Jonas Clark delger en profetisk dröm han fick om den smala vägen till Himmelriket och de få som finner den.

Jag stod vid sidan om en mycket stor och stilig ung man som uppenbarligen var Herrens ängel. Han var mycket behaglig i sitt uppträdande, fastän hans ställning var som en som hela tiden stod redo för strid. När han först hälsade mig sa han: ”Du är inbjuden till att stå inför den stora Församlingen.”

Det här var början på en dröm som jag aldrig kommer att glömma. Efter att ha hört hans ord, blev jag genast förflyttad i anden till en annan plats. Jag kunde känna att jag hade kommit in i en värld som var skild i tid, ändå parallell till den nuvarande dimensionen. Jag var utanför ramarna för en mänsklig värld. Jag var i anden.

Bara festatmosfär

När jag öppnade mina ögon, vandrade jag in i ett stort tält med sågspån på golvet. Många gladde sig och njöt av vad som liknade ett väckelsemöte som pågick. Jag hörde radio och tv kungörelser om de stora och kommande attraktionerna. ”Kom och bli välsignad! Ikväll kommer Gud att hela de sjuka.” Tältet var fyllt med en karneval och fest atmosfär. Det var mycket av sånger, sjungande, predikande och sinnesrörelser.

Även om där var en stor folksamling så var det uppenbart att någonting var inte rätt. När jag vandrade in i det stora, röda och vitrandiga tältet kunde jag se att det hade inbundits i sektioner med många långa linjer. Linjerna användes för att leda människorna så att de rörde sig i kontrollerade och ordnade former. Många blev dock frustrerade, även bittra i förtvivlan på grund av att de var tvungna att vänta så länge i raderna.

Brist på ledare

På plattformen såg allting ut att vara bra, även perfekt, men man kunde urskilja att bakom scenen var någonting i oordning som gjorde att tältmötets ledare lämnade sina uppdrag. Bristen på ledare gjorde raderna än längre.

På marken framför mig, övertäkt av sågspån och hyvelspån fanns en stor Bibel. Jag var förvånad över att ingen uppmärksammade den när de gick förbi den. Andra till och med trampade på den när de kom in i de långa vänteraderna. Varje gång som någon skulle börja titta på Bibeln blev de istället attraherade av en annonsering om välsignelse. I mitt hjärta blev jag sorgsen over att människor inte lade märke till Ordet men blev ständigt avledda av vad de såg och hörde. ”Den här vägen”, manade vaktmästarna. ”Kom och bli välsignad”, hördes utöver tältet. Sedan hörde jag en hög angels röst deklarera: “Detta är inte den stora församlingen. Förändringar i tiden.” Föreställningen var över.

Förberedelserummet

Plötsligt var jag förflyttad till en byggnad som ängeln kallade “Förberedelserummet”. Ännu en gång var den full av många distraktioner. Det var den platsen där ens hjärta förbereds för att nå den stora församlingen. Herrens ängel visade mig att om inte ens hjärta är förberett, då kan deras tjänst inte träda fram i sin fullhet.

Jag såg mig omkring och såg många som var i förberedelserummet. En del som hade passerat förbi tältmötet var i förberedelserummet av felaktiga motiv.

Det fanns flera andra människor närvarande som ängeln visade mig hade blivit gudomligt kallade och även ihopkopplade till den stora församlingen. Jag försökte kommunicera med dem men de var distraherade av ljuden av olika händelser som tog plats i tältmötet.

Tyvärr, de vars hjärtan inte slet sig loss från föreställningen i tältmötet drog sig tillbaka från förberedelserummet och ställde sig längst bak i tältkön. Herrens ängel sa mig att det var på grund av att de hade sina hjärtan fixerade på sin egen tjänst och vandrade iväg från sin förberedelsetid. Sedan sa Herrens ängel: ”Detta är inte den stora församlingen. Nya tider och perioder. Vidare till nästa plats.”

