2002-11-28. Jag upplever mig komma å gå i en jättestor öken. På långt avstånd ser jag snöklädda berg. Från himlen ser jag eldklot komma ner, men på ca 200 meters höjd upp i luften så sprids det ut och blir mindre eldklot i form av droppar, som faller ner på ett mycket stort utspritt område. Jag kan se ända bort mot bergstrakterna hur dom faller ner.

Jag förs närmare och ser speciellt en droppe, som jag upplever vara den närmaste. Jag ser hur människor försöker att med något medel släcka det här, men det brinner bara ännu mer. Det skjuter liksom upp eldklot från det som fallit ner och det har blivit en jättestor grop i sanden.

Jag hör ett enormt skrik och ser människor som försöker springa ifrån det här, för de mindre dropparna som faller ner koncentrerar sig på att träffa människorna. Dom som träffas förintas. Det tar eld i kläder och allt och inget kan släcka det. Det bara sprider sig. Jag kan se hur det regnar eld ner över jättestora områden.

Längre bort kan jag se hur en rökpelare stiger upp och ur den uppstår det mer brinnande klot. Det kommer folk med gasmasker på för att skydda sig mot den enormt svarta röken, som sänker sig ner över allt.

Fortfarande är jag i det här ökenområdet. Jag ser små plåtskjul och många kvinnor med barn. Det finns någon enstaka med vit hudfärg men i övrigt är det mörkhyade människor. Det ser ut att vara väldigt svårt och fattigt. Jag ser även soldater som försöker gå in och hjälpa till med släckningsarbetet, men det finns ingenting som släcker utan det blir bara värre och värre, det brinner bara mer och mer.

Jag upplever mig föras upp på högre höjd för att kunna se ner. Det är mycket, mycket svårt skadat allt som är angripet av eld. När jag sen ser röken avta, så är det som ett stoft som faller ner. Det delas ut säckar, som folket ska dra över sig för att skydda sig från det som faller ner från rökmolnet, som sakta avtar. Jag förnimmer att när röken kommer upp till en viss höjd, så faller ett stoft ner. Många ser jag ligga livlösa. Det är stora mängder av människor som ligger där.

Så förs jag in i en stad som ligger vid en havsstrand. Husen är vita. Det är dålig växtlighet. Det är en liten hamnstad med små båtar. Folket försöker fly i dom här båtarna för att komma undan. Båtarna är så överfulla så det hänger folk utanpå dom.

Det faller också över den här staden brinnande klot. Det ser ut att bli en stor förödelse. Det brinner och brinner och brinner. Jag ser hur det brinner i fönstren i de här tegelhusen som börjar falla ihop av värmen.

Det kommer ett konstigt ljud i min ande, från någon slags farkost, men jag kan inte lokalisera vad det är. Men det ligger stora hangarfartyg ute på redden och jag ser hur de förbereder flygplan som ska lyfta från fartygen. Det står flera uppradade. Det finns inget som säger mig varifrån de kommer, men jag ser små raketer som sitter under, två på varje plan. Planen är mörkgrå, nästan svarta med en spetsig nos och mycket litet fönster. Jag ser en man stå med flaggor för att göra klart för ett plan att starta och det lyfter från fartyget, rakt upp.

Helt plötsligt kan jag se mot bergen, att där sker det någon form av flygplansattack, för det blir en jättestor molnpelare som stiger upp. Detta sker på tre platser och jag ser mycket kraftiga nedslag. Det finns flera hangarfartyg där ute, som jag ser har attackflyg som stiger upp ett efter ett. Jag har hört en fyra, fem stycken som har gått upp. Det är ett intensivt arbete för att få upp planen.

Jag har fortfarande fullt klar blick över den här hamnstaden. Jag ser hur människorna har en väldig irritation i sina kroppar. De kliar sig och har väldigt svårt att vara stilla. Det kommer också fram en specialstyrka för att ta hand om dem. Den styrkan är iförda skyddsdräkter, man ser inte ansiktena utan de har ett visir tätt över ansiktet. De har ett specialmedel som de sprutar ut. Det är en mycket intensiv hjälpverksamhet. Folk bärs och leds till ett speciellt hus för någon uppsamling.

Så ser jag åter enorma eldklot som skjuter upp. Kloten är i form av en ring. Det är hål i mitten och jag ser himlen rakt upp. Det liksom kokar men ligger helt stilla och elden snurrar runt i en cirkel. I ringen av eld så ser jag hur lågorna slår upp och sen förs den sakta upp mot himlen. Det vidgas ut och blir större och större, det kan vara flera hundra meter, men jag ser hur det bara brinner.

Men ju högre upp den stiger så avtar själva elden och det blir bara en svart ring, som sakta börjar sänka sig ner. Det är sot som sakta börjar gå ner över ett jättestort område. Det förbereds ett mottagande när det faller ner så att ingenting ska träffas av stoftet som faller ner. Jag ser på avstånd att när det faller ner på jorden, på träd och gröna åkrar så blir det alldeles dött. Det vissnar ner och det är inget liv kvar. Jag ser det falla ner över sjöar och det förstör fiskarna, som flyter upp.

