|
När förebedjarna sover Matteus 26:36-45: Sedan gick Jesus med dem till en plats som heter Getsemane, och han sade till lärjungarna: "Sitt här, medan jag går dit bort och ber." Han tog med sig Petrus och Sebedeus båda söner. Ängslan och ångest kom över honom, och han sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka med mig." Och han gick lite längre bort, föll ner på ansiktet och bad: "Min Fader, om det är möjligt, låt denna kalk gå ifrån mig. Men inte som jag vill utan som du vill." När han kom tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, sade han till Petrus: "Kunde ni då inte vaka en kort stund med mig? Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." Sedan gick han bort för andra gången och bad: "Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja." Han kom tillbaka och fann ännu en gång att de sov, så tunga av sömn var deras ögon. Då lämnade han dem och gick åter bort och bad för tredje gången med samma ord. Sedan gick han till lärjungarna och sade till dem: "Ni sover nu och vilar er. Se, stunden har kommit, då Människosonen skall överlämnas i syndares händer. Senaste natten när jag var i bön, visade mig Herren en varelse. Den här varelsen flyttade sig mycket smygande och tyst. Det såg ut som den flöt eller gled på ett översinnligt sätt. Den här varelsen flöt eller gled efter och över människor som var på sina knän i bön. När denna varelsen kom över och nära dessa människor, så vidrörde den milt människorna och satte ett finger till sina läppar och viskade "Shhh. Shhh. Shhh." Många av människorna började bli dåsiga. De började lägga sig ner för att sova. När människorna lade sig ner och började sova, så började varelsen att övertäcka dem med någonting tungt och mörkt. En del av folket kämpade för att hålla sig vakna och fortsatte att be, men de var även dåsiga. I sin dåsighet började de verka förvirrade och desorienterade. Jag fascinerades av den här varelsen. "Varför är du fascinerad av den här varelsen?", frågade Herren mig. "Den här varelsen har utsänts för att söva ner förebedjarna. Det är en slöhetens ande. Många av Mina barn har varit engagerade i andlig krigföring. Den här varelsen har sänts för att tysta ner deras böner. Om deras böner nertystas, kommer det onda att triumfera under en tid. Jag hörde sedan en serie av sakta slag, sådana som vissa klockor gör när de slår heltimmar. Jag räknade slagen till elva. "Det är elfte timmen", talade Herren till mig. "Detta är den mest kritiska av alla timmar för Mina förebedjare att hålla sig vakna, och fortsatta oupphörligt i bön." "Vaka och bed", instruerade Herren mig. "Vaka och bed." Jag har känt en ande av förvirring och desorientering som har kommit mot mig personligen, och det var detta som jag bad över när Herren uppenbarade denna slöhetens ande till mig. I den tid vi lever idag så hör Guds barn en kallelse till bön och förebedjande. Dessa böner har uppmärksammats inte bara av Himlen, men också av helvetet. För att tysta ner dessa böner, så har slöhetens ande lösts ut. Men det här ingen tid för att bli invaggade i sömn. "Vaka och bed".
Tillbaks till: föregående sidan
|