Fängelseunder i Kina

Wilgot Fritzon, ledare för Slaviska Missionen, berättar i en ledarartikel i Ljus i Öster nr 4 / maj 1999 om hur han nyligen under en resa i före detta Sovjetunionen fick lyssna till en kines (pastor Yun) som gjorde honom helt tagen. Kinesen var ansvarig för en stor väckelse (ungefär en halv miljon nyomvända) i en stad i Kina och som så många andra kristna i Kina anklagades han på falska grunder och dömdes slutligen till döden 1997. Men en morgon innan han skulle avrättas med nackskott väcktes han plötsligt av en ljusklädd man i cellen som befallde honom: "Res dig upp och följ med".

Kinespastorn visste att han inte kunde stå på benen. Han hade blivit torterad så svårt att fotvristerna brutits sönder. Men när han nu ändå reste sig upptäckte han att han var helad. Så gick han mot den väl låsta celldörren. Den öppnade sig! Dörr efter dörr bara öppnade sig automatiskt när han närmade sig. Till slut även den sista stora järngrinden ut till friheten.

Wilgot berättar att han nog läst i Apostlagärningarna om att detta hände Petrus för 2000 år sedan. Och att det står ju också i Bibeln att Gud är densamme. Ändå medger Wilgot att han måste erkänna att han blev helt tagen av det han hörde.

Jag tror att desto närmare vi kommer Jesu återkomst så kommer fler och fler märkliga under att ske runt om i vår värld, där Gud kommer att visa vem det är som har makten. I Apostlagärningarna omtalas flera fängelseunder. Här nedan kan du läsa dess avsnitt hämtade ur Folkbibeln.

Petrus fängslas men befrias genom en Herrens ängel

Apg. 12:1-24 Vid den tiden lät kung Herodes gripa och misshandla några i församlingen. Och Jakob, Johannes bror, lät han avrätta med svärd. När han såg att detta vann bifall hos judarna, fortsatte han och lät gripa också Petrus. Detta hände under det osyrade brödets högtid. Sedan han gripit honom satte han honom i fängelse och gav i uppdrag åt fyra vaktavdelningar, om vardera fyra man, att bevaka honom. Efter påsken ville han ställa honom inför folket. Petrus hölls därför kvar i fängelset, och församlingen bad uthålligt till Gud för honom.

Natten innan Herodes hade tänkt ställa honom inför rätta, låg Petrus och sov mellan två soldater, bunden med två kedjor, och utanför dörren stod vakter som bevakade fängelset. Och se, en Herrens ängel stod där, och ett ljussken lyste upp rummet. Ängeln stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: "Skynda dig upp!" Då föll kedjorna från Petrus händer, och ängeln sade till honom: "Sätt på dig bältet och ta på dig sandalerna." Petrus gjorde det, och ängeln sade: "Ta på dig manteln och följ mig." Petrus gick ut och följde honom, men han förstod inte att det som skedde genom ängeln var verkligt utan trodde att han såg en syn. De gick förbi den första vakten och så den andra och kom sedan till järnporten som ledde ut till staden, och den öppnades för dem av sig själv. Så kom de ut och gick längs en gata, och plötsligt lämnade ängeln honom. När Petrus blev sig själv igen sade han: "Nu vet jag verkligen att Herren har sänt sin ängel och räddat mig ur Herodes hand och från allt som det judiska folket hade väntat sig."

