När Guds Ande kommer över Guds folk
I
min ande ser jag vita duvor flyga i en formation av ett kors under en klarblå
himmel. I anden följer jag med dem och de flyger över ett landskap som är
ganska fattigt på växtlighet. De närmar sig ett kalfjäll där ingenting växer.
På marken ser jag enstaka personer som rörs sig där nere. De vandrar i samma
riktning som dessa duvor flyger. Nu närmar de sig en byggnad, vad jag förstår
är det ett mindre kapell, som är omgivet av ett staket. Duvorna landar där på
taket. Jag hör svagt en sång, som kommer ifrån det här kapellet ute i ödemarken.
Av de ca 15 duvorna så är det en som är orolig, den gör sig klar för att
lyfta. Jag ser hur den flyger iväg ensam runt utöver det här området. Den
kommer tillbaka och flyger in genom dörren i kapellet. Sången tystnar. Så hör
jag en kvinna säga: Guds Ande är här, Guds Ande är här. Hon blir uppfylld
av Guds ande och jag ser hur hon börja dansa, hon börjar göra väldigt mjuka
dansrörelser. (Psalm 87:7) Det enda hon säger är: Guds Ande är här,
Guds Ande är här. (Joel 2:28-29) Då börjar flera resa sig upp och följa
henne i hennes rörelser. Det är en obegriplig sång, men jag förnimmer att
det är Guds Ande, ja, de sjunger i Anden. (1
Kor14:15 b) Så
ser jag att de börjar tända ljus, för mörkret börjar falla där inne i
kyrkan och då lyfter de andra duvorna åter i formation av ett kors. Men den här
duvan som flög in i kyrkan har satt sig på en ljusstake långt framme i
kyrkan. Folket bara sjunger och sjunger en härlig himmelsk lovsång. Människorna
börjar nu be för varandra och det kommer en väldigt stark andlig kraft över
en stor del av dem. Det pågår en väldigt lång tid. Jag ser hur solen börjar
lysa in genom kyrkfönstren. Den här kvinnan som ropade: Guds Ande är här,
Guds Ande är här, hon går fram till duvan, tar den i handen och går mot utgången
och säger: Du är fri, du är fri! Men duvan flyger in igen. (2
Kor. 3:17) Se,
säger Herren Ande, jag lät min Ande komma ner som en duva. Det kommer en tid då
Guds Ande ska komma över mitt folk. Om ni är stilla och väntar så ska jag låta
min Ande utgjutas över män och kvinnor i denna tid. Det ska komma ett ljus,
som ska lysa upp era hjärtan så att ni kan se vad som kommer att ske när min
Ande fritt får leva i min församling, säger Herren. Denna ande utgjutelse är
en förberedelse för vad som komma skall i det mörker, som täcker världen i
dag. Det är mörkare än vad ni tror själva, säger Herren. Men det är inte
jag som är i mörkret utan jag skall leda er in i ljuset av min härlighet. Och
ni ska bli ljusets bärare om ni vill gå ut och tjäna mig i den kommande
tiden. För tiden blir svårare och svårare, inte bara i
ert land utan över hela vår värld. Det är många som har sagt att de har
gjort rätt men de ska stå där med skam en dag när allt uppenbaras. Det byggs
upp och byggs upp, men det ska rivas ner. (Jes. 60:1-2) Jag
ser i min ande så många sprickor i olika företag. Det är företag som byggts
upp av människor, som bara har byggt och byggt för att det ska vara stort, men
säger Herren, den tiden är förbi. Det ska bli mindre och mindre. Det var en
tid då detta land byggdes upp i mänsklig kraft, den tiden kan vara mycket nära
att människovärdet ska återställas och män och kvinnor ska få känna när
dagen är slut, att natten må bli till vila. Jag
ser också i min ande, stora skogsområden som bara vissnar ner. Det kommer att
bli en svår tid för den som har brukat jorden för jorden är näringsfattig i
dag. Den är utarmad på grund av välfärdens framfart. Det är tid att återställa
det som missbrukats av det jag skapat, säger Herren. Och ni mitt folk, som vill
gå den väg jag bestämt, ni ska träda fram i kraft och majestät för jag ska
väcka de sovande. Sovtiden är över, säger Herren. Jag ska väcka er med
saker som ni inte har trott kan ske. (Matt 25:5-7) För se jag kommer
snart, och då ska ert land vara renat för att kunna återbrukas en tid, innan
slutet kommer då jag ska hämta er hem från norr och söder, öster och väster
så ni kan sitta till bords med mig en dag i mitt rike. Jag ropar på skördemän
och kvinnor som en dag åter ska bruka min jord, säger Herren. Åke Forslin 2008-10-06. |