I en syn såg jag min Frälsare hudflängas

Då jag för några år sedan tänkte mycket på frågan, om försoningen omfattade kroppslig helbrägdagörelse, gav Gud mig en syn, där jag såg Jesus hudflängas, en syn som strax för min ande klargjorde frågan om förvillelsen i förkunnelsen i vår tid.

Jag hade blivit uppfostrad till att tro, att det inte fanns läkedom i försoningen, utan att vi måste tillåta Gud att rena oss och att Han genom sjukdom ville föra oss in i lydnad mot Hans vilja. Om detta är skriftenligt, då omfattar inte försoningen kroppslig helbrägdagörelse, och jag ber er läsa med mig ur Hebr. 10.4 "Ty det är omöjligt, att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder." När man läser denna text, skall man lägga märke till att "sjukdomar" här kan sättas i stället för "synder": Ty det är omöjligt, att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga sjukdomar!

Den falska läran om sjukdom som Guds vilja

Efter att ha predikat några år kunde jag - på grund av bristfällig förkunnelse om vad försoningen verkligen innebär - ännu inte överbevisa mig själv om att försoningen omfattade helbrägdagörelse. Framstående förkunnare som jag hade hört ville fastslå, att Gud hade tagit till sin uppgift att få oss in på sin väg, och det enda sättet Han kunde göra det på var att göra oss sjuka eller att lära oss genom sjukdom.

Nu vet vi mycket väl, att Gud en del gånger kan få oss därhän, att Han kan tala till oss när vi är sjuka, men det är inte Guds plan. Guds undervisningsmetod är Hans eget ris - Guds Ord. På grund av många sådana predikningar av framstående män blev jag förvirrad i min tanke och överbevisad om att försoningen inte omfattade kroppslig helbrägdagörelse,

I denna förvirrade ställning bad vi för sjuka en eller två kvällar i veckan år 1940 i en av de stora församlingarna i västra USA, och många blev helbrägda. Av pastorn blev jag anmodad att tala om helbrägdagörelse, då han menade, att ett sådant budskap skulle inspirera till tro hos en del som satt i rullstolar på våra möten - förutom då också hos andra. Jag kände därmed, att tiden nu var inne, då jag måste ha ett avgörande svar från Gud om det Skriften lärde om helbrägdagörelse. Och jag började fasta och bedja.

Under det att jag en eftermiddag var i bön kände jag mig bortryckt i Anden. Nu vill jag du ska veta, att det bara var en syn. Det får inte uppfattas som om Jesus blev hudflängd på nytt. Men synen var för mig mycket verklighetsnära.

Synen om hudflängningen

Jag befann mig i bottenvåningen i en stor byggnad, som bars upp av 2½ fot tjocka pelare av vitkalkad sten. Den hade jordgolv. Byggnaden var stor som ungefär ett halvt stadskvarter. Jag stod därinne tillsammans med en annan broder i Herren med ansiktet vänt mot norr. Vi talade med varandra om helbrägdagörelse, då vi plötsligt hörde ett ljud och vände oss mot höger, där vi såg några människor komma in. Det var två rader soldater på var sin sida om tre män. Mannen i mitten fördes av två mörkhyade, stora muskulösa män, över sex fot långa och klädda bara med ett tygstycke runt länderna.

Stora skaror av människor pressade sig fram överallt - män, kvinnor och barn. De ropade och knuffade varandra, och då soldatavdelningen kom oss närmare, såg jag, att mannen de bringade med sig var Jesus. Ansiktet var sargat, skarpt och blodigt, men blicken var kärleksfull.

Martyrpelaren

Männen förde Jesus rakt framför mig och hade honom att vända sig mot en av pelarna. Ett tvärträ var fäst på en av pelarna ungefär så högt som en människa kan nå. Jesus hade vid vardera handleden en två fot lång rem av läder. Remmen kastades över tvärträet på pelaren och Jesu händer och kropp drogs upp tills tårna knappt vidrörde marken. Man slet kläderna av honom och han var helt naken.

På Jesu högra sida stod ett fyra fot långt kar med smutsvatten i till en höjd av 6-8 tum. Upp ur smutsvattnet stack tre skaft fram över kanten av träbaljan. Varje skaft var tjockt som ett kvastskaft, lagat av trä och överklätt med läder. En av de mörkhyade männen plockade upp ett av skaften, som hade tre långa remmar av läder. Han doppade ändan i smutsvattnet och svingade den. Jag märkte då, att det för varje tum var fästade metall- eller benstycken på remmen. Det såg ut som gammaldags räknepengar som vi brukade leka med som barn.

Hudflängningen börjar

En man som hade befälet över soldatvakten och som bar en vit hjälm och vitt vapenmärke på bröstpansaret kom bort till pelaren, där jag stod. Han tog en flisa av ett stenstycke, torkade av pelaren med handflatan och prövade, om det gick att rista märken med stenflisan. Det gick.

Han sa något till den stora mannen med piskan och bödeln ställde sig bakom Jesus, mätte avståndet och slog Jesus mitt på ryggen nedanför nacken och skalade av köttet helt ned till höfterna. Han lade all den kraft han kunde i slaget. Blodet sprutade ned över ryggen på Jesus som drog sig upp efter handlederna och krökte knäna under sig och försökte vända ryggen bort från piskan.