Då han nu insåg vad som hänt, gick han till Marias hus, hon som var mor till den Johannes som kallades Markus. Där var många församlade och bad. Petrus bultade på porten, och en tjänsteflicka som hette Rode gick för att öppna. När hon kände igen Petrus röst, blev hon så glad att hon i stället för att öppna porten sprang in och berättade att Petrus stod utanför porten. De sade till henne: "Du är tokig!" Men hon höll fast vid att det var så, och då sade de: "Det är hans ängel." Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de öppnade såg de till sin häpnad att det var han. Han gav tecken åt dem med handen att vara tysta, och så förklarade han för dem hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Han sade: "Berätta detta för Jakob och de andra bröderna." Sedan gick han ut och begav sig till en annan plats. På morgonen blev det stor förvirring bland soldaterna. Vad hade det blivit av Petrus? När så Herodes skickade bud efter honom och inte fick tag i honom, förhörde han vakterna och befallde att de skulle föras bort. Därefter lämnade han Judeen och for ner till Cesarea och uppehöll sig där. Herodes hyste motvilja mot invånarna i Tyrus och Sidon. Gemensamt uppvaktade de kungen, och sedan de fått hans kammarherre Blastus på sin sida, bad de om fred. De var nämligen helt beroende av kungens område för sin försörjning. På utsatt dag klädde sig Herodes i kunglig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem.

Då ropade folket: "En guds röst är detta, inte en människas!" Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar och dog. Guds ord hade framgång och spreds alltmer.

Apostlarna fängslas men befrias av en ängel

Apg. 5:14-29 Och ännu fler kom till tro på Herren, en skara av både män och kvinnor. Ja, man bar till och med ut de sjuka på gatorna och lade dem på bäddar och bårar, för att åtminstone Petrus skugga skulle falla på någon av dem, när han gick förbi. Det kom också en stor skara från städerna runt omkring Jerusalem, och de förde med sig sjuka och sådana som plågades av orena andar, och alla blev botade. Översteprästen och alla hans anhängare, det vill säga sadduceernas parti, uppfylldes av avund och grep apostlarna och satte dem i fängelse. Men en Herrens ängel öppnade på natten fängelsets portar och förde ut dem och sade: "Gå och ställ er i templet och förkunna för folket allt som hör till det livet." När de hörde det, gick de tidigt på morgonen till templet och undervisade. Då översteprästen och hans anhängare kom dit, kallade de samman Stora rådet, Israels folks hela äldsteråd, och skickade bud till fängelset att apostlarna skulle hämtas. Men när tjänarna kom, fann de dem inte i fängelset. De vände tillbaka och rapporterade: "Vi såg att fängelset var ordentligt låst och att vakterna stod vid portarna, men då vi öppnade fann vi ingen därinne." När ledaren för tempelvakten tillsammans med översteprästerna fick höra det, blev de villrådiga och undrade vad som kunde ha hänt. Men då kom någon och sade till dem: "Männen som ni satte i fängelse är i templet och står där och undervisar folket." Ledaren för tempelvakten gick då tillsammans med tjänarna och förde bort dem utan att bruka våld, eftersom de var rädda för att bli stenade av folket. När de nu fördes bort, ställdes de inför Stora rådet, och översteprästen förhörde dem och sade: "Förbjöd vi er inte strängt att undervisa i det namnet? Och nu har ni fyllt Jerusalem med er lära och vill att den mannens blod skall komma över oss." Då svarade Petrus och apostlarna: "Man måste lyda Gud mer än människor.

