efter att höra Herrens Ord. De skall driva omkring från
hav till hav och springa hit och dit från norr till öster för att söka
efter Herrens ord, men de skall inte finna det. På den dagen skall
vackra unga kvinnor och unga män tyna bort av törst. (Amos 8:11-13).
Huvudinnehållet i vad Gud sade var: "Fortsätt, gå efter shekeln.
Förakta de fattiga, de behövande, änkorna, de gudfruktiga. Men jag
ska sända hungersnöd över er och er hjord. Och ni ska hungra efter
ett Ord från himlen. Ni ska springa mot norr och öster, och försöka
att hitta ett Ord från mig, men där ska inte komma något Ord." Så
är det också i dag, Herren ska stänga himlen för varje herde, som går
efter shekeln. Varje välsignelse, som har flutit in ska snart torka ut.
Och i stora, svåra tider ska de törstiga hjordar, som följer vargarna
spridas, när de springer och spanar efter ett Ord från Gud. Ni
älskade, er himmelske Faders enda stora åliggande är, att inget
"annat evangelium" får leda oss bort från korset. Jag känner
många kristna, vars tro har lidit skeppsbrott, för att de hade fått
ett smickrande ord för en del år tillbaka: "Du ska få en stor församling.
Du ska komma att vinna tusenden av själar för Herren." Inget av
dessa ord gick i uppfyllelse. Och nu är dessa får fullständigt modlösa
och deras tro är som en hink aska. Om du skall motta ett Ord från
Herren, så låt det vara från Skriften. Låt det vara under den
dyrbara tiden i kammaren med Jesus. Låt dina närmaste gudfruktiga vänner
pröva Ordet med dig för att bekräfta det. Annars ska du, om du tillåter
vad som helst att komma i vägen för det sanna evangeliet, sluta i
hungersnöd. Amos såg vargar gå på rov hos änkorna och de fattiga, när
de tog deras silver eller vad som gavs av dem. Och han ropade: "Ni
tar skorna av änkorna. Ni rövar från de fattiga." Jag ser samma
ting ske i dag. En varg - en konsulent i en församling - sa till våra
revisorer: "Om någon sänder er församling en gåva, sänd dem då
strax en uppfordring till att ge." Med andra ord: "Det är
likgiltigt vem som sänder in pengarna. Låt änkor och äldre, som stöttar
dig ge ännu mer, om de väljer det. Försök få största möjliga gåvor,
som ni kan." Nej, det ska aldrig bli så! I dag är den rådgivarens
församling nära sammanbrott. Paulus
varnar för ett ännu farligare angrepp på Kristi kyrka Paulus
sa till efeserna, ”Ja, ur er egen krets skall män träda fram och förvränga
sanningen för att dra lärjungarna över på sin sida” (Apg. 20:30).
Det grekiska ordet för ”pervers” betyder här ”egensinnig, hårdnackad,
för att främja en villfarelse”. Paulus
varnade, ”några av er, som har myndighet ska frambära ett förvanskat
evangelium. Ni ska presentera en förfalskning av det rena, sanna
evangeliet.” Vad talade Paulus om? Hur kunde detta överhuvudtaget ske
mellan ledarna i denna kyrka? Lägg märke till att nu talade inte
Paulus om vargar eller om de som rövade från änkorna. Han pekade inte
på dem, som föraktade de fattiga. Nej, Paulus hänvisade till präster,
som går samman och drar sig tillbaka och som inte predikar Guds fulla
evangelium. Han talade om dem som presenterade ett urvattnat evangelium,
ett halvt evangelium, nämligen bara en del av Guds ord. Paulus förklarade
för dessa män: ”Därför betygar jag idag för er att jag inte är
skyldig till någons blod” (Apg. 20:26). Med andra ord: ”Jag är
oskyldig inför Herren, för jag har inte hållit tillbaka något, när
jag predikade Guds ords hela sanning för er.” Så vad är ”Guds
fulla råd” som Paulus refererar till här? Kort sagt, Guds fulla råd
omfattar Skriftens svåra ämnen, inte bara välsignelserna. Det
omfattar predikningar om syndens betydelse. Det betyder att predika om
helvetet, om Kristi kommande, om domens dag, som kommer. Det betyder att
predika ett budskap om Guds sorg över synden, om ånger och omvändelse,
om att försaka synden. Det är att predika ett offensivt evangelium om
Kristi blod. Det är ett budskap om att ta upp korset, ett budskap om självförnekelse,
om uppoffrande, om att dö med Kristus. Det är ett
evangelium om helgelse och avskiljande från världen. Vissa
prästämbeten idag är vigda till att främja, ett vad de kallar ”vänligt”
evangelium, vilket betyder ett som inte väcker anstöt. Ordboken
definierar ”vänligt” som varmt, tröstande, något som inte förvirrar.
