Ronald Rolheiser: Törsten – kristen spiritualitet för vår tids pilgrimer, med förord av Peter Halldorf.

Ronald Rolheiser: Törsten – kristen spiritualitet för vår tids pilgrimer, med förord av Peter Halldorf.

Förlag: Libris (2002).

Libris är ett bokförlag som till 60 procent ägs av Evangeliska frikyrkan, 25 procent av Svenska Baptistsamfundet och 15 procent av Dagengruppen. Utgivningen av katolska författare är rätt så stor på detta förlaget och man undrar varför? Är den egna samfundsteologin så andefattig så att man måste gå till den katolska kyrkan för att hitta böcker man kan ge ut eller är ledningen på Libris så starkt influerade själva av katolskt tänkande?

Peter Halldorf är som vanligt behjälplig med att ge boken ett formellt godkännande i pingstsammanhang. Men boken har också rekommenderats till teologistuderande av Svenska Missionskyrkans teolog Runar Eldebo. Ronald Rolheiser (RR) är präst och teolog i Katolska kyrkan och ledare för Oblatmissionärerna (OMI).

Törsten är en bok som enligt Peter Halldorf i förordet vill ge en modern andlig vägledning och som är utmärkt introduktion för nybörjare som vill mogna som människa och kristen. Halldorf skriver: ”Den kristne tror att det finns en väg till Gud – genom Jesus Kristus – men att det finns tusen vägar till Kristus.” Och Halldorf pekar i det sammanhanget på en mångfald andliga miljöer som finns inom katolsk tradition och hur olika andliga discipliner har utvecklats i klostermiljöer. Halldorf nämner förstås i det sammanhanget inget om den mysticism eller ockultism som också detta lett fram till. Halldorf rekommenderar att bokens innehåll tillämpas varsamt, gärna teskedsvis (!!!).

Jag vill därför ge några teskedar från innehållet i boken.

Första delen av boken handlar om hur man kanaliserar eros, om vad vi gör med elden i det inre, den är vår spiritualitet, vår andlighet. Spiritualitet är det som vi gör med vår längtan. Den har sina rötter i eros i oss och beror av hur vi utformar och disciplinerar detta eros. RR hänvisar, inte till vad Bibeln säger om den själsliga och köttsliga människan, men till vad den store spanske mystikern Johannes av korset skriver i sin skildring av själens resa: ”I nattens dunkla timma, tärd av den kärlek som ej blir förbrunnen…”. Och RR skriver vidare: ”För honom är det en ivrig längtan, eros, som blir startpunkten för det andliga livet, och enligt honom är det spiritualiteten som bestämmer hur vi hanterar detta eros.”

RR beskriver också Moder Teresa som en erotiskt laddad kvinna, ett helgon som kan kanalisera sitt starka eros, sin energi, på ett kreativt livgivande sätt. Själen är det som ger liv, inuti den finns elden, eros, den livskraft som driver oss. Själen är enligt RR (sidan 26) inte en skepnad som flyter omkring någonstans i det inre och som får fläckar när vi syndar och som skiljs från kroppen när vi dör och flyger iväg för att dömas av Gud. Istället är det eros som är själen och som ger energi.

Att förlora sin själ handlar, enligt RR, inte om evig fördömelse, utan att gå upp i limningen, att falla isär. ”Man kan alltså säga att själen har en kaosprincip och en ordningsprincip och att dess hälsa är beroende av att det råder jämvikt mellan dem.” (sidan 28). Det resonemanget påminner om yin och yang principen. RR fascineras också av att studera olika berättelser om själens ursprung och om hur den flyttar in i kroppen inom andra kulturer som den japanska, den fornnordiska och den judiska traditionen där han menar att man kan hitta vackra legender som upphöjer själen. Jag tycker att detta är ett bedrövligt resonemang riktat till en nybörjare i tron och varför instämmer Halldorf till att detta ska intas teskedsvis?

