Skadade får och upprättelsens tid

I synerna såg jag in i en fårfålla. Jag såg en herde i mitten av fårfållan. Herden var omringad av fåren. Fåren som omgav herden syntes vara välnärda och nöjda.

Sedan drogs mina ögon till hörnen och kanterna av fårfållan. Här blev jag ytterst störd av att se får som verkade vara misshandlade, försummade och svultna. De syntes vara många, men tysta och lidande.

Jag tittade och såg på när ett fåtal av fåren försökte att komma in i gruppen av de välnärda och nöjda fåren som omgav herden. De välnärda och nöjda fåren rörde sig då närmare varandra omkring herden och försökte att hindra de försummade fåren från att komma i nära kontakt med herden.

Tidvis gjordes detta på ett sätt som inte var öppet uppenbart. Men efter en tid om några av de försummade fortsatt var beslutna att förena sig med de välnärda fåren och även samla sig omkring herden, så blev de knuffade och stötta och tryckta utom räckhåll av de välnärda.

Jag såg att herden för det mesta var omedveten om den kamp som försiggick mellan de två grupperna av fåren. Herden hade helt sin uppmärksamhet på fåren som omgav honom, och verkade oförmögen att se längre bort än gruppen av fåren som samlats runt honom. Det oroade min ande.

Jag fortsatte att titta på när de försummade fåren drevs tillbaks och avlägsnade sig till kanterna och in i hörnen av fårfållan. Först stod den försummade gruppen av fåren med sina ansikten vända mot herden och mot den välnärda gruppen av fåren omkring herden. Fast efter ett tag så började de flesta av de försummade fåren sakta att vända sin bak mot de välnärda fåren och skådade ut ur fårfållan. Några av försummade fåren vandrade sakta från fårfållan. Vad som bekymrade mig var att de inte verkade bli uppmärksammade eller saknade.

Jag såg sedan att Herren närmade sig. Jag såg att Han spårade upp fåren som hade vandrat från fårfållan. Jag tittade på när Herren och fåren Han hade letat upp närmade sig fårfållan och stod tysta och tittade in i fårfållan. Hans framträdande var både nedstämt och smärtsamt. Tyst gick Herren in i fårfållan.

Mestadels verkade fåren som samlats runt herden knappt lägga märke till att Herren hade kommit in i fårfållan. Deras fokus var helt på sin herde. Ändå var det en del av fåren som lite lätt separerade sig från gruppen av fåren omkring herden och började kasta en blick mot Herren.

Herden verkade känna på sig att Herren anlänt, men han förblev kvar där han var, i mitten av de välnärda fåren. Jag såg när herdens ögon mötte Herren ögon. Därpå verkade fårens krav distrahera hans uppmärksamhet från Herren tillbaks till fåren.

Jag såg att de flesta av de försummade fåren som hade stannat kvar i fårfållan verkade känna på sig Herrens ankomst, men uppträdde förvirrat och störda över varför Han var där. Sakta började Herren vända sig till vart och ett av de försummade fåren. Jag såg på när han varsamt knäböjde bredvid vart och ett av de försummade fåren och började kärleksfullt föra sina händer över dem.

Jag lade sedan märke till att på platsen närmast Herren fanns det en sänka med vatten och med en stor tvättsvamp i den. Det fanns också en kruka med vad som verkade vara medicinsk salva närmast vattensänkan. Herren började att badda lorten från ullen på de försummade fåren. När fåren var rena, doppade Herren fingrarna på sin högra hand ner i salvan och började anbringa salvan på de försummade fårens sår. Han samlade sedan vart och ett av de försummade fåren i sina armar och bara höll dem nära sitt bröst.

Jag såg när Herren sedan reste sig upp på sina fötter efter att ha betjänat de försummade fåren. Herren gick tyst ut från fårfållan. När Han hade lämnat fårfållan uttalade han namnet på vart och ett av de försummade fåren som han just hade betjänat. Ett efter ett lämnade dessa får fårfållan och började att följa Herren.

Jag såg Herren leda dessa försummade fåren till en vackert grön betesmark. Betesmarken var rik på överflödande mängder av frodigt grönt gräs. Herren såg på när de försummade fåren kom in på betesmarken och började hungrigt äta av gräset.

