"ecce homo" översätts i Joh. 19:5 med "se människan" i Folkbibeln. Detta är också den översättning av ordet som KG Hammar förespråkar (sid 19) av dessa ord som utgör titel för boken. En titel som är känd från Elisabeth Olssons Ecce Homo utställningen, som dock KG Hammar inte direkt berör i sin bok. Eftersom KG Hammar är Sveriges ärkebiskop och tidigare gjort kontroversiella uttalanden i trosfrågor så är det ju väldigt intressant att få veta vad han egentligen tror och vem Jesus Kristus är för honom. Och när KG Hammar skriver en bok om just detta ämnet så bör vi ta del av det han kommer fram till. Bokens baksida anger att boken "är skärvor i ett personligt troslandskap där KG Hammar försöker betrakta och förstå Jesus utifrån Johannesevangeliets kärleksperspektiv."

Detta låter ju intressant och den inledning han gör i bokens första rader är ett lysande bra konstaterande: "För mig är Jesus vägen till Gud" (sid 7). Men mycket snart börjar frågetecknen att komma: Vad menar KG Hammar egentligen? Behöver vi t ex en andlighet som är allmänmänsklig och inkluderande och vad menar han med det? Dock så avslutar KG Hammar det första lilla kapitlet med en mycket bra konklusion om Jesus som försoningsoffret för våra synder (sid 9-10).

Diverse frågetecken fortsätter dock att komma i nästa kapitel. Var det inte aposteln Johannes som skrev Johannesevangeliet utan johannestraditionens företrädare? (sid 13) På sidorna 92-94 besannas oron man fick när KG Hammar förklarar detta om evangelierna att "Allt är en bearbetning av det material som olika traditioner lämnade över till de redaktörer som lade sista handen vid evangelierna." Det har alltså skett en bearbetning som gör att evangelierna inte är "värdeneutrala historiska redogörelser eller Jesusbiografier". Och KG Hammar tar exemplet med hur Jesus gör en ung avliden pojke levande och kommer till slutsatsen att "Vad som är den ursprungliga historiska händelsen kommer vi inte åt." KG Hammar säger vidare att vi vet att evangelisternas avsikt inte främst var att berätta detta utan ge vidare sin tolkning av vem Jesus var." På samma sätt menar KG Hammar att det som står om Jesu barndom är "teologiska tolkningar av Jesu person" och att "dessa tolkningar torde vara ganska sent tillkomna". Detta betyder alltså att det som står i evangelierna svävar på lösa boliner och att vi inte kan veta något om sanningshalten i de enskilda händelserna. Därför kan KG Hammar också föra fram en antydan om att jungfrufödelsen inte behöver tolkas bokstavligt utan kan tolkas bildligt genom nya förståelseramar som kan förflytta tyngdpunkter och antyda nya tolkningar. Det är en mycket farlig teologi som KG Hammar gör sig till förespråkare av när han på detta sättet misskrediterar sanningshalten i evangelierna och även jungfrufödelsen.

KG Hammar skriver på sid 94: "Det är skillnad på den äldsta framställningens vandrande judiske rabbin som förkunnade gudsriket i Markusevangeliet och den jesusbild som återfinns i det senaste av evangelierna, Johannesevangeliet. Rörelsen sker mot allt tydligare uttryck för att Jesus också var gudomlig." Man kan i så fall inte vara säker på att Jesus var gudomlig, utan det är en teologisk tolkning som Johannesevangeliet har gett uttryck för!

På sidan 17 får vi veta att KG Hammar är kritisk inför evangeliets sätt att tala om "judarna" och att "Det finns mycket i dessa skrifter som vi som läsare måste förhålla oss kritiska till. Allt är inte kärlek." KG Hammar menar alltså att vi måste välja bort allt i Bibeln som inte uttalar att Gud och Jesus är kärlek. Hammar skriver på sidan 18: "I de allra äldsta texterna skymtar många olika gudsbilder utan drag av kärlek. I Jesu efterföljd inte bara får vi utan måste vi välja bort dessa." (!) Att göra så blir en halv och haltande gudsbild om vi människor ska ta oss friheten att på detta sättet hoppa över allt som inte passar vårt eget synsätt. Jesus säger i Joh. 14:23 "Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord." Det finns inget utrymme på den punkten att komma med egna "otraditionella ingångar" som KG Hammar kallar det. "Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig", säger Jesus i Joh. 10:27.