RR skriver att antiken och medeltidens folk hade rätt när de trodde att inte bara människan har en själ och en spiritualitet, utan att allt levande, planeter, insekter och också djur har en själ. Är RR animist? Har djuren ett andligt liv? Gud har skapat människan som sin avbild och till att råda över allt annat levande. Grekiskan har fyra ord för kärlek: eros (den sexuella kärleken), stergo (trohet, lojalitet i ett närstående sammanhang), phileo (ömsesidig vänskap) och agape (Guds utgivande kärlek, broderkärlek). RR har helt fastnat i eros-kärleken. Bibeln nämner endast phileo och agape i sitt språkbruk.

RR menar att vi alla är ett med resten av naturen och framhåller den katolske tänkaren Pierre Teilhard de Chardin (sidan 30) som en gång definierade människan som en evolution som blivit medveten om sig själv. Detta är inte kristen teologi. Vidare i boken ställer han frågan om vilka som är vår tids demoner? Och han räknar upp tre saker (sidan 35 f.) som han sedan analyserar:

1. Naivitet beträffande den andliga energins väsende.
2. Stress, splittring och rastlöshet.
3. Allvarlig brist på balans som leder till att svåra klyftor uppstår.

Men det är inte vad bibeln kallar demoner. Istället citerar han C G Jung och hans psykologiserande förklaringar om erotik och sexualitet. Depression är att stå utan kontakt med den djupa energikällan och övermod är att vara oförmögen att styra den.

Spiritualitet handlar enligt RR om att finna de andliga övningar genom vilka man får tillgång till denna energi och kan hantera den (sidan 40). RR framför tanken att paranoid kristendom ibland vill tro att det finns en medveten konspiration mot de rätta värderingarna, kyrkorna och kristen spiritualitet. Men då har han verkligen förbigått att djävulen och hans demoner konspirerar medvetet mot sanna andliga värderingar och det sanna andliga livet.

Istället tuggar RR i boken på med att god andlighet handlar om att kanalisera eros (i den erotiska andliga elden inom oss) på ett bra sätt. Och han använder sig av en judisk-kristen legend där trolldom används (sidan 51-52) för att belysa sina tankar, men äkta judisk-kristen tradition använder sig inte av kabbalistisk trolldom för sina förklaringar.

I den andra delen av boken resonerar han omkring pluralismen inom kyrkan och samhället. Uppenbarelser av Maria räknar han t ex upp som en sekundär sanning. Detta är trots allt en osanning därför att Maria har aldrig uppenbarat sig annat än i den katolska ockultismen. De fyra pelare han räknar upp som grunden för en kristen spiritualitet

1. personligt böneliv och personlig moral
2. social rättvisa
3. ett ödmjukt hjärta och sinne
4. en gemenskap som grund för sann gudstillbedjan

räcker inte. Det är principer som även en villolära kan omfatta. Och inte blir det bättre av att citera vad Freud har sagt.

Tredje delen handlar om inkarnationens grundfaktorer. Här börjar han med ett par sanningar som att det Jesus önskar av oss är inte beundran utan efterföljelse och att underkasta sig Jesus måste vara det centrala för kristen spiritualitet, men sedan kommer frågetecknen man måste ställa på löpande band. Ord som mysterium och mysteriet är katolska begrepp och inte evangeliska termer. Och när han skriver att ”inkarnationen pågår fortfarande och är lika verklig och radikalt fysisk som när Jesus från Nasaret rent kroppsligt vandrade Palestinas smutsiga vägar” så måste man fråga sig, vad menar han egentligen? Ja, det är förstås eukaristin han menar och att kyrkan är Kristi kropp i ett fysiologiskt sätt, inte något som representerar Kristus, utan något som är Kristus. I de troendes gemenskap och i nattvarden får Gud fortfarande hud och kan konkret ses, vidröras, luktas, höras och smakas! Men de katolska sakramenten leder till ett mekaniskt handlande, en ritualism som är främmande för nytestamentlig kristendom.

