KG Hammars dunkla teologi

Ärkebiskop K G Hammar blev 2002-01-21 intervjuad i nyhetsprogrammet Studio 1 (måndagsintervjun) i Sveriges Radio (SR). Där fick vi veta en hel del om var K G Hammar egentligen står i sin dunkla teologi. Det var bra frågor som ställdes av programledaren.

SR: Vad händer efter döden?

KGH: Det vet varken jag eller någon annan, men min tro är ju att jag kan inte ramla ur Gud bara för att jag dör biologiskt. Precis som jag har kommit ur Gud så återvänder jag dit.

SR: Finns domens dag? Kommer vi alla att dömas en gång?

KGH: Det är ju ett bildspråk det här med domens dag, där det viktigaste budskapet är att vi ska inse att våra liv är oändligt värdefulla, att varje val är viktigt, ha ett evighetsperspektiv över sig. Vissa tider lägger den tyngdpunkten till så att säga den sista dagen medan däremot det viktiga är att vi inser att det är relevant redan nu och i varje val vi gör.

SR: Men det innebär att du tror inte att jag kommer att brinna i Gehenna, helvetet finns inte, de eviga straffen finns inte?

KGH: Nej, inte som platser, eller, man kan ibland säga att ja de talar om tillstånd. Det mest fantastiska som finns är att få vara förenad med Gud och det värsta som finns är att vara skild från Gud.

SR: Ibland kan man ju tro att du ser kristendomen mer som en humanism, att oavsett om Gud finns eller ej är, kristendom behövs för etik och moral och medmänsklighet och att de här så att säga mer exakta frågorna om vem Gud är och han eller hon ser ut är inte det viktigaste?

KGH: För mig är det en flykt från trons centrum om tro blir att ha föreställningar om hur världen är, hur Gud är och hur det ser ut på andra sidan döden och så. Utan tro är nåt totalt som handlar om hela livet och en gudsrelation i allt.

SR: Så du har egentligen ingen föreställning om paradiset?

KGH: Föreställningar gör vi oss ju alla men det är ju inte föreställningarna vi ska tro på utan det som bilderna försöker bära på nåt sätt och grunderfarenheten är ju att det som har med Gud att göra är på nåt sätt bortom språkets förmåga att bära.

SR: Men om vi nu använder vårt fattiga språk, vad är din föreställning om paradiset eller himmelriket?

KGH: Ja, min bild av himlen eller evigheten är att jag lever i Guds minne på nåt sätt, det är en bild som vi människor använder om varandra och då har den bilden trängt sig på när det gäller min tro i detta avseendet.

SR: Och det är det som många av dina kollegor är frustrerade över att du inte är mer konkret. Är det inte mer än att vi finns kvar i Guds minne?

KGH: Ja, nåt större kan ju inte finnas, för vi finns där ju redan nu på nåt sätt och det har blivit kropp av oss av det och det kan det ju bli på ett annat sätt i ett annat sammanhang.

SR: Vi pratade ju när vi var i Gustav Vasa-koret eller Maria-koret om jungfru Maria och där verkar det som du inte är övertygad om att hon var jungfru, att det var en obefläckad avlelse eller du sa att det inte är viktigt.

KGH: Nää, för jag tror att tron på jungfrufödelsen vill säga nånting väsentligt om Jesus, inte om så att säga naturer eller hur konceptionen har gått till, det är ett språk för att säga nåt viktigt som de första lärjungarna började ana så småningom på andra sidan korset och uppståndelsen.

SR: Men varför vill du då ta tillbaka Maria om det inte är nåt viktigt att hon?

KGH: Det viktiga är ju att hon är ju viktig på många andra sätt än jungfrufödelsen, hon är en slags bild för kyrkan och varje kristen människas ja till Gud, att öppna sig för Guds närvaro, alltså hela födelsesymboliken är ju relevant och verkar i oss alla, endast vill någon säga att du måste tro på vissa biologiska processer och då har liksom centrum förflyttats för mig.

SR: Ibland kan jag tycka att Josef är lite förbigången för han måste ju ändå ha varit en stark person oavsett om avlelsen var obefläckad eller om det var nån romersk man som var inblandad, så uppträdde han väl okey, men han för inte mycket kredit?

KGH: Nää, han kan vara värd en och annan medkänsla.

Genom denna intervjun får vi svart på vitt var KG Hammar står när det gäller centrala frågor om Gud, livet efter detta och jungfrufödelsen. Hur kan KG Hammar få fortsätta sin tjänst som högste ledare för Svenska kyrkan trots att han öppet i Sveriges Radio redovisar sådana markanta avsteg från klassisk kristen tro? Verkligheten är väl den att ingen kan göra något åt detta, den linjen som han driver behärskas av majoriteten inom kyrkan.

Visste du att det finns ett 50-tal präster inom Svenska kyrkan som lever öppet som homosexuella? (uppgiften gavs i början på år 2002 i ett radioprogram av Människor och tro.) Bl.a KG Hammars egen syster som också är präst lever i ett lesbiskt förhållande.  Alla de kyrkobesökare som går till dessa församlingarna tar ju därmed ställning för att detta är okey. Detta försvaras med att vi inte får diskriminera människor, att riksdagen demokratiskt har beslutat godkänna homosexuellt leverne som likvärdigt heterosexuellt, att bibeln inte känner till det som nu kallas för trofasta partnerskap och så vidare. Och därmed är saken avgjord för många, då måste det vara Guds vilja, tror man. Bara det är kärlek så är det Guds vilja. Men tänk om det blir som det står i Romarbrevet 1:21-28 "Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar... Därför utlämnade Gud dem så att de följde sina egna begär... Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget... Och eftersom de inte ansåg det vara något värt att ha kunskap om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag, så att de gjorde sådant som är mot naturen."

J O Wallin skriver i en psalm: "Ej blott Guds vilja veta, men vandra i hans bud. Det är att kristen heta, det är att tjäna Gud."

I ett annat program av Människor och tro samtalade man över hur vi ska ställa oss till undren som Jesus gjorde. De medverkande var den öppet homosexuelle Mark Levengood som också är katolik, prästen Sven Hillert som undervisar på prästutbildningen i Uppsala och barnboksförfattaren Ulf Nilsson. Deras syn på undren var sämstämd, att undren var av legendkaraktär och påverkade av folkliga traditioner som lagrats på mer och mer. Programlederskan kallade Jesus för "trollerikonstnär" och någon jämförde det Jesus gjorde med Kalle Anka. 

Så är det andliga läget år 2002.

Tillbaks till: första sidan