Den hemliga synden

Jag vill återge en syn som jag hade i maj 1997. (Jag har endast haft tre syner i mitt liv.) Jag tror att den kan få en del konsekvenser för Kristi kropp.

Jag var uppe klockan 5 på morgonen för att be och söka Herren. Det fanns en hel del av "tokiga" andliga saker som pågick med mig under den här tidsperioden. När jag väntade på Herren, fick jag en syn, som jag kunde se lika bra som man ser en film. Det här var inte nånting från tankarna som kom upp. Jag såg det verkligen.

Jag såg en attraktiv svart kvinna stå framför mig. Hon hade en rosafärgad dräkt på sig och hon hade hår som hade behandlats och som snyggt var uppsatt. Hon såg ut att vara tämligen lycklig och uppträdde tillitsfullt. Det som sedan hände var att "en man" klädd i en böljande, gnistrande vit skrud gick fram till henne och knackade på hennes hjärta med Sin hand. Hon sa ja, kom in, och Han fortsatte att vandra in i henne och scenen förändrades till att Han vandrade genom ett vackert tempel. Templet påminde mig om ett av dessa hus vi brukar se på Miami Vice, ett som var värt miljoner och miljoner dollar, och som kan ses i Miami Beach om du är rik nog att få tillåtelse att komma in i bostadskomplexen. Han vandrade sakta och avsiktligt genom templet från våning till våning av vilka det fanns tre stycken. Det var som om Han lät mig se hur underbart och juvellik denna plats var. Den bokstavligen gnistrade. Allting inne där var ovärderligt och allting var perfekt placerat och ingenting var felplacerat. Han fortsatte sedan nerför trapporna till källarvåningen, som var under de tre våningarna ovanför. Det verkade som om det tog oändlig tid att komma dit han var på väg. Jag iakttog Honom när Han vandrade sakta ner för en lång tambur (och denna källare var så påkostad som de flesta av våra hem är) och slutligen kom till ett rum längst bort i templet. Han stod vid dörren och knackade lätt på dörren. Ingen svarade. Han knackade hårdare, och fortfarande inget svar. Slutligen drog han upp dörren utan någon som helst ansträngning, och därinne fanns det mest mörka, smutsiga, orena, illaluktande rum som någon någonsin kan tänka sig. Väggarna var fulla av orenheter och jag kunde faktiskt känna stanken i synen. Jag var förskräckt och vände mig bort. Men, sedan när jag vände mig såg jag bortom min periferi en figur långt bort mot väggen i det mörka rummet, och jag stannade av för att titta. I bortre delen av det förskräckliga rummet fanns det en hårlik varelse, rädd och ihopkrupen som om den ville fördröja det som höll på att hända. Den starke, gnistrande "mannen" räckte ut Sin högra hand och grep tag i strupen på varelsen och drog honom ut till tamburen, utan att ens ta ett steg in i det smutsiga rummet. "Mannen" fortsatte sedan med att linda ett scharlakansrött rep runt hela kroppen på varelsen som inte gjorde något som helst motstånd. Sedan tog han varelsen i håret på hans huvud och drog honom genom tamburen längst bort på den andra sidan av hallen. I dess ände fanns det en balkong och Han drog ut varelsen på balkongen, tog upp den som om den inte vägde någonting, då "mannen" verkade vara övermänsklig. Han kastade sedan varelsen ut i yttre rymden in i ett svart hål. Han vände sig om, och bara flinade med ett nöjt leende och fortsatte tillbaks genom tamburen och vi kom till ingången till det smutsiga illaluktande rummet.

Vid den här tidpunkten började tårarna flöda från mina ögon, som de också gör nu, när jag återberättar denna synen. "Mannen" (naturligtvis Jesus) tog fram en skurborste från tomma intet, och steg sedan in i rummet och gick ner på Sina händer och knän och började skrubba rummet. När Han skrubbade väggarna, golvet och taket, verkade rummet tona fram i vitt och blev ett med Honom själv. Snart kunde jag inte se rummet, jag såg endast Honom.

Han verkade sedan titta på mig och tala till mig och sade: "Mitt folk är nertyngda med en hemlig synd som de behåller i ett rum, djupt inne i deras för övrigt vackra tempel. De vårdar denna hemliga synd, och gör ingen ansträngning för att göra sig av med den. Som ett faktum så försvarar de den, från mig, och från den verklighet som den har gjort mot dem. De älskar sin synd, ibland lika mycket som de säger att de älskar Mig. Jag kan inte fördöma dem, jag har medlidande med dem. Om de endast kunde tro att jag har förlossat dem från synd, även deras hemliga synd, så kunde de leva ett mycket rikare och förblivande liv. Om de endast kunde be Mig, skulle jag komma in och kasta ut den demon som är förhärskande över dem, och den varelsen skulle aldrig höras av igen. Jag vill kasta den varelsen ner i den undre världen dit ingen varelse vill gå. Om bara Mitt folk vill be!"

Jag blev mig själv igen och senare den kvällen blev jag kontaktad av en pastor i Dallas, Texas som frågade om jag kunde komma till deras kyrka nästa dag för att be om helande för deras svärson som led av malignt melanom, och som snart skulle dö. Detta var nästan en omöjlig uppgift att genomföra både bokstavligt och finansiellt. Gud ordnade det och jag flög till Dallas nästa dag och kom till förmiddagsgudstjänsten till en citykyrka som var rasöverskridande där hundratals prisade Herren (Mors dag för övrigt.) Knappt jag började gå nerför gången för att hälsa på en pastor som jag aldrig hade träffat, fick jag tårar i ögonen. När jag hade slutat omfamna pastorn som satt på raden längs fram, tittade jag upp emot kören och där stod, så verkligt som det bara kan bli, den dam som jag hade sett i synen morgonen innan. Jag sade: "Herre! Vad ska jag göra?" Han sade: "Återberätta din syn precis som du såg den." Några minuter senare var jag vid mikrofonen, och den Helige Ande verkade underbart när jag relaterade vad jag hade sett dagen innan. Åtminstone 100 människor sökte sig fram till altaret gråtande och suckande, klagande och höga rop hördes från människorna i auditoriet när de manades att komma fram som ett tecken på tro att de önskade bli kvitt sin "hemliga synd". Den svarta kvinnan i min syn kom aldrig fram.

Må Herren välsigna ditt läsande av denna syn att den må överbevisa läsaren om vilken som helst gömd synd som någon har vägrat att verkligen ta i tu med i det förgångna. Det är endast en fråga om att i sanning ta emot "mannen" Jesus Kristus till att komma in i ditt tempel och kasta ut den varelse som har härbergerat sig i det djupast undangömda stället i ditt hjärta. Frågan är, vill du VERKLIGEN bli av med denna synden? Den andra frågan är, kommer du också likt kvinnan att inte gensvara på kallelsen?

Var välsignad,

(Jan Rapalje)

Tillbaks till: föregående sidan