Här följer i kort ordalag det jag drömde:

   Jag befann mig på en grön äng. Omgivningen var harmonisk, och det verkade som om det kunde ha varit himlen, eller något liknande. Jag ser en gestalt kommer gående mot mig. Jag frågar gestalten, vem är du? Personen ifråga svarar: Jag är Alfa och Omega. Omedelbart känner jag en stark närvaro av Herren, jag faller ner på knä i dörmmen, och känner mig så ovärdig. En renhet var över platsen. Jag upplever att det är Herren som kommer till mig i drömmen. Han säger till mig fyra saker:
   "Jag är Alfa och Omega, Jag är den Förste och den Siste. Jag är Början"; då får jag se en soluppgång, "men jag är också Slutet"; då för jag se solnedgången. Sedan sade Han: "Se, jag kommer snart. Se jag kommer snart." (Det sade han två gånger som för att understryka vikten och allvaret!)
   Sedan sade Han en sak till, som många nog bävar för. Allt ska prövas, men detta var vad Han sade i drömmen: "Det kommer en dom över Sverige." När Han sa detta, var det inte med glädje, utan det var sorg i Hans ögon.
   Jag såg inte ansiktet, men jag såg ögonen, och det första jag tänkte var: ingen människa kan ha sådana ögon, de var som lågor, som flammande eld, de liksom gnistrade på något sätt. Han hade en vit, lång klädnad och ett gult bälte, möjligtvis av guld, runt midjan.

Anonym.

Från Flammor, nr 4/2013.