Den stora debatten

Efter att ha lämnat förberedelserummet blev jag tagen till nästa plats. Där jag såg en vacker vit kyrkobyggnad. Den hade ett mycket stort kyrktorn och ovanför några trappsteg av skifferplattor en jättestor dubbeldörr av trä som ingång. När dörrarna svängdes upp kunde jag höra en gammal orgel spela mjukt i bakgrunden. När jag passerade tröskeln in i helgedomen kändes en möglig doft i luften. Jag kunde känna att jag kom in i en mycket gammal kyrkobyggnad.

Den hade mörka starkt utsmyckade träpaneler på väggarna och massivt färgade glasrutor. En man hälsade mig i dörren och sa: ”Hymner spelas." Han fortsatte: ”Tystnad. Var god och iakttag vördnad. Den stora debatten kommer just att äga rum.” Sedan närmade sig en vaktmästare klädd i svart med vita handskar och eskorterade mig till framdelen av kyrkan. Jag kunde höra gnisslet från trägolvet under mina fötter när jag såg tusentals människor som hade församlats inne i byggnaden. ”Är detta den stora församlingen”, undrade jag?

Ingen nåd till att flytta sig framåt

Vaktmästaren pekade på en rad i främre delen av kyrkan där jag satte mig direkt framför predikostolen. Det var ingen som predikade till de som hade församlats. Församlingen var helt tyst. Bort på min högra sida och närmast plattformen, fanns det speciella sittplatser med hundratals religiösa ledare från olika kyrkosamfund. Det fanns många religiösa teologiska böcker i deras knän. De vände på bladen i sina böcker som om de frenetiskt sökte efter någon livsviktig information. Jag hörde en säga: ”Var finns nåden till att komma vidare?”

De flesta av de religiösa ledarna såg mycket gamla ut och i dålig hälsa. Det verkade som om de hade påbörjat en stor debatt över någon slags religiös doktrin. Jag tittade ner på Guds Ord i min hand och tänkte att de skulle titta i den här boken för sina svar. Till min förvåning verkade det inte vara någon som var intresserad av det. Det verkade som om det fanns en atmosfär av likgiltighet angående Guds Ord. Efter allt, de hade skrivit sina egna teologiska böcker.

Jag frågade Herrens ängel: ”Är jag förmodad att sitta i min tilldelade sektion tills någon kallar på mig att betjäna folket?” ”Nej”, svarade han. ”Dessa är alla religiösa ledare från olika kyrkosamfund.” Jag sa honom att jag tillhör inte något kyrkosamfund och frågade honom var jag skulle sitta. Ängeln tittade direkt på mig och sa: ”Här är inte var du ska tjänstgöra. Du är bara här för passera den här platsen. Dessa ledare tjänstgör endast till varandra. Snart kommer dörrarna till den här platsen att stängas. Du är kallad till den stora församlingen.” Sedan, efter en kort paus, sa han: ”Kom nu, den stora församlingen samlas. Vi måste skynda oss.”

Tjänsteframgång

Därifrån klättrade vi genom en slingrande irrgång av trappor och korridorer. Det verkade som om det skulle ta för alltid att bestiga toppen. Sedan slutligen efter en lång ansträngning öppnade sig en dörr framför oss. Den hade en liten skylt på sig där det stod “Framgångsämbetet”. När jag öppnade dörren verkade det som jag slutligen hade kommit dit jag skulle. Jag kunde känna den överväldigande känslan av framgång, lycka och bedrifter i det här rummet.

Stora kristna ledare

Där framför mig var många stora kristna ledare som alla hade en glädjefylld tid över sin frukt och sitt hårda arbete. De skrattade och pratade med varandra. Delade historier om krävande tider, vedermödor och hur de hade övervunnit så många hinder i sina kallelser.

Där fanns också människor som spelade alla sorter av intressanta spel, tittade på sport och underhölls av nöjen av olika slag. Det var en plats där det inte längre var några tjänstekrav, inga tunga bördor och allting verkade vara perfekt. Var detta den stora församlingen?

Jag sökte kontakt med många av Guds ledare och frågade dem om de visste var den stora församlingen fanns. De svarade med att säga saker som: ”Oroa dig om det. Du har anlänt. Slappna av. Bara njut av dig själv. Det är vad du har arbetat för. Du behöver inte kämpa mer. Du har lyckats.”

