Vart leder Pilgrims väg?
Pilgrim höll sitt sommarmöte i Skellefteå landskyrka 20-22 augusti 2004. Temat var "En enda kropp". Värden Peter Halldorf skrev i inbjudan: En underström av andligt liv förenar i vår tid kristna från alla traditioner i en rörelse mot enhet. Tecknen tilltar på den enhet vi inte skapar, utan omvänder oss till. Verkligheten är redan för handen: "Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp." När tidskriften Pilgrim inbjuder till sommarmöte i norr är det med en önskan om att vi tillsammans skall få smaka den enhet Jesus bad om.
Efter att ha deltagit på dessa möten, som hade lockat ca 820 personer från hela landet, kan jag bara konstatera att detta är inte vägen till någon väckelse för Sverige. Tvärtom, detta är ett lockande till mystika traditioner.
 |
Martin
Lönnebo
fredag kl. 16. Biskop emeritus Martin predikade över att Gud har bara en enda kyrka, en enda kropp. "Jag tror på en kyrka - Kristi mystiska kropp, Kristi mänskliga kropp. En mänsklighet. Ett liv - vår kropp är släkt med allt levande som finns. Ett universum. En Gud - det underbara mysteriet överallt. Det är genant att tala om ekumenik, för det finns bara en enda kropp, Kristi mystiska kropp." Själv blev Martin som barn nöddöpt. I det dopet iklädde han sig rättfärdighetens klädnad. Martin menade att vi är på väg till ett enat nattvardsbord mellan katoliker och protestanter. Själv har han tagit nattvarden både i ortodoxa och katolska kyrkor. |
 |
Per
Mases
fredag kl. 18. Han är präst i Svenska kyrkan och har varit på S:t Davidsgården i Rättvik i 42 år. Hans ämne var "Treenighetens mysterium". Han framhöll att Abraham är trons fader och Maria är trons moder. Maria är den nya mänsklighetens mor och mor till alla som säger Ja till hennes son. Han berättade också om missionens skyddshelgon Lilla Teresa. Hon blev bara 24 år och var aldrig utanför sitt katolska kloster. "Jag tror att Teresa ska visa oss vägen!" |
Runar Eldebo fredag kl. 20.
Runar Eldebo, 54 år, är talare inom Missionskyrkan och lärare på Teologiska Högskolan i Stockholm. Hans ämne var: Kan man gå till samma kyrka ett helt liv? På det svarade han ett klart JA. Och hör och häpna vad han sa: Om jag fick leva om mitt liv så skulle jag vilja vara en liten satt katolsk präst på den italienska landsbygden. Jag skulle döpa varenda liten unge, konfirmera, viga och begrava…
 |
Peter
Halldorf
lördag kl. 09. Ämnet var "Om att skilja den goda anden från den onda anden." Han inledde med att citera Hebr. 5:11-14 "Om detta finns mycket att säga…". Mycket bra citerade han sedan Antonius från 300-talet som säger: "Den viktigaste andliga gåvan är gåvan att skilja mellan andarna." Men tyvärr hade han sedan INGET att säga om villolärorna inom det katolska systemet. Nästa citat borde ha varit Ef. 5:8-11 "Ni var en gång mörker, men nu är ni ljus i Herren. Vandra då som ljusets barn. Ty ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. Och pröva vad som är Herren kärt. Ha inget att göra med mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället." Och sedan ett uppräknande av all den Mariadyrkan som den onda anden har till sitt förfogande för att förleda katolska troende. Peters undervisning om andlig urskiljning handlade om koncentration, mognad, askes = att öva, dra en gräns för sitt liv, att välja bort någonting. Och han sa: "Vi övar oss för att vinna en större koncentration för att skilja det väsentliga från det oväsentliga." Och på vilken grund? Ja, det gav han exempel på med frågan "Vad är klarsyn?" Det besvarade han med "förmågan att älska, att älska varandra, urskiljning är en fråga om kärlek." |
 |
Syster
Anna OSB
lördag kl. 11. Hon är katolsk nunna och hennes ämne var "Den helige Benedictus som andlig vägledare." Benedict bodde i en grotta i de italienska bergen och var verksam i början på 500-talet. |
 |
Peter
Halldorf och Gunnel Vallquist samtalade lördag kl. 14. Gunnel har länge varit verksam som aktiv katolik och ämnet för samtalet var den enhet som sträcker sig ända till nattvardsbordet. Hon såg inga problem med detta utan menade att var och en bör själv avgöra om han/hon kan delta i en katolsk kommunion, den enda förutsättningen är att man tror att Jesus är närvarande i brödet. Peter Halldorf menade att vi har Kristi bud om enhet och betecknade påven Johannes den 23:e som en profet, det var han som tog initiativet till det andra Vatikan-konciliet 1962-1965. |
| I
avslutningen framhöll Peter att vi behöver andliga förebilder
och tog biskop Isak på 600-talet som ett exempel. Isak säger: "Man
bör inte läsa böcker som uttrycker skillnader mellan kristna." Jag
bara undrar, vart tog talet om att skilja mellan andarna vägen från
det tidigare mötet? Fotnot: I Jesusdebatten försvarade Gunnel Vallquist KG Hammar och hävdade att vägarna till Kristus är många. Länk till vad hon skrev bifogas här. |
 |
Martin Lönnebo lördag kl.16.
Kan andligheten rädda världen?, var hans ämne. Vad jag kan minnas nämnde han inte Jesus en enda gång i mötet. Istället var det frågor och svar som: Vad är ande? Ett totalt mysterium eftersom det är Gud. Vad är en praktiskt definition av andlighet? Vad sant är, vad rätt är, vad skönt är, vad heligt är, vad gott är. Kan andlighet rädda världen? Vad annat kan rädda världen? Har vi en mogen andlighet? Andligheten är splittrad och inte alldeles frisk. Gud är vårt hopp - mors mystica - den hemlighetsfulla döden. Detta säger en person som är huvudtalare på en konferens med Peter Halldorf, och som är frimurare kanske i 10:e graden. År 2003 ställde Martin upp som kyrklig representant för att ge Dalai Lama en medalj.
Förbönsgudstjänst Lördag kl. 19
Peter Halldorf läste Matteusevangeliet 8:1-9:13. Det var konferensens bästa "predikan". Ingen övrig predikan hölls i detta mötet. Lovsångerna blandades med texter på latin (för att tillfredsställa de med katolsk bakgrund?) Tillfälle gavs till förbön, ljuständning och bikt (där två katolska präster stod beredda).
Frågan kvarstår: Vart leder Pilgrims väg?
Bertil Lundberg