När Jesus hade rätat ut sig igen, var mannen åter klar och slog Jesus på nytt. Jesus drog sig samman och det hördes ett stönande över hans läppar.

Svetten slog ut överallt på honom. Långa köttremsor från ryggen hängde ner över bakdelen av låren. Jag kunde höra skrapandet av sten på pelaren invid mig, där hövitsmannen för vakten noterade slagen. Den stora bödeln slog Jesus igen så snart han rätade ut sig, och när han drog piskan till sig längs marken, satte den blodspår i dammet. Och när piskan snärtade taket, satte den blodiga märken där. Han slog Jesus med denna piska, till det rann blod nedöver armarna på honom själv, och han var blodig nedöver sidan efter piskan. Då kastade han den och tog en ny ur baljan.

Satans försök att mörda Jesus vid martyrpelaren

Man bör hålla i minnet, att det inte fanns något desinfektionsmedel på dessa piskor. För bibelläsare är det en välbekant sak, att ett av sätten att avrätta vissa fångar var just döden genom hudflängning vid martyrpelaren. Det är min tro, att Satan ämnade ta Jesu liv vid martyrpelaren här. Han trodde inte, att Jesus skulle överleva hudflängningen, som vanligtvis bara en av nio överlevde. Hans plan var, att Jesus aldrig skulle nå korset. Men Gud var i färd med att bereda läkedom för sitt folk. Varje slag av piskan lade en sjukdom över på Jesus. Cancer, tuberkulos och alla slags sjukdomslidanden blev lagda på Hans rygg, för vi läser hos Jesaja: "Genom hans sår bliva vi helade." Och i Petrus brev i Nya Testamentet sägs det åter, att vi har fått läkedom genom Hans sår.

Då jag stod där och betraktade detta och försökte vända bort min blick, kunde jag inte undgå att se folkhopen. Starka män ropade om nåd för Jesus! Några onda män ropade efter mera blod! Soldaterna, som nästan dagligen var vittnen till sådana behandlingar och syner, vände sig bort från den blodiga förevisningen så snart deras blickar föll på Jesus. Några böjde knä i bön och lyfte händerna mot himmelen och bad Gud stoppa detta ohyggliga! Men vår text säger: "Ty det är omöjligt, att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga synder (eller sjukdomar)."

Vi stod och betraktade det, tills bödeln var täckt med blod nedöver hela den ena sidan. Han hade nu krossat Jesu rygg på den ena sidan och var klar till att börja med den andra sidan av ryggen. Jesus hade då slutat kämpa, och han hängde kraftlös. Fötterna kunde inte hålla honom uppe, eftersom han hängde vid handlederna. Den tredje piskan blev använd och mannen började med att med piskan skära av håret vid skulderhöjd. Ständigt kunde jag höra skrapningen av stenflisan mot pelaren framför mig. Det föreföll mig omöjligt, att någon mänsklig varelse någonsin skulle kunna överleva detta. Vid fötterna hade det nu samlat sig en blodpöl. Djupa långa suckar kom från Jesu läppar.

Fyrtio slag på ett när

Slutligen ljöd ett ord från mannen som hade kommandot, och den stora bödeln kastade piskan. Jag stirrade på pelaren och räknade strecken. De var 39. Man hade slagit Jesus 39 gånger för min helbrägdagörelse, för min läkedom! Mannen som stod vid sidan av mig lyfte ett svärd, räckte sig fram och skar av remmen som Jesus hängde i. Han föll raklång bakåt på den upprivna ryggen mot jordgolvet i en blodig, smutsig massa. Mannen som hade hudflängt honom, tvättade blodet av sig i baljan och fyllde så händerna med vatten, som han skvätte över Jesus.

Folket började pressa sig fram, men soldaterna trängde dem samman. När de två som fört honom hit böjde sig ner för att lyfta upp honom på sina armar, armbågade jag mig fram och såg honom in i ögonen. Trots att man kunde höra onda mäns eder och hatfull bespottelse från dem som hudflängt Jesus, såg han mig in i ögonen utan hat eller ondska, med en blick full av ömhet, sympati och förståelse. Jag visste då, att Gud hade tillåtit ett sådant bemötande komma denna Himmelens juvel till del för att jag skulle slippa att bära mina sjukdomar.

Genom hans sår har vi fått läkedom

Vill du, käre läsare, tillsammans med mig i tro lägga dina händer på Jesu söndersargade rygg, så skall du bli helbrägdagjord genom Hans sår. Ingen cancer eller någon som helst plåga kan hålla stånd i Jesu närhet.

Det skulle vara dåraktigt att ringakta hudflängningen av Jesus, när man har stått ansikte mot ansikte med en sådan välbekant sak som en romersk hudflängning. Vi vet, att Gud aldrig skulle ha låtit sin Son bli hudflängd på detta sätt, om det ej hade skett av en bestämd orsak. Och den orsaken är du och jag och våra sjukdomar.

Låt oss tro, att Jesus betalade priset för vår helbrägdagörelse. För det är omöjligt, att tjurars och bockars blod skulle kunna borttaga sjukdomar. Tro detta och var helbrägda!

Pastor James White

Till profetiska sidan.