På sidan 20 hävdar KG Hammar att "Den som vill veta något om Gud kan inte gå utanför människan." Det är struntprat. Istället för att med kritiska ögon välja bort det han inte gillar i Ordet så bör han läsa det med trons ögon så kommer den Helige Ande att ge ljus över Ordet och kunskap om Gud.

KG Hammar fortsätter på sin kritiska linje med att inte tro skrifterna när han på sidan 22 skriver att "Berättelserna om Jesus kommer till oss på det sätt som gäller allt historiskt. Det finns ingen objektivitet, absolut säkerhet om det som berättas." Det är KG Hammars historisk-kritiska bibelsyn som lyser igenom.

På sidorna 24-27 är det denna synen som tagit över Hammars skrivande och han börjar redogöra för evolutionsteorins "faktiska" grund i motsats till att bibelns människor tänkte sig skapelsen för kanske fyra eller fem tusen år sedan. På sidorna 28-29 kommer KG Hammar med 8 stycken Vi vet som grund för sin kritiska hållning till innehållet i Bibeln, att Bibeln inte som förr kan betraktas som tämligen enhetlig och tolkas bokstavligt eller att allt som berättas i evangelierna verkligen hade hänt eller uttalats av Jesus i konkreta situationer. Detta då på grund av att evangelierna föregicks av en muntlig period på kanske 40 år eller mer. Detta är ren osanning. Om det vore så kan man ju fråga sig vilka de egentliga författarna till evangelierna kan ha varit och om man kan lita på någonting i dem eftersom vi enligt Hammar: "Vi vet att inom ett enskilt evangelium olika traditionsnivåer kan urskiljas" (!)

KG Hammar skriver vidare på sidan 30: "Om Gud älskar med en omotiverad kärlek, varför skulle vi då behöva vara rädda för att tänka fritt om Gud?" Men varför behöver vi tänka fritt om Gud, inkluderande något annat än vad Gud själv uppenbarat för oss? Det är Ordet och Anden som ger oss kunskap om Gud, inte våra egna tankebyggnader och vårt eget filosoferande.

På sidan 33 drar KG Hammar slutsatsen: "Det som inte kan övertyga vårt hjärta ska inte heller ha vår tillit och ännu mindre vår lydnad." Jag vill uttrycka det: Det som inte kan övertygas av Guds hjärta, har inte heller Guds tillit och ännu mindre Guds lydnad."

På sidan 39 påstår KG Hammar att Jesus var präglad av den judiska traditionens längtan och frågeställningar. Jesus var nog istället präglad av Faderns intentioner (Joh. 14:10).

KG Hammar tror inte på undren i evangelierna. Det får vi veta på sidorna 40-41. När det berättas att Jesus gick på vattnet så är det för KG Hammar självklart att göra en symbolisk tolkning av berättelsen. KG Hammar menar att en bokstavlig tolkning kan beröva människor den tröst och tillit som kan ligga i en symbolisk förståelse av berättelsen. Men om det är en osanning att Jesus bokstavligt gick på vattnet, hur kan vi då veta att Gud alls kan ha nån makt att ge någon tröst och tillit? Det är en farlig otroteologi KG Hammar ger utrymme för!

På sidorna 43-49 letar därför KG Hammar efter Jesu sanna mänsklighet och framhåller att det är kärleken som gäller i alla lägen och att i det läget kan gränser överskridas. Hammar glömmer att Jesus bara överskred gränser som Gud inte hade dragit upp. Lagen som Gud gav var till för människan och inte människan för lagen. Det sätt på vilket KG Hammar här och i följande kapitel talar om "gränsöverskridande kärlek" är tvetydigt. Vad menar KG Hammar när han skriver på sidan 65 "När kärleken söker nya vägar kan så kärleken förnekas och bekämpas i Guds namn." Tänker han på den homosexuella kärleken som media så starkt upphöjer och bibeltroende människor förnekar och även bekämpar i Guds namn? Strax innan skriver han på sidan 64 "Att vägra se kärlekens handlingar som kärlek och deras ursprung i Gud kallas i evangeliet för hädelse mot Anden och betecknas som den värsta synd en människa kan begå, en oförlåtlig synd." Detta är inte Jesu definition på hädelse mot Anden. Kärleken sätter gränser mot det falska. Under täcknamnet "kärlek" så ryms inom Svenska kyrkan idag ett virrvarr av tros- och lärouppfattningar och KG Hammar ger med denna boken ytterligare ett bidrag till detta.

