Ljus i Öster nr 6 · Augusti 1997

Sergej befriades från ockultism

- Det finns ingen Gud!
Läs det skakande vittnesbördet om hur Sergej Bobrovskij lyckades komma loss från hemska ockulta krafter!

Min fru Galja och hennes väninna började gå på olika kurser influerade av New Age och ockultism. De tyckte om kurserna och en dag när jag körde dem dit tänkte jag att jag kan ju titta in för att se vad som pågår där inne.
Det verkade intressant. Vi var en vanlig familj som levde som alla andra: umgicks med vänner, festade... Men här fanns något nytt, outforskat.
Jag hade alltid försökt att komma underfund med vad som var livets mening. När jag var liten så oroade jag mig för att jag någon gång skulle dö. Men på dessa kurser försäkrade man att människan kommer att leva, återfödas gång på gång.
Vår lärare Kazakov letade efter speciella förmågor och han fann sådana hos mig. Efter kurserna började vi praktisera. Vi mådde dåligt av det, men intresset drev oss vidare. Vi gick på nya kurser, nu för parapsykologer. Det var mera komplicerat, men mycket intressant! Man kan inte förringa vad mörkret kan! Och det lockar människan.
På något sätt trodde jag också på Gud, till och med läste Bibeln. Vi brukade gå till ortodoxa kyrkan och tända ljus. Vi tog hem ljusen, använde dem till helande och brände olika motgångar på dem. Min fru fortsatte dock att vara sjuk. Vi kunde hela sjukdomar, men de kom tillbaka med ännu större kraft. Vi predikade ordet, men jag förstår nu att det inte var Guds Ord. Jag började själv undra, om det verkligen var Gud jag tjänade.

Mörkrets hämnd
En gång när jag skulle till kursen och parkerade bilen, så flammade den upp och brann ner helt. En ny bil som vi nyss hade köpt. Det var helt otroligt, men det var mörkrets hämnd för att jag hade börjat tvivla.
Men vi fortsatte ändå på samma väg. En natt mötte jag en massa folk från den andliga världen, jag befann mig utanför kroppen, såg min kropp ligga på golvet och min fru bredvid skakande av rädsla. Den natten brann ett träd vid vårt hus, som ett slags tecken...
Någonting störde mig. Något hindrade mig att hela människor - att stympa dem, som jag nu förstår. Jag mediterade, kunde gå ur kroppen och vandra i andliga världar. Jag hade en ledare som jag kallade den Högste. Jag trodde att han var från Gud, satan var det inte tal om.
Jag tränade andra människor och de kunde nå höga resultat i karate under meditation. Jag tyckte om att meditera och pröva på övernaturliga krafter, men ibland skrämde det mig ordentligt.
Just vid den tiden dog vår tredje hund. Vi kom hem från landet, och då sprang hunden som vi hade lämnat hemma, ylande ut ur huset, det var någon kraft som jagade henne.
Denna kraft skrämde oss, fruktan bodde inom oss. Vi hade en känsla som om någon skulle stå bakom ryggen på oss. Jag kunde kalla på den där kraften när som helst och den lydde, ledde min hand och handen skrev själv, automatiskt. Våra bokhyllor var fyllda med ockult litteratur.

