Åke Forslin får 2009-10-23 en syn på natten. Först ser han en stjärnhimmel, men när morgonljuset kommer så ser han avbrutna kyrktorn, det är samma bild som i en tidigare syn (se nedan). Åke förs in i en stor kyrka. Där pågår inte en gudstjänst utan där finns horeri och prostitution. Prästerna som är där har röda prästkragar. Åke hör en präst tala men han har inget från Guds Ord. Predikan var raka motsatsen till andligt liv.  

Herren säger: ”Detta skeende är en avskiljande från mig. Jag kommer att gå andra vägar och andra möjligheter ska öppna sig för ert land. Jag ska rena min församling för mitt folk ska leva i renhet och stillhet, jag ska utgjuta min ande över ert torra land”, säger Herren. Den mänskliga storhetstiden är förbi.  Men mitt folk ska gå fram med kraft och härlighet, om ni ber till mig så skall jag uppfylla era böner. Jag vill samla de förlorade som har gått vilse i detta land. Ni ska inte frukta för sjukdomar som kommit in i ert land, det finns ett samband med den orenhet som kommit in bland folket. Även bland mitt folk pågår ett orent liv, ett liv som kan leda till ett slut. Min högsta önskan är, säger Herren att ni lever i renhet och kärlek. Var är den första kärleken? Jag ser den inte, jag hör den inte, men min kärlek är gränslös, säger Herren. Jag älskar mitt folk! Amen. ” 

Åke Forslin får 2002-11-01 en syn om vårt land och kyrktornen.

I min ande hör jag ljudet av en hiss som går. Jag förs med väldigt högt upp i luften. Jag upplever mig gå ut genom en dörr ut i friska luften och jag ser ut över ett stort, enormt vidsträckt område. Jag ser kyrktorn sticka upp på olika platser. Helt plötsligt skärs tornen av och den spetsiga delen störtar till marken och där fastnar de. De är oskadade och rakt avslagna. Detta ser jag på fyra platser. 

Bortom dessa platser så ser jag oändliga stora vattenytor. Det är enorma vattenytor. Jag ser hur människor snabbt springer in i kyrkorna.  Det är mängder av folk som kommer till de här kyrkorna, enorma skaror. De söker sig in i kyrkorna, men ingen har gått fram till dessa spetsiga torn, som bara står där som en tratt, som väntar på att bli fyllda av någonting. Det är en enorm trängsel!  

Jag förs ner i en av dessa kyrkor, det är en stor kyrka. I all trängsel så ser jag att kyrkan är byggd i form av ett kors. Man kan sitta i samma formation som korset är. I all denna folkmängd så står det en enda man där framme. Det är ett väldigt liv. Människorna gråter, de är rädda för någonting. Jag ser hur mannen där framme sträcker upp sin ena hand ut över folkmängden. Det blir helt stilla. Folk sitter i gångarna, på allt som finns att sitta på.  

I anden ser jag att det här gäller vårt land Sverige. Det finns en liten, liten flagga som ett barn bär, det är en svensk flagga. Barnet ser ut att vara i 5-6 års ålder. Frimodigt går barnet fram till mannen där framme och räcker honom flaggan. Mannen börjar gråta och han börjar tala om vad Gud lagt i hans tankar denna morgon. Det är att vi ska välsigna vårt land! Så berättar han att Gud visat honom det som nu hände, att ett barn skulle komma med tecknet för vad han ska tala om.   

Han tar upp detta barn i sin famn och går ut med orden, att folket ska se vad han håller i sin famn, för Jesus säger: ”Ni är alla barn till mig. Alla i detta land ska söka mig, för tiden stundar att detta land behöver mig.” Han talar mycket om att tiden är kort. Han kramar detta barn för att ge bilden av att Herren älskar det folk som vill bära landet inför Honom. Mannen talar mycket om gemenskap och om kärlek. Han kommer också in på tro, hopp och kärlek. Vi ska också ha kärlek till det Herren skapat. Mycket starkt hör jag honom poängtera att Herren har kallat ett folk.   

”Se, säger Herrens Ande, denna bild är en bild av ert land idag. Det är en bild på behovet av att möta medmänniskan som ett barn i mitt rike. Jag, Herren kallar på mina barn, jag kallar på den som har varit ett barn med mig, jag kallar dem in i min famn. Men det barn som inte kan gå på egna ben, de behöver hjälp. De behöver människor som tar dem i sin famn och bär dem hem. För se, säger Herren, det finns så många som inte kan gå. Det finns så många som är slagna med piskrapp, med onda meningar. Ett ont ord kan kännas som ett piskrapp som slås mot en rygg. Se, mitt blod som har utgjutits för synd och slag, det ska jag läka med. Jag ska läka hjärtesåren, jag ska läka allt. Jag kallar kvinnor och män att gå till barnen.  

Jag, Herren ska också resa upp ett nytt ledarskap i detta land, från norr till söder, från öster till väster. Det kan börja i vilket väderstreck som helst för jag förbereder något mycket speciellt. Jag förbereder en nöd på ett speciellt sätt. Jag ska låta min röst bli hörd på den ena platsen efter den andra. Den som fritt vill ställa sig upp och ropa om beskydd och räddning dem ska jag bönhöra. Många känner sig redan trötta och slitna, men jag, Herren ska läka er och ge er kraft. Jag ska resa upp några speciella kvinnor, som ska få vara med och bygga något speciellt. De ska proklamera min seger, de ska få stå i spetsen och de ska inte bli uttittade eller nedtryckta. Jag ska handplocka den ene efter den andre som är villig att låta något nytt ske, för jag älskar ert land. Mina ögon är tårefyllda för jag har inte hört så många ropa till mig. Det är inte mängden som är det viktiga, utan trofastheten.   

Den som bär något i sitt hjärta tillsammans med någon ska jag rikligen välsigna. Det kommer att bli ett speciellt förtroende mellan några som jag ska ställa ut på de viktigaste platserna i ert land. Jag har börjat handplocka dem, men jag ska ännu mer manifestera platserna. De ni minst anar, mina bröder och systrar, de kommer att komma i någon form av att de säger sig vara mina tjänare. Var vaksamma! Jag ska utrusta kvinnor och män som ska lyssna in i Anden vad som är rätt och vad som är fel. Det är falska profeter med främmande språk som kommer att dyka upp på den ena platsen efter den andra, men jag Herren, förbereder ett beskydd, om ni ber om beskydd.  

Den grupp som jag, Herren, håller på att utrusta, de är specialister för mitt rike. Jag har sänt profeter som har talat, som har varnat om olika saker som kommer att ske. Men frukta inte, utan bär ut det ni bär i er ande, så ska ni få känna att jag älskar er. Kvinnor så väl som män ska stå upp när jag talar. Det kommer att bli lite obekvämare. Det kommer att bli omgrupperingar. Jag ska sända er som är villiga att tala till lite viktigare sammanhang än det har varit. Ni kan plötsligt uppleva att jag talar över er med sådan iver, att det kommer ett vattenflöde ur er mun. Och ni ska tala i nya tungor och ni ska uppleva min smörjelse.