Återkomsten av forntidens väldiga män (the Nephilim).

I en syn, stod jag i en grupp av människor. Vi skrattade och talade med varandra. Jag kände på mig att Herren stod intill mig.

"Barn", hörde jag Herren säga till mig, "vad gör du här?"

Jag blev förvånad över Herrens fråga. "Jag besöker mina vänner", svarade jag.

"Det är inte vad jag har kallat dig till", sade Herren till mig. "Varför är du inte uppe i tornet där jag har kallat dig att vara?"

Jag såg att Herren hade vänt sig om från gruppen av människor och pekade uppåt. Jag tittade upp dit Herren pekade och såg en mycket högt torn.

"Därför att det är ensamt i tornet", sade jag till Herren.

"Återvänd dit jag har posterat dig", kommenderade Herren mig.

Sakta började jag klättra min väg tillbaks in i det höga tornet. När jag återvänt tillbaks in i tornet, såg jag att hela tornet var öppet på alla sidor och att jag lätt kunde se ut i alla riktningarna.

Jag tittade ner och såg att Herren vandrade in och ut i människohopen som var utspridd nedanför mig. I intervaller stannade Han och talade stilla till vissa människor. Dessa människor lämnade då också folksamlingen och gick i den riktning dit Herren hade pekat ut för dem att de skulle till.

Jag såg att en del människor placerade sig på hustak. En del placerade sig på murar som omgärdade omkretsen av staden. Andra var grupperade två och två och vandrade tillsammans runt omkring staden. Medan andra också var uppe i höga torn sådana som jag befann mig i.

Jag kände att Herren återvände till mig.

"Varför är jag här, Herre?", frågade jag.

"För att hålla vakt", svarade Herren. (Habackuk 2:1-3)

Så, jag spanade. För en ganska lång stund fortsatte jag att titta. Ändå, såg jag ingenting.

Jag noterade att Herren gick från väktare till väktare och talade med dem. Jag såg att en del av dem hade somnat på sin vaktpost, och att Herren verkade rätt så irriterad av detta. (Jesaja 56:10)

Plötsligt såg jag någonting skinande falla från himlen. När detta glödande träffade marken, såg jag vad som verkade vara en dimma. Från denna dimma välde andar fram, någon typ av änglavarelser. Ändå kände jag jättestor och enorm fruktan och obehag när jag betraktade dessa andliga varelserna. (Lukas 10:18, Uppenbarelseboken 9:1-3, 16:14, 2 Korintierbrevet 11:14)

Vad händer, Herre?" frågade jag Herren. "Vilka är dessa andliga varelserna?""De är de fallna", svarade Herren. "Detta är återkomsten av forntidens väldiga män (the Nephilim).Jag hade ingen aning vad dessa orden avsåg, ändå var de fyllda med absolut fruktan av vad Herren just hade sagt till mig.

Jag såg fler andliga varelser stiga ner från himlen. Men även om jag var rädd när jag såg dem så var det inte med samma fruktan som jag hade känt av att se dessa som Herren hade refererat till att vara forntidens väldiga män.

"Vilka är dessa varelser, Herre?" frågade jag.

"Dessa är Väktarna", svarade Herren. "De Heliga". (Daniel 4:13,17, Hebréerbrevet 1:14)

Jag tittade från min plats i tornet på när forntidens väldiga män gick in i vad som visade sig att vara laboratorier. Jag såg att de stod sida vid sida med vad som visade sig att vara doktorer och att de viskade i doktorernas öron. Dessa doktorer höll på med vad som såg ut att vara någon typ av komplexa experiment.

Här i laboratorierna, såg jag vad som såg ut att vara människor som föddes fram. Men någonting om dessa "människor" störde mig mycket.Vad är det som händer här, Herre", frågade jag Herren. "Vilka är dessa människor som framträder här?"

"Dessa är de själslösa", svarade Herren.

Jag kände en rysning som slog ner i mig vid dessa Herren ord.

"Från den tidiga begynnelsens tid", sade Herren till mig, "så har Satan sökt att nästla sig in i människans härstamning. Han försökte att fördärva den härstamning från vilken Messias skulle komma. Satan gjorde detta för att förhindra människosläktets frälsning." (1 Mos. 3:15, 6:2, 4) "Världen fylldes med ondska och det genetiska arvet blev korrupt genom de fallna", sade Herren till mig. Till dess att endast en rättfärdig och fullkomlig människa fanns kvar på jorden. Endast hans blodslinje var fritt från varje fläck och fel från de fallnas säd. Det var genom Noas blodslinje som Mitt förbund skulle fortsätta och bli upprättat. Och det skapade ånger för Mig att Jag hade skapat människan, och det bestämdes att människan skulle förgöras och jorden skulle befrias från de fallnas besudling. (1 Mosebok 6:9, 6:17-18, Judas brev v. 6).

Jag såg sedan att the Nephilim organiserade sig själva med vissa människor, och gick samman med dessa människor. Jag såg att de visade sig själva för dessa människor som ljusets änglar, som andliga guider. Jag hörde sedan att dessa människor började tillkännage och tala om nya teorier och upptäckter med vilka de förklarade mysterier från det förflutna. Och deras ord hälsades och välkomnades och troddes på av många. (Galatierbrevet 1:8, 2 Tessalonikerbrevet 2:9-12, 1 Timoteus 4:1, 2 Timoteus 4:4).

"Vad är avsikten med dessa saker?" frågade jag Herren.

"Detta är ett sista krigsförsök från fienden att ödelägga människan förmåga att ta emot frälsningen", förklarade Herren för mig. "De själslösa har inte möjligheten att bli eller att uppleva frälsningen; för de har ingen själ.""Säg Mina barn att vara vakna, barn", sade Herren till mig. "Säg dem att inte tillåta någonting att bedra dem."

"Vilka kommer att tro dessa ord, Herre?" frågade jag Herren.

"Mycket få", svarade Herren. "De ord du talar kommer att låta dåraktiga för många. Likväl kommer varningen till dem nu att bli ett frö planterat i deras hjärtan. Dessa ord kommer att kommas ihåg av dem när behovet kommer. Frukta inte, barn, att tala vad jag har befallt dig att tala." (Apostlagärningarna 18:9-10).

Hollie L. Moody, den 15 januari 2006.

(Lukas 17:26 Som det var på Noas tid, så skall det vara under Människosonens dagar.)

Översättning: Bertil Lundberg

Tillbaks till: föregående sidan