Ville bli helade
På min arbetsplats, Sporthuset, öppnade man ett parapsykologiskt laboratorium åt mig. Folk kom till mig från hela området för att själva bli helade, de kom med sina sjuka barn, släktingar, bekanta. Jag kunde per telefon se människans inre organ som i röntgen: inflammerad lever, sjuka njurar... Min hand skrev svar på alla frågor en människa hade.
Men jag upptäckte en sak: helade jag vuxna, så blev deras barn sjuka, helade jag hustrun, blev hennes man sjuk, kunde jag avlägsna sjukdomen hos mormor, så blev något av barnbarnen sjukt. Och med större kraft. Sjukdomen lämnade inte familjen.
Jag, min familj och arbetskamrater på laboratoriet sjönk allt djupare i denna mörka, hemska värld.
Sökandet ledde mig till en skola i St. Petersburg som sades syssla med evolutionslära. Skolans grundare var en tidigare mycket känd healer som höll på med alla möjliga ockulta ting. Vi sysslade med meditation, och en okänd mäktig kraft kom in i oss. Unga grabbar som studerade med mig, trodde att de själva styrde denna kraft, men i stället hade kraften dem helt och hållet i sitt våld.
Allt var självbedrägeri. Handen skrev med automatskrift råd till människor:
"Gå till kyrkan. Tänd levande ljus, bed. Men kom efteråt hit till mig."
Och människan går till kyrkan och tror att detta övernaturliga är från Gud. Och återvänder med renat hjärta och rent samvete. Onda andar - ofta värre än tidigare - flyttar då tillbaka till det renade hjärtat, och själen är förlorad.
På dagarna var jag på skolan, på nätterna satt jag och läste. Jag försökte komma på sanningen, vad det var för kraft som vår skola och vårt laboratorium sysslade med.
En natt väckte jag min fru. Fruktan kramade hjärtat. Vi böjde knä, bad och jag sade: "Vad är det som laboratoriet sysslar med? Energetisk vampyrism - det är vad det handlar om!"
En av våra lärare hade experimenterat med olika bioenergier. Hans fru berättade hur denna kraft plågat honom och slagit honom mot väggen. Efter arbetet kunde han sitta i timmar med huvudet mellan händerna. Han kunde inte stå ut med detta - han kastade sig framför tåget.
Den natten somnade vi sent. När jag vaknade, tittade jag ut och såg att två hus bredvid vårt brann. Vinden blåste åt vårt håll, och inte ett moln syntes på himlen.
Vi sprang ut och försökte spruta vatten med en liten slang, min hustru släpade ut några saker. Brandkåren kom till platsen, men vattnet tog slut, och det brann med full kraft. Då föll vår troende granne Ljuda på knä och ropade till Gud med hög röst. Den bönen räddade oss, vår familj och vårt hus. Det skedde ett under: vinden vände plötsligt åt helt motsatt håll och snön började falla med enormt stora flingor. Galja, min fru, grät och ropade: "Nu kommer jag att följa Gud. Jag känner att det var Gud som hjälpte oss!"
Trots detta avslutade vi den tredje terminen på skolan. Vi fick tillstånd att hela och undervisa och öppna våra egna skolor. Men jag insåg att det fanns en som ville skydda mig, en annan som ville förstöra mig.
Vår grannfru inbjöd oss till möten. Jag gick dit för att lyssna. När jag var där för tredje gången började mitt hjärta smälta. Jag såg befriade människor och hur de älskade varandra. Det förvånade mig att ingen verkade ha någon rädsla, något som var vår ständiga följeslagare på kurser och i skolan. Efter mötet inbjöds vi till omvändelse. Guds hand ledde oss fram - även några av mina arbetskamrater från laboratoriet var med. Jag ville absolut inte gråta. Men när hjärtat blev renat från ondska och svek och nu tillhörde Gud - då brast jag i gråt! Min gamla natur krossades en gång för alla.
Hemma hade jag fortfarande ockulta böcker, även om jag ivrigt läste Guds Ord och det öppnades mer och mer för mig. "Låt inget av det tillspillogivna bli kvar i din hand", läste jag och förstod att detta gällde mina böcker! Jag hade mycket dyrbara böcker som jag hade tänkt att ge bort, men Gud sa nej. Galja brände genast upp alla sina diplom. Jag brände först det som jag tyckte var allra svartast, sedan det parapsykologiska. Men det fanns fler saker kvar. Och med dem stannade den kraft som jag så länge hade tjänat. Den försökte att göra slut på mig, men bönen hjälpte igen. Man bad för mig i kyrkan, och det kändes som om någon hade hällt något ljust och rent i mig. Jag tackade Gud för full befrielse. Efteråt gick jag hem och eldade omedelbart upp böckerna som fanns kvar, för att inte satan skulle kunna komma och säga: detta tillhör mig!
Allting förändrades. Laboratoriet stängdes. Herren helade både mig och min fru. I sjutton år hade jag lidit av en hudsjukdom som ingen kunde bota. Vi bad, och Gud helade.
Jag lät döpa mig och Herren har döpt mig i den Helige Ande. Han frälste både mig och min familj.
Den andliga världen är verklig. Jag känner till mörkret och säger till många: Se, det där är något ont, det är bedrägeri och död.
Enligt Bibeln ska Gud döma trollkarlar och häxor tillsammans med mördare, därför att de förstör människors själar, säljer dem till satan. Jag ber till Gud att Han ska rädda många. Han är kärleken. Det är viktigt att välja en gång för alla: det onda och döden, eller det goda och livet. Välj livet!

www.tidenstecken.se