Politisk frigörelse och andlig frihet över Östeuropa

När andra världskriget var över reste jag till Sverige. Några av de första platserna jag besökte var Åsensbruk, Dals-Rostock, Brålanda, Mellerud. Senare blev jag kallad till den "stora staden" Uddevalla. Här skulle jag möta en predikant som skulle göra ett varaktigt intryck.

Det var en gudfruktig man som levde i bönens värld och hade en förunderlig profetisk föraning. I de dagarna arrangerades något som blev kallat för Östeuropeisk konferens för Dalsland. Dessa konferenser hölls flera år i rad på olika platser. Det är en sådan konferens i Uddevalla jag särskilt vill nämna. Som huvudtalare var redaktör Nils G. Andersson inbjuden, en av Dagens första redaktörer; missionär Maria Gobert, som senare skulle arbeta i Frankrike, och så undertecknad. Tilläggas kan att det även var några förkunnare och flyktingar från de baltiska länder och Östeuropa.

Det var en mäktig atmosfär över dessa små konferenser. Små var de egentligen för att bli kallade konferenser. Men det var många människor på mötena och flera blev frälsta och döpta i den Helige Ande. Det var ett gudomligt vingsus över budskapet.

Speciellt kommer jag ihåg en predikan av Nils G. Andersson om "Att finna porten till Staden". Här drogs riktlinjerna upp för det kristna livet. Det påpekades hur viktigt det var att vara grundad i Ordet. Förförande andemakter skulle snart komma över kristenheten. Men Guds ord skulle vara "mina fötters lykta och ett ljus på min stig" (Ps.119:105). Och så blev det understruket att vi inte skulle ringakta det profetiska ordet (1 Thess. 5:20).

Då steg Nils G. Anderssons bror fram med ett profetisk budskap om den yttersta tiden. Men låt oss först vara klara över de förhållande som rådde i världen då budskapet blev framburet. Josef Stalin var envåldshärskare i Ryssland. Ryska fångar som hade varit i Norge under kriget och som många försökte hålla kontakt med då de reste hem, blev antingen deporterade eller dödade. Polen, Tjeckoslovakien och andra östeuropeiska länder kom mer och mer under den ryska järnhälen. Europa blev tvådelat och det "kalla kriget" med all sin gräslighet började. I denna situationen trädde alltså mannen fram och profeterade.

Profetian blir här återberättad ur minnet. Flera årtionde har gått och detaljerna har suddats ut. Men huvudintrycket står som hugget i granit i mitt inre.

Det skulle komma en vårflod över Östeuropa… Vid tidens slut, strax innan Jesus kommer igen, skulle en mäktig väckelse komma över Ryssland och de östeuropeiska länderna. Vi som var unga skulle få se det… (Jag satt som en ung man i mötet och gömde orden i mitt hjärta.) Östeuropa skulle få uppleva en politisk frigörelse. Det skulle ske saker som vi skulle häpna över. Utan förföljelse och svårigheter skulle man få resa fritt omkring och förkunna evangeliet i öststaterna. Tusentals biblar skulle fraktas in i Ryssland och distribueras fritt. Allt detta skulle ske i en tid av förfall och förvärldsligande i den västliga världen. Då skulle de kristna inte förstå hur kort tid som var kvar. Denna profetia kom i en tid då den gamla pietismen fortfarande levde kvar i våra församlingar. Det var i en tid då man rent fysiskt kunde se när en troende syster eller bror var på väg till ett väckelsemöte.

(Berättat av Emanuel Minos)

Tillbaks till: föregående sidan