Kvinnans säd

av Per Bergene Holm 

Kvinnans säd
På syndafallets dag gav Herren de första människorna ett löfte: Kvinnans säd skall krossa ormens huvud (1 Mos 3:15). Det är ett underligt uttryck, eftersom det vanliga i Skriften är, att kalla varje barn som föds för mannens säd eller mannens barn. När det då är tal om ”kvinnans säd”, så är det alltså tal om en som på ett särskilt sätt, mer än annars, skall vara kvinnans barn.
I Gamla testamentet möter vi vid flera tillfällen kvinnor som inte fick barn på naturligt vis. Den första är Sara. Hon är ofruktsam och utan möjlighet att få barn. Men hon får Isak på ett underfullt sätt, i kraft av Herrens ord och löfte.
På samma sätt är det med Hanna. Hon är ofruktsam, men ber till Herren och lovar att den son hon får skall tillhöra Herren och tjäna honom hela livet. Hon får Samuel. När vi hör Hannas lovsång, ser vi hur en troende kvinna i Israel tänkte om detta att föda barn. Barnet bar bud om frälsning, om Honom som skulle komma. Det är som om Hanna i sin son ser Sonen med stort S, han som skulle komma, Frälsaren, Messias (1 Sam. 2:1-10). Det är en slående likhet mellan Hannas lovsång och Marias lovsång.
Hos profeten Jesaja möter vi löftet igen, löftet om kvinnans säd. Men nu sägs det dessutom att kvinnan skall vara en ung kvinna som inte vet av någon man, en jungfru (Jes. 7:14). Barnet skall vara Väldig Gud (Jes. 9:6) och innebära att Gud själv är hos människorna, Immanuel (Jes. 7:14). Vid tidens fullbordan skedde det att en jungfru blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Jesus. Ty han skulle frälsa sitt folk från deras synder. 

Adams säd
Den syndiga säden från Adam gick i arv från far till son. Varje adamsättling avlades i synd. D.v.s. den syndiga säden från Adam blev vid avlelsen fostrets natur. Adamsätten fördärvades och adamsättlingarna kunde inte avla annat än syndare, som hade behov av frälsning.
Jesu avlelse är emellertid inte en produkt av Adams säd, utan Guds Son avlades i Marias moderliv genom den  Helige Ande, på ett underfullt sätt. Han föddes av en kvinna; han är kvinnans säd. Men han är inte Adams säd. Han är en jungfrus son och Guds Son. Därför säger inte Lukas att Jesus är Adams son, men det var något som ”folk trodde sig veta” (Luk. 3). Jesus fick inte den syndiga säden från Adam som gåva vid sin födelse. Han är ren. Han kom i människogestalt, men var ren och utan synd. 

Den andre Adam
Likväl föddes Guds Son till jorden för att gå in i Adams ätt. Han är född av en kvinna; han är sann människa. Han låter sig skrivas in bland människorna, som en av Adams släkt. Han är en människa; han kom i syndigt kötts gestalt. Men han har inte något syndigt kött, utan är i sig själv helt utan synd.
En sådan överstepräst var det vi behövde: helig, oskyldig, obefläckad, skild från synderna, upphöjd över alla himlar, en som inte likt de andra översteprästerna måste bära fram offer, först för sina egna synder och sedan för folkets. Det gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. (Hebr. 7:26f). Men han som icke visste av synd, har Gud gjort till synd för oss, för att vi skall bli rättfärdiga inför Gud (2 Kor. 5:21). Tänk att han som var utan synd, han som icke hade något syndigt kött, gick in under adamssläktens synd och blev gjord till synd. Det skedde inte vid hans avlelse, utan det skedde genom gudomlig tillräkning. Allt vårt tillräknades honom. Ja, Guds rene och helige Son gjordes till det som vi är. Han gjordes till synd. Jesus gick in under vår synd när han döptes av Johannes. Han bekände världens synd som sin, och Gud gjorde Jesus till själva synden, och handlade med honom därefter.
Hela Adams släkts synd och brott bar Jesus upp på korset. Han har löst oss från vår första födelses förbannelse, löst oss från vårt arv från Adam, från synden, domen och döden! Han blev själv upphov till en ny människosläkt, en släkt som inte räknas från Adam, en släkt som är utan Adams säd. Det är kvinnans säd, Guds son som är upphovet till denna nya släkt. Det räknas inte efter Adam, men efter Kristus.
Var och en som tar emot Jesus, och tror på honom, föds in i denna släkt, den andre Adams släkt (Joh. 1:12f). Genom den födelsen får du del av gudomlig natur. Livet du då lever i tro på Jesus kommer från himmelen och tillhör himmelen. Det är något helt annat än arvet från Adam. Har du kommit in i denna släkt, och känner du till detta liv från himmelen? Jesus har vunnit det åt dig, och du får det för intet när du kommer till honom.

Övers: A.E.
Publicerat med tillstånd av Nordisk Östmission.