Självklart tror jag, att Jesu Kristi evangelium är tröstande och
helande. Det är de goda nyheterna – sannerligen de mest storslagna
som människan någonsin kan få höra. Och som evangeliets budbärare
skall vi predika uppmuntran, hopp och tro. Men
om vi ger akt på Paulus varning, så är vi kallade till att predika
hela evangeliet, och ”hela evangeliet” innefattar ett anstötligt
budskap, ett ord som är provocerande och som fäller domar över varje
syndigt hjärta. Det gäller så väl troende som icke troende. Med hänvisning
till Petrus är Jesu Kristi evangelium ”en stötesten och en klippa
till fall. De stöter emot den därför att de inte lyder ordet.” (1
Petr. 2:8). Men det ”vänliga” evangeliet, som presenteras idag,
avvisar att göra det. Sådana predikanter leder sällan människor till
den punkt då den helige Ande överbevisar om synd. Kan ni föreställa
er Paulus förkunna ett budskap som utesluter kallet att förneka sig själv?
Aldrig! Det ”vänliga” evangeliet är inte annat än ett urvattnat
budskap, ett ljumt, som skall tilltala största möjliga skaror. Det
är tragiskt, att man aldrig konfronterar problemet, som driver människor
till korset: synden! I stället gömmer man sanningen, den enda
sanningen, som är given för att sätta människor i frihet. När
jag läser Paulus varning skälver jag för vad jag ser, Jag är fast besluten att predika hela Guds råd till den
dag jag går hem för att vara med Herren. Och det vill jag göra på
grund av Guds varning till alla predikanter i Hesekiel 33: "HERRENS
ord kom till mig. Han sade: "Du människobarn, tala till dina
landsmän och säg till dem: När jag låter svärdet drabba ett land
och folket i det landet utser en man bland sig och gör honom till sin väktare,
och han ser svärdet komma över landet och blåser i hornet och varnar
folket, men den som får höra ljudet från hornet ändå inte låter
varna sig, utan svärdet kommer och tar bort honom, då kommer hans blod
över hans eget huvud. Han hörde ljudet från hornet men lät inte
varna sig. Därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit
varna sig, hade han räddat sitt liv. Men om väktaren ser svärdet
komma och inte blåser i hornet för att varna folket, och svärdet
kommer och tar bort någon bland dem, då dör denne genom sin egen
missgärning, men hans blod skall jag utkräva av väktarens hand. Du människobarn,
jag har satt dig till väktare för Israels hus för att du på mitt
uppdrag skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. När jag säger
till den ogudaktige: Du ogudaktige, du måste dö!, och du då inte
varnar honom för den väg han går, så skall den ogudaktige dö genom
sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand. Men om
du varnar den ogudaktige för den väg han går, för att han skall vända
om ifrån den, och han ändå inte vänder om ifrån sin väg, då skall
han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat ditt liv
(Hesekiel 33:1-9). Som
en predikant av Guds Ord, skall jag varna de onda, eller Herren ska hålla
mig ansvarig för deras blod. Det är inte märkligt, att Paulus säger
till efesierna "…att jag inte är skyldig i någons blod."
Han kände till Guds varning till predikanter i Hesekiel 33. Jag
predikar i en kyrka där människor kommer från alla slags livsförhållanden:
transvestiter som lever i ett personligt helvete, skådespelare som dränker
sin förtvivlan i alkohol och droger, desperata affärsmän på randen
till självmord. När jag ser på dessa lidande syndares ansikten, hur
kan jag då bli rädd för att ge dem sanningen? Hur skulle jag kunna hålla
något av Guds Ord tillbaka från dem, när jag vet, att den enda
sanningen, som ska tala till dem, är Jesu Kristi blod och Kristi kors? Jag ser Gud resa upp en rest av heliga goda herdar
Dessa herdar söker Gud med frisk iver. De är hängivna präster, unga
och gamla, som inte vill tillåta någon varg att röra deras hjord. När
dessa herdar ser sig om och ser på kyrkan i dag, så är de sjuka och
trötta av allt det överdrivna som de ser. De gråter när de ser fåren
bli utspridda till höger och vänster, för de har inte någon sann
herde. Dessa gudfruktiga herdar har ett åliggande: De är beslutna att
ge föda till sin hjord, Guds rena Ord. De nekar till att bygga sina
egna drömmar på ryggen av fattiga eller svaga får. I stället kommer
de till predikostolen med ett friskt Ord fyllt med den helige Andes eld.
De vet, att det är det enda, som bevarar deras hjord i de svåra dagar,
som kommer. Prosperity Gospel on Skid Row. Christianity Today 090115. Schullers livsverk på väg att kollapsa. Dagen 090206. J. Lee
Grady: The Deadly Virus of Celebrity Christianity. Charisma
070727.
|