Helt fel har RR när han hävdar att om någon närstående dör och den personen står utanför kyrkans lära och moral och har vänt tron ryggen, så kan vår kärlek och förlåtelse binda den människan vid Kristi kropp och återlösa den döde från helvetet! Den döde kan alltså inte gå förlorad på grund av att den kärlek och förlåtelse vi ger dem får de också från Gud, därför att Gud är inkarnerad i alla dem som är sant troende (sidan 104-105). Peter Halldorf, hur kan du skriva ett positivt förord om något sådant eller är detta också din teologi?

Och RR fortsätter: ”Gud har bokstavligen gett oss makten att förhindra att andra kommer till helvetet.” Så är det inte. David bad istället: "Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta, pröva mig och känn mina tankar. Se till om jag är på en olycksväg och led mig på den eviga vägen." (Ps 139:23-24). Och Petrus skriver: ”Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren?" (1 Pet 4:18)

RR tror att man kan ha kontakt med de döda. Våra närmaste lever där de alltid har levt, och det är där vi finner dem. ”Om din moster var sprudlande och älskade familjemiddagar med huset fyllt av skratt möter du henne när du är sprudlande, bjuder till familjemiddag och har huset fyllt av skratt. Vilket svammel av en präst!

Fjärde och sista delen handlar om spiritualiteten och kyrkan. Enligt RR är motsatsen till att vara katolsk, att vara fundamentalist. Spiritualiteten i kyrkan menar han ska ha en bred lojalitet och vidöppen famn, oavsett ras, ideologi, kön, språk eller bakgrund. Den viktiga regeln är att leva rättfärdigt och han pekar på att Jesus gör utövandet av rättvisa till själva kriteriet för frälsning (Matt. 25:31-46). ”Han (Jesus) till och med identifierar gudsnärvaron med de fattiga. Om du vill finna Gud, sök då bland de fattiga. Omvänt, han säger oss att det är oerhört farligt, andligt och psykologiskt sett, att vara rik och privilegierad” (sidan 193). Detta är inte kriteriet för frälsning. Om vi äger allt (all rättvisa) men inte har Jesus så går vi förlorade, vi blir inte frälsta av våra egna gärningar hur goda de än är.

Fredsarbetet och icke våld betonar RR också som den enda möjliga grunden för en ny världsordning med rättvisa och fred, medan Bibeln säger att den dagen kommer inte förrän Satan är bunden och Jesus själv upprättar fridsriket på jorden.

Återigen kommer han också in på begreppen eros och sexualiteten och försöker ge en kristen definition av sexualiteten. Här ett exempel han ger att fundera över från sidan 218: ”När du föreställer dig Gud som just har skapat världen, eller just sett Jesus döpas i Jordan, titta ner på detta och säga: ’Det är gott. Detta är min glädje!’ ser du sexualiteten i full blom.”

Som råd för vandringen ger RR rådet: Var en mystiker. En mystiker blir man när tron övergår i en djup, personlig troshandling, en överlåtelse och RR ger rådet till den icke troende: ”Om du inte tror på Gud och värdet av kristen bön, öva då någon form av aktiv imagination eller meditation, så att du på det sättet kommer i kontakt med den kung och drottning som finns i ditt inre, för bara bönen kan ge själen en botten.”

RR avslutar denna boken som aldrig borde ha getts ut på svenska med följande orden: ”Den symfonin, som alltid är synlig i Guds ansikte, är den framtid som vi alla, och hela världen, har att se fram emot. Eftersom vi lever under en leende, avspänd, förlåtande och allsmäktig Gud, bör vi slappna av och le, åtminstone emellanåt, för vad som än har hänt eller kommer att hända, kommer till sist ’allt bli väl, och allt bli väl, och allt som finns bli väl’.” (Enligt noten till detta kommer denna tanken från mystikern Julian av Norwich.)

Bertil Lundberg