Efter det att fåren hade ätit sig mätta, gick Herren bort en bit på avstånd. Han kallade på vart och ett av fåren att följa Honom. Fåren började följa Herren dit han ledde dem. Slutligen såg jag att Herren ledde fåren tillbaks till fårfållan som de tidigare hade lämnat.

När Herren nådde ingången till fårfållan, stannade Han upp tills alla fåren som hade blivit försummade nådde fram till Honom. Fåren stannade upp i förvirring. Herren gick in i fårfållan, men endast ett fåtal av de tidigare försummade fåren gick tillbaks in i fårfållan med Honom. Herren vände sig för att titta på fåren som inte hade kommit tillbaks in i fårfållan. Han pekade sedan bort i fjärran bakom dem.

Alla de försummade fåren vände sig om för att se vad Herren pekade på. Jag tittade också för att se vad Herren pekade mot. Jag blev förfärad av att se en stor vargflock sammanstråla mot fårfållan. Herren pekade från vargarna som närmade sig till de välnärda belåtna fåren som fortfarande var samlade omkring herden. Både herden och fåren omkring honom verkade helt omedvetna om faran med vargarna som närmade sig.

Herren pekade än en gång från vargarna till herden med fåren samlade omkring sig. Jag såg hur de flesta av de tidigare försummade fåren på nytt kom in i fårfållan. Fast några av fåren verkade inte vara i stånd till att på nytt kunna återgå till fårfållan. Jag förstod att en del av dem var rädda för att på nytt bli försummade och skadade. Jag kände också att några av dessa fåren var arga på herden och de välnärda fåren för de sätt de hade blivit behandlade i det förflutna. Dessa förut illa behandlade fåren verkade likgiltiga för faran som närmade sig fårfållan. Jag kände även att de faktiskt längtade att faran skulle komma till herden och fåren.

Jag förflyttade mina ögon från att titta på fåren som inte kom tillbaks till fårfållan till de får som på nytt kom in i fårfållan. Jag såg att när de flesta av dessa fåren försökte komma in i fårflocken som var samlade runt herden för att varna för den nära förestående faran, blev deras närvaro ofta hindrad. Trots detta fortsatte några av de förut försummade fåren trots motvärnet att försöka pressa sig genom skaran av fåren för att varna herden.

Några av de tidigare skadade fåren lyckades till slut att pressa sig genom massan av de välnärda fåren. De vände sig till herden och försökte att varna honom för den närmande sig faran av vargarna. Först verkade herden bli förbryllad och förvirrad över vilka de här "nya" fåren var. Han verkade inte känna igen dem. Deras försök till att varna honom visade sig först inte möta någon större framgång. När de ändå fortsatte att varna så trängde sig herden till slut fram genom fårhopen som var samlad omkring honom. Nu var han till slut i stånd till att se vargarna som närmade sig.

Jag såg att vargarna slutligen hade nått fram till fårfållan. Fåren som inte hade kommit in igen i fårfållan sprang antingen iväg från de närmande sig vargarna eller blev skadade eller förgjorda när vargarna nådde dem.

Jag såg när herden till slut lade märke till Herren i fårfållan och skyndade sig över till Honom. De tidigare försummade fåren samlade sig också omkring Herren. De välnärda fåren, märkte jag, blev utom sig över frånvaron av herden. De sprang omkring i stor förvirring och fruktan. Jag vände mig om för att se vad som hände hos Herren och de tidigare skadade fåren.

Jag såg att Herren visade sig ge vägledning och instruktioner till herden och till de tidigare försummade fåren. Jag såg Herren peka från vargarna till herden och till de tidigare försummade fåren. Jag kände att vägledningen och instruktionerna som Herren gav handlade om hur man skulle stå emot vargarna som nu helt hade omringat fårfållan.

Jag iakttog när Herren, herden och fåren som tidigare hade försummats tog upp offensiva och defensiva positioner omkring fårfållan och också omkring de välnärda fåren.

Hollie L. Moody (8 januari 2003)

Församlingen en fårhjord – och inte en flock hästar.

Tillbaks till sidan om profetior.