Men jag förs i anden upp och får följa den här cirkeln. Jag ser ingen bebyggelse som har träffats utan endast marken. Området kan inte vara så brett, det kan röra sig om några hundra meters bredd, men det är enormt stort. Jag förs över norra delen av Europa och sen går det ut över ett stort hav i väster. Det håller sig mycket över havet där jag ser hur olika havsdjur flyter upp.

Mot slutet av cirkeln där jag började gå upp så kommer jag ut över stora isområden, jättestora isområden. Men där ser jag hur det blir ett grått stoff som faller ner. Det kan inte finnas några levande varelser där. Men ingenting tyder på, av det jag har sett, att några människor har skadats.

Se, säger Herrens Ande, det som har byggts upp i välfärd har börjat nå sin topp, säger Herren. Nu är tiden inne att stå till svars för den välfärd som har varit över vår jord i de länder som har levt i lyx och överflöd. För det som har skövlats av min jord det må åter få uppbyggas i renhet. För se säger Herren, den som gräver ner det som har behövts för välfärd ska återgå till nöd och svårigheter.

Se, säger Herren jag vill låta min nöd komma över er för att ni ska förstå vad jag gav er för länge, länge sedan. Ni har levt bara för att det ska vara bra, men nu har det nått sin fullbordan. Ni må åter bruka min natur som ett arv från mig, för det som har varit bördigt är inte bördigt längre. Men om ni vänder om till mig, så ska jag visa er på vilket sätt ni ska rena min jord, för jag vill låta mitt rike byggas upp på det sätt som jag har talat i mitt Ord.

Det kommer att bli vissa områden som ska få se min härlighet. Det folk som har börjat ropa, som vill offra dag och natt, som vill offra arbete för att kröna mig till konung, dom ska jag välsigna på alla sätt. Den jord som idag är obrukad ska ni åter bruka. Det är så många platser som ni har lämnat, men de ska bli till liv igen för jag kallar ett villigt folk, som vill sträcka sig framåt och gå vidare. Det stundar till vissa svårigheter på olika platser, men det som har varit kommer aldrig tillbaka, för mina tankar är så mycket högre än era tankar.

Den lilla grupp som har börjat ropa och som har lyssnat på mig dom ska få höra min röst på ett mycket speciellt sätt, men det kommer att bli en strid. Det kommer att kosta mycket krafter men säger Herren, jag fyller på. Män och kvinnor som frimodigt trätt in innanför olika dörrar, dom har jag utvalt. Dem har jag utvalt för att strida den goda kampen och jag ska stå vid er sida och jag ska ge er kraft.

Det kommer en speciell kvinnorörelse att resas upp i de nordliga länderna. Jag ser i min ande hur Herren vinkar med Sveriges, Norges, Danmarks, Finlands och Islands flagga. De hålls som i en ring i Hans hand. Och ni kvinnor, som tagit ett steg tillbaka, ni ska träda fram inför mitt ansikte, för jag vill höra er röst, för ni ska få bära segerkransen för mig. Och ni ska bära den olja som jag giver er för läkedom och kraft, för det stundar till många behov för läkedom.

Det kommer en tid då mörkret utbreder sig ibland många, för det är inte som de säger utan det är helt annorlunda. Sänk inte er blick utan lyft den upp så ska jag hjälpa er. Ni kommer att höra basunljud som om det är fara å färde, men säger Herren, det ljud ni hör är en väckarklocka för att ni må ropa. Ropa, så ska jag höra er för jag älskar er. Och ni ska bära min kärlek till den som står er nära.

Det ska bli en bönegemenskap upprättad på ett mycket speciellt sätt. Jag ska låta det byggas upp ett nätverk, som ska vara berett att gå i bön för det jag kommer att tala. Det kommer att skaka inom en mycket kort tid, på den ena platsen efter den andra över hela vår jord, och se säger Herren, var vakna, för om ni sover kan det bli mycket nära. Det stundar till mycket som inte kommer ifrån mig och nu gäller det att bönen blir mäktig den närmaste tiden, säger Herrens Ande. Amen

2002-12-21. En syn om dagsläget och kommande tid.

Jag ser ett brunfärgat kors. I höjd är det som två manshöjder. Dess skugga faller åt ett speciellt håll. Jag ser två fotspår som går därifrån rakt ut i en åker. Mitt i denna åker så är det en stor förödelse. Det är som att det har bränts ett jättestort hål. Någonting mycket svårt har hänt i det här skördefältet. Det pyr och luktar väldigt illa. Det är inte vanlig bränd halmlukt, utan det är en enorm hemsk lukt. Jag ser rester utav kläder som pyr i denna grop. Det är en väldigt markerad utkant. Det är som att man har skurit av axen, för utanför ringkanten är axen fullt mogna, helt orörda. De bara står där och vajar sakta för vinden.

Så ser jag upp mot himlen och ser en örn som svävar över området. Jag förs i anden upp till örnens position. Jag ser ut över flera fält där samma nedslag har skett. Landskapet är väldigt platt, men det finns små kullar med bebyggelse. Längre bort, mot det håll där korset stod, är det bara ett stort hav, inget land mitt emot. I byarna finns det vita kyrkor, som människorna skyndar sig till.

