Katolska kyrkan
firar eukaristins år
|
Det katolska mässoffrets kult och tillbedjanKatolska kyrkans katekes 1367: Kristi offer och mässoffret är ett enda offer: "Det är ett och samma offer, det är samme Kristus som frambär sig själv genom prästernas tjänst - han som frambar sig själv på korset. Endast sättet att offra är annorlunda: "I detta gudomliga offer som äger rum i varje mässa är samme Kristus närvarande som offrade sig själv en enda gång på ett blodigt sätt på korsets altare, OCH BLIR OFFRAD på ett oblodig sätt." Med andra ord så är det offer som Jesus gjorde en gång för alla enligt evangelisk tro på korset inte ett avslutat offer innom katolicismen, utan ett fortsatt pågående offer där Jesus på nytt fortsätter att offra sig på ett oblodigt sätt varje gång som eukaristin firas genom ett mässoffer. Detta mässoffer sonar både levandes och dödas synder! Det är ett annat evangelium än vad Bibeln lär. 1371: Det eukaristiska offret frambärs också för avlidna troende "som dött i Kristus men ännu inte helt och hållet blivit renade" för att de skall kunna gå in i Kristi ljus och frid... då vi bär fram våra böner för dem som somnat in, även om de var syndare... 1414: I egenskap av offer frambärs eukaristin också för att sona de levandes och dödas synder och för att utverka andliga eller timliga välgärningar av Gud. Katolska kyrkan
lär sedan att hostian efter transsubstantiationen har förändrats
till Jesu kropp och vinet har förvandlats till Jesu blod (1376)
och att närvaron finns kvar så länge som dessa delar
finns kvar. Katolska kyrkan kan därför fortsätta att
tillbe Jesus efter mässan i de konsekrerade hostiorna och visa
fram dem för de troende för att de skall vörda dem i
högtidlig form och i det man bär dem i procession. 1378:
"Den katolska kyrkan har givit och fortsätter att utöva
KULT, i form av TILLBEDJAN, som tillkommer eukaristins sakrament inte
bara under mässan utan också utanför mässans firande:
i det att hon med största omsorg förvarar de konsekrerade
hostiorna, visar fram dem för de troende för att de skall
vörda dem i högtidlig form och i det att man bär dem
i procession." |
|
2 Mos. 20:4-5. Du ska inte göra dig någon bildstod eller någon avbild av det som är uppe i himlen eller nere på jorden… Du ska inte tillbe dem eller tjäna dem. Gud förbjuder att vi gör bildstoder eller avbilder av någonting som vi sedan tillber. Soldyrkan är en vanlig form av hedendom bland naturreligioner och gamla religioner. En avskyvärd handling är att tillbe solen, månen eller himlens hela härskara (5 Mos. 17:3). Jeremia 8:2 varnar också för att sådan dyrkan kommer att ske i framtiden. Sol- och månavbilder finns kopplat med den katolska mässan. Den katolska mässan hör också samman med reliker. Närvaron av reliker (lämningar från helgons kroppar) är nödvändigt för att "helga en kyrka". Denna katolska lärdom kommer inte från Bibeln. Judarna var uttryckligen tillsagda att inte orena sig med att röra vid de döda. Jesus tillrättavisade fariséerna och jämförde dem med "vitkalkade gravar… fulla av de dödas ben och allt slags orenhet". Den katolska mässan börjar med att prästen kysser altaret, därför att där inne finns relikerna. Så här säger karmeliterna om orsaken till detta: "Relikernas uppgift: Men behöver vi verkligen reliker, delar av ett helgons kropp som t ex ett ben, ett hårstrå (sådant kallas en första klassens relik) eller kläder som har varit i kontakt med helgonets kropp (en andra klassen relik)? Om vi har en vital tro på eukaristin, behöver vi något oändligt underlägset Herren kropp och blod? Relikernas ursprung var i stor utsträckning förbundet med eukaristin, som firades vid heliga människors gravplatser. Med tiden växte seden i kyrkan att mässan skulle firas på helgonens reliker i altaren av sten eller döljt på annat sätt. Faktiskt, sedan Nicea II ska kyrkor inte helgas utan reliker, en betoning som gjordes igen i kyrkolagen så nyligt som 1977 i den reviderade riten för en kyrkas tillägnad." |
|
Påven (det kan också vara en präst) håller här fram en monstrans eller ostensorium (ett dekorativt objekt som liknar solen och dess strålar). Den används för att visa en rund hostia (nattvardsbröd). Katolska troende tror att sådana bröd blir förvandlade till Kristi verkliga kropp efter att de har helgats i mässan. |
|
Påven håller här upp monstransen med hostian isatt för att församlingen ska dyrka och ära den. Monstransen är en hedisk solsymbol som församlingen här ska betrakta och knäböja inför i undergivenhet. En katolik kan inte passera denna solsymbolen utan att bekräfta den genom att knäböja sig för den och göra korstecknet med sina händer. Varför kan man inte ha fyrkantiga hostior? Hostian med sin runda form är nämligen också den en solsymbol. |
|