Bakom de underbara nöjena

På ett sätt, att höra dessa ord om framgång, lycka och bedrifter kändes gott, men på något sätt kände jag mig utanför. Allting såg bra ut men jag kunde inte se den stora församlingen. Sedan, på långt avstånd såg jag en annan dörr. Den var bakom många underbara nöjen. När jag närmade mig dörren försökte någon att få mig till att spela ett spel med honom. ”Kom igen! Du kommer att ha så roligt!” ”Jag kan inte, sa jag och pressade mig genom nöjena mot dörren.

Jag öppnade dörren och fortsatte upp för ännu fler trappor. Slutligen, efter att ha nått toppen såg jag ännu en annan dörr som inte hade någonting skrivet på sig. När jag tryckte upp dörren kunde jag se en stor sport-arena. Den liknande ett gigantiskt Coliseum. Och bara ett fåtal steg framför mig stod en massiv, men tom, predikostol. Det fanns ingen som stod bakom den för att predika Guds Ord till massorna. Jag kunde förstå att den hade sällan använts. 

Jesabels andar, Balaam och falska profeter

Bakom mig till vänster och höger kunde jag se många människor sitta i stolarna med myndighet. Jag såg Absalom, Jesabel, Kora, Balaam och hundratals falska profeter och apostlar.

På andra sidan den stora arenan såg jag myriader av människor som hungrade efter Guds Ord. De var en stor folkmassa som uppmuntrade mig att närma mig talarstolen. ”Kom igen! Kom igen”, ropade de. När jag närmade mig predikostolen kunde jag se föraktet i ansiktet av dessa som falskeligen satt i auktoritetsställning i stolarna. De skrek: Vem tror han att han är? Gå tillbaks till de underbara nöjena.” En försökte även att stoppa mig, men när han kom nära mig föll han ner vid mina fötter av Guds kraft.

Sedan när jag vände mig till talarstolen kunde jag se hundratals av andra personer som bröt fram genom dörren som jag hade gjort. De närmade sig också talarstolar som fanns framför dem. När vi lyfte upp våra röster för att predika Guds Ord träffades vi av underbara ljusblixtar. När vi alla började tala och proklamera Jesus för de stora skarorna, började jorden att skaka. Desto mer vi predikade, desto mer våldsamma blev skakningarna. Sedan blev den en stor jordbävning som öppnade upp jorden och svalde upp alla dessa hindrande falska människor som satt i auktoritetsställning i stolarna. 

Då plötsligt splittrades himlen upp och där var en stark röst som sa: ”Kom hit upp!”

© Jonas Clark

Översättning: Bertil Lundberg

Europa attackerat av demoniska krafter

av Jonas Clark

“Det kommer! Det kommer! Det kommer för snart och mina kyrkor är inte starka nog. Gå och styrk mina kyrkor.” 

Detta är vad jag hörde dundra i min ande när vi flog in i Amsterdam från Miami. “Det kommer! Det kommer! Det kommer för snart och mina kyrkor är inte starka nog. Gå och styrk mina kyrkor.”

Detta störde mig i min ande när jag funderade over dessa ord från himlen. Sedan när orden ekade i mina öron såg jag utseendet av en hand komma ut ur det babyloniska riket (Syrien, Iran och Irak). Dess handled svävade över de brittiska öarna och fingrarna sträckte sig in i norra Europa, de Skandinaviska länderna och genom västra Ryssland.

Vad betydde denna profetiska syn?
Sedan visade mig Guds Ande synens uttydning. Han visade mig att de fem fingrarna var fem andar som skulle som skulle ena formandet av en knytnäve och attack mot Hans Kyrka. De fem andarna var apati, skilsmässa, kontroll, islam och kritik. Låt oss granska var och en av dem: 

1) Apati
Det första fingret var apati. Apati menas att vara likgiltig och utan känslostämning. Det är ljumhet som rövar väckelse från vilken nation som helst. Apati är ren andlig lättja som inte vill resa sig upp och fortsätta efter Guds mål. Apati håller fast vid gagnlösa religiösa former som förnekar Guds kraft. Apati är en andlig attack som oskadliggör kyrkan dess andliga kraft. Apatins ande täcker sig själv med tolerans. Hela Europa idag har blivit lullad in i en andlig sömn och blivit tolerant av alla sorts saker som förolämpar Gud.   