Paulus och Silas blir fängslade men befrias genom en jordbävning

Apg. 16: 16-40 En gång när vi var på väg till bönestället, mötte vi en slavflicka som hade en spådomsande och som skaffade sina herrar goda inkomster genom att spå. Hon följde efter Paulus och oss andra och skrek: "De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning." Så gjorde hon i flera dagar. Men Paulus blev upprörd och vände sig om och sade till anden: "Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne." Och i samma ögonblick for den ut. När hennes herrar såg att allt hopp om inkomster var ute för dem, grep de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför stadens myndigheter. De förde fram dem till stadens domare och sade: "De här männen stör ordningen i vår stad. De är judar och förkunnar seder som det inte är tillåtet för oss som romerska medborgare att anta eller följa." Folket gick också till angrepp mot dem, och domarna slet av dem kläderna och befallde att de skulle piskas. De fick många rapp och kastades i fängelse, och fångvaktaren fick befallning att noga bevaka dem. När han hade fått en sådan befallning, satte han dem i det innersta fängelserummet och spände fast deras fötter i stocken. Vid midnatt var Paulus och Silas i bön och sjöng lovsånger till Gud, och de andra fångarna lyssnade på dem. Plötsligt kom ett kraftigt jordskalv, så att fängelset skakades i sina grundvalar. I samma ögonblick öppnades alla dörrar, och allas bojor lossnade och föll av. Fångvaktaren vaknade, och när han fick se att fängelsets dörrar stod öppna, drog han sitt svärd och skulle just ta sitt liv, eftersom han trodde att fångarna hade flytt. Men Paulus ropade högt: "Gör dig inte något illa! Vi är alla här." Då bad fångvaktaren om ljus och rusade in och föll skräckslagen ner inför Paulus och Silas. Sedan förde han ut dem och frågade: "Ni herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?" De svarade: "Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och din familj." Och de predikade Herrens ord för honom och för alla i hans familj. Redan vid denna tid på natten tog fångvaktaren dem med sig och tvättade deras sår. Och han och de som hörde till hans familj döptes genast. Sedan förde han dem upp till sin bostad och dukade ett bord, jublande glad över att han med hela sin familj hade kommit till tro på Gud. När det blev dag skickade domarna sina rättstjänare och lät säga: "Frige de där männen!" Fångvaktaren framförde detta till Paulus och sade: "Domarna har sänt bud att ni skall friges. Så kom nu ut och gå i frid!" Men Paulus sade till dem: "De har låtit piska oss offentligt, utan dom och rannsakan, fast vi är romerska medborgare, och de har kastat oss i fängelse. Och nu vill de låta oss gå i hemlighet. Å nej, de får själva komma och föra ut oss." Rättstjänarna framförde detta till domarna. När dessa fick höra att de var romerska medborgare blev de förskräckta. De kom och talade vänligt till dem och förde ut dem och bad dem lämna staden. När Paulus och Silas hade kommit ut ur fängelset gick de hem till Lydia. Där träffade de bröderna och gav dem uppmuntran och tröst. Sedan for de vidare.

Slaviska missionen / Ljus i öster hittar du här.

I tidningen Petrus för vecka 48/99 finns en intervju med denne kinesiske pastorn när han gjorde ett besök i Stockholm. Läs också hans berättelse om hur han blev intresserad för den kristna tron. Ett citat från hans berättelse: "Den unge Yun fick tag i en Bibel och läste den från pärm till pärm på ett par veckor. Han lärde sig flera kapitel utantill och han som aldrig kunnat sjunga började plötsligt sjunga sånger i anden."

Därför har inte Sverige någon väckelse

Pastor Yun har under slutet på år 2000 gjort en predikoresa genom Sverige. Vid ett tillfälle fick han frågan om varför det inte är någon väckelse i Sverige? Wilgot Fritzon sammanfattar hans svar på den frågan i 7 punkter i Ljus i Öster nr 1/2001. Tänkvärt! Pastor Yun beskriver skillnaden mellan de kristna i Kina och i Sverige.

  1. Vi tar Guds Ord som det står. Ni tycks tolka Ordet utifrån vad folket och samhället tycker.
  2. Kristna i Kina har nog en djupare tillit till Gud. När allt är mörkt tror de ändå och det smittar av sig.
  3. Ni har försäkringar mot allt och är inte beroende av Gud.
  4. Ni åstadkommer en hel del rörelse i era kyrkolokaler, men det tycks fungera sämre i vardagslivet.
  5. Ni har en massa program och stor verksamhet, men för lite av Ordet.
  6. Ni är angelägna att människor ska falla i Andens kraft i era möten. Vi upplever det viktigare att Anden reser oss upp till tjänst för Gud.
  7. Det verkar som om ni brister i glädjen och entusiasmen över frälsningen i Jesus, att ni är räddade från helvetet. Fängslade kristna i Kina tycks vara gladare än vad ni är på era fri möten i era fina kyrkor.

Tillbaks till: föregående sidan