Vad är då kärlek egentligen? Den frågan ställs på sidan 83. Först kommer KG Hammar med en del mycket god bibelundervisning, men det hela utmynnar sedan i "att vi inte måste tro att Jesus uppstod på tredje dagen som en faktisk tidsangivelse." KG Hammar är då återigen inne på att texterna måste tolkas symboliskt! KG Hammar behöver "rymd" kring det gudomliga mysteriet (det oförklarliga) och uppståndelsens hur." Men Bibeln är inte ett skönlitterärt verk, den är en uppenbarelse om vem Gud och Jesus är, vem människan är och hennes behov av frälsning samt en profetisk bok om framtiden. Ett poetiskt förhållningssätt, en poetisk bibelsyn och en poetisk bekännelsesyn som KG Hammar efterlyser på sidorna 98-99 inbjuder till flummighet.

På sidan 100 för KG Hammar fram frågeställningen "Om bibelord tycks tala ett exkluderande språk, måste vi då inte vidga perspektiven ända tills vår förståelse av sammanhanget blir inklusivt?" KG Hammar vill därför se ett inkluderande förhållningssätt istället för exkluderande tolkningar. Detta ger han uttryck för när han ger en beskrivning av Joh.14:6 där Jesus säger: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig." Enligt KG Hammar handlar detta om att söka efter kärlekens väg och det är en verklighet som inte är begränsad till kristendomen, ja inte hellre begränsad till människor med annan religionshemvist än de kristna. "Guds rike är nog tänkt för oss alla." (!)

KG Hammar ger på sidan 101 ett exempel till på sin inkluderande tolkning av bibelns ord. I Joh. 3:17 står det att Gud sände sin son till välden för att rädda den. "När den kristna trostraditionen fortsätter att säga "Gud sände sin son" får detta inte tolkas bokstavligt så att den som söker Gud i sitt inre, så utmärkande för vår tids s.k. nyandlighet, inte känner sig inbegripen och tilltalad." (!)

KG Hammar vill helt enkelt inte stöta sig ens med nyandlighetens guruer, för de nalkas ju också Gud inifrån, från det kosmiska djup som varje människa är bärare av. Det är alltså vi som kristna som måste lätta på troskraven och tolka bibeln inkluderande så att de nyandliga också känner sig hemma i kyrkans miljö. Men den kyrkan är inte Jesu Kristi brud och kommer inte att få klä sig i de heligas rättfärdighet.

Med exemplet på sidan 102 förklarar KG Hammar att hans tro och övertygelse är att bibelns paradis och syndafall är gigantiska myter och att han istället omfattar kunskapen om evolutionen. Tyngdpunkten i dessa frågor kommer därför att förskjutas till "hur Guds intentioner letat sig fram genom årmiljoner till den punkt vi idag befinner oss och blickar både bakåt och framåt. Vägen tycks ha gått från ingenting till någonting, från materia till liv, från liv till medvetande i olika former, till människan som reflekterar över sitt ursprung och sitt mål…". Därav alltså bokens titel: ecce homo - se människan. Denna sin evolutionistiska syn berättar KG Hammar att han främst har fått genom den franske katoliken och jesuiten Pierre Teilhard de Chardin (1881-1955).

Alla kan enligt denna teologin "byta bilder" med varandra oavsett världsbild eller kulturtradition och finna ett gemensamt hemvist i det framtida gudsriket. Guds kärlek känner ju inga gränser! Evangelium enligt ärkebiskop KG Hammar.

Bertil Lundberg

Tillbaks till: föregående sidan