2) Skilsmässa
Det andra fingret var skilsmässa. En av styrkorna i vilket samhälle som helst är familjen. En familj omfattar en fader och en moder med barn. Föreskriven av Gud, skänker familjen stabilitet i varje nation. En ökning i skilsmässotakten är ett profetiskt tecken på brutna kontrakt och en attack på Guds ledning. Attackerna mot familjen är en reflektion av vad som tar plats i den andliga världen. Andliga attacker mot familjen kommer att fortsätta att öka. 

3) Kontroll
Det tredje fingret var trolldomens kontrollerande ande. Kontroll kommer i nyanser, från Jesabels profetiska trolldom och bedrägeri, till religiös lagiskhet och handlande med smörjelsen. Det finns lagiska kyrkoledare, till exempel, som inte vill tillåta Guds Ande att verka i sina egna kyrkor. Det är kontrollerandets ande. Jag talar inte om ett rätt styre i gudstjänsterna, men en fruktan om att inte ha kontrollen. Denna typen av kontroll är ingenting annat än trolldomens krafter.

4) Islam
Det fjärde fingret är islam. Detta kommer att vara den största motsättningen till kyrkan i de kommande åren. I 1997, året för denna synen, såg jag tv-nyheterna medan jag var i Nigeria och hörde påven Johannes Paulus II mana kristna till ”enhet med muslimerna för mänsklighetens skull”. Goda gärningar är fina förutsatt att de är gjorda utifrån en rätt ande men låt oss inte kompromissa med vår tro i Kristus genom att ena oss med antikristna andar. Kristus älskar muslimer men Allah är inte Jehova. Det finns fortfarande bara en väg till att bli född på nytt. Det är genom det försonande blodet från Jesus Kristus, Guds lamm (Joh. 3:16, Rom. 10:8-11). Under kappan av goda gärningar vill den islamistiska anden gå in i nöddrabbade områden av våra nationer för att föda och klä de fattiga bland oss. I den processen vill de försöka att fånga en nations barn. Jesu Kristi kyrka måste ta sin gudomliga plats i samhället och göra de gärningar som Jesus kommenderade henne att göra. Det kommer att förhindra falska religioner från att tillskansa sig den sanna Guds kyrkans tjänst. Gud kallade oss inte till att bli de bäst motiverade predikanterna genom att känna oss bra eller de största tv-profeterna i nationen. Jesus bygger starka lokala kyrkor som gör mer än att producera utmanande lovprisning och predikan. Han vill att alla Hans lärjungar ska blir tränande och använda i tjänst - och det mesta verkliga tjänstearbetet tar plats utanför den lokala kyrkobyggnaden. Efter allt, hur många människor behöver vi för att dammsuga golvet, undervisa i söndagsskolan, ledsaga, sjunga, dansa, vifta flaggor, titta efter barnen och så vidare.    

5) Kritik
Det femte fingret var kritik. Det finns ett ordstäv: ”Hela Europa talar.” Med det menas att hela Europa skvallrar. Efter att ha rest i Europa de senaste fyra åren har jag lagt märke till ett ständigt ökande uttryck av kritik bland ledarskapet. Det här behöver upphöra. Vem bryr sig om vad alla andra gör eller säger? Vad som betyder är ”vad säger Guds Ande” till dig. 

Bön är den mest viktiga saken en kyrka kan göra just nu ”…men mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.” (2 Krön. 7:14). 

Vi behöver be som de gjorde i Apostlagärningarna: ”’Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn.’ När de hade slutat att be, skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.” (Apg. 4:29-31).

”Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft.” (Ef. 6:10). 

Jonas Clark

Översättning: Bertil Lundberg

Jonas Clark är pastor i Spirit of Life Ministries Church i  Hallandale Beach, Florida.

Den extrema islamistiska sunni Deobandi-sekten från Pakistan tagit kontrollen över hälften av moskéerna och de flesta muslimska skolorna i Storbritannien berättar The Times 070907.