Ifrån min position ser jag ett nedslag på ett fält, som inte är odlat Det blir en enorm dammutveckling, som stiger upp som ett klot och som sedan förs av vinden ut över ett samhälle. Det bara faller ned. Jag ser hur människorna flyr, och de som inte hinner fly faller till marken.

Men i utkanten av denna by ser jag kvinnor klädda i långa grå klänningar med vita kragar. De döljer sitt ansikte, men de går in för att hjälpa den som inte orkar längre. Jag ser den kärlek de har. Vilken omvårdande kärlek! När jag ser in i en kvinnas ögon så är det fullt av tårar. Tårarna är så rikliga så det hon bär runt sitt ansikte blir blött. Men hon tar av dessa tårar och stryker de kraftlösa. Se, säger Herren, det stundar till tider då olika troende ska stå sida vid sida. För tiden är nära då det blir svårigheter för Norden.

Jag är fortfarande kvar där uppe i örnens perspektiv. Det stundar till natt under nattens mörka timmar. Jag ser hur ljusen slocknar. Det blir mörkare och mörkare. Men det gnistrar ur skorstenarna. Det är nödens tid med många svårigheter. Men säger Herren, den som har gått i min kallelse ska jag välsigna och bevara på ett speciellt sätt. Tiden är inne för att ropa endräktigt, för det som tidigare har uttalats över Nordens länder, det är mycket nära.

Jag ser ner på en plats där en mycket stor gungbräda har ställts ut. På den ena änden står det tro, på den andre änden står det hopp. Jag ser hur folk kliver upp på de två ändarna, men hoppet är tyngst. Den största skaran står på hoppet, den är tyngst. Men så helt plötsligt så ser jag en text just vid brytpunkten och ett fåtal människor ställer sig där och en kvinna skriver där ordet, kärlek. Men det är mycket få som vill stå i centrum.

Se, säger Herren där kärlek får råda, där ska jämvikt råda. Kärleken behöver inte stå i någon våg för att vägas hit eller dit, för den är störst. Det folk som idag förbereder sig för att ropa om hjälp i nöden de må stå enade, för enheten ska segra över allt.

Och dessa flaggor, som tidigare har visat sig i min ande, ser jag åter. Det är dags att be och föra dem i topp. Fortfarande ser jag sorgbanden vid Sveriges och Finlands flagga. Men säger Herren det är sorg bland mitt folk. Det finns dem som känner sig begravda och som känner sig ligga nere i graven. Men säger Herren, ropa så de blir uppresta.

Det finns någonting mycket svårt som jag ser. Det är tre rep, som jag ser, hängande med snaror i en grov stock. Men det tonar bort….Det mina barn, är dem som inte orkar vara i några höga positioner så länge till. De vill gå hem till Herren. De känner sig misslyckade. De känner sig överkörda av människors olika beteenden. För se, säger Herren det är dags att vara vakna för vad jag vill göra är, att föra mitt rike framåt. De herdar som har staven i sin högra hand, de är lätträknade idag.

Men säger Herren, jag ska resa upp nya herdar, en ny generation, som är villig att lyssna till min röst. Jag har utvalt några som står så nära mig. Och se, säger Herren de behöver bönehjälp. Det kan kosta på, det kan bli svåra stunder. Men säger Herren, det är jag som ger dem de ord de ska uttala. Det finns dem som är handplockade som jag ska föra nära mig på ett mycket speciellt sätt, inte tillsammans utan var och en ska ha en enskild plats där jag ska tala.

Det kommer mycket att ske när det ljusnar. Och då ska min Ande ge liv för män och kvinnor, som ställer sig fram för att lyssna. De ska höra min röst. För det finns saker, som för några år sedan har uttalats och nu är tiden nära att jag ska låta det ske.

Välsigna det folk som har varit förtalade. Välsigna alla tjänare som har vågat ställa sig upp för att gå ut och tjäna mig. Det finns så många som är så blåslagna utav piskrapp, som har gått in så djupt i deras kroppar så de blöder. Men, säger Herren när de blir välsignade ska deras sår läkas. För det kommer en spännande tid, en tid som aldrig har varit, för det som har varit har inte riktigt varit ifrån mig. Men säger Herren, jag ska skaka mina länder här i Norden för min vilja må ske. Men sorgetiden är inte slut, men den går mot slutet, om ni män och kvinnor står enade.

Och så ska jag också låta det arv, som ska lämnas över en dag, bli som jag har bestämt. Det har varit dålig förvaltning. Jag ser hur konton och skulder är skyhöga. Men den som ingen skuld har ska få tillbaka för det som är betalt, därför att dom troget har litat på vad mina tjänare har talat. Det kommer en mycket svår tid för de skuldsatta, för i vårt land är folket så beroende av sina tillgångar för att överleva i kriser som kommer.

Jag ser många älvar i min ande. De är helt uttorkade. Jag ser döda fiskar. Det är helt dött. Därifrån får vi livet. Därifrån har vi fått vår guldglans. Den tiden är förbi. Den tiden är förbi mina barn och kommer aldrig tillbaka. Amen