Andens eld faller över människor som flytt 

I vaket tillstånd får Åke Forslin en syn natten till den 29/1 2009.

I Anden visas ett enormt stort berg, det finns ingen snö eller växtlighet på berget. Stora folkskaror vandrar upp efter bergssidorna på serpentinvägar. Många har boskapsdjur med sig på vandringen, hästar, kor, får och getter. De kommer till en mindre sjö som ligger på ungefär halva bergets höjd, där stannar de vid sjöns strand, som ligger mot sydväst. Det börjar bli kväll och solen börjar gå ner bakom bergstoppen. Det blir nattsvart, inga stjärnor syns, mörka moln täcker stjärnhimlen.

Plötsligt faller ett glödande klot ner mot marken och tänder en eld, ett jättestort område börjar brinna uppe på bergssluttningen. Jag hör hur folket skriker ut att det är Andens eld, som tänts i torrheten.

Natten lider mot sitt slut och när dagen gryr så samlas den stora folkskaran och drar sig upp mot det brända området. De första som kommer fram, (kan förnimma att det är spejare som skickats ut för att ta reda på om det går att gå in på det brända området,) känner på marken med händerna. Ser att de inte får sot på händerna. Spejarna samtalar lågtmält med varandra och en av männen vänder tillbaks ner till de andra, för att säga att det går ta sig in i det här området.

Mannen som stannade kvar drar sig mot centrum av platsen där eldklotet slog ner, men det finns inga märken av nedslaget på marken. Men så börjar en liten, svag rök stiga upp där i centrum, som är ungefär ½ meter i diameter. Mannen böjer knä där och ber till Gud. Vilket språk han ber på vet jag inte, men han kommer i en andlig kontakt med Herren, så han går över i ett tungotal. Plötsligt så kommer en vindpust, det blåser till omkring honom och elden börjar brinna. Folket som vandrade på berget strömmar till i stora skaror, de har sin boskap med sig. De samlas omkring elden och det blir en enorm uppståndelse.

En mycket stark lovsångskör börjar också samlas kring elden, som bara blir större och större. Folkmängden bara ökar och ökar, jag ser hur hela berget blir fullt av människor, som strömmar till från olika håll. De bär sina fanor med sina länders flaggor, den största är Israels flagga. Varje land har sitt eget lands klädesdräkt.

Det folk jag ser är ett prövat folk, det är inte välbeställda, utan dessa har gått igenom svårigheter. En stor del av dem är märkta av någonting, jag ser hur en del har händer inlindade, andra har armar inlindade i bindor, åter andra har sina huvuden inlindade. De måste ha blivit sårade i något krig, som har sänt dem på flykt.

In upp emot berget ser jag hur mattransporter sänds in med vagnar och hästar, till och med någon bil kommer. Det är mycket frukt och det som naturen ger som finns i hjälpsändningarna.

Så hör jag Herrens röst: ”Det är så många som är på flykt från välfärden, de söker sig till ett nytt land, som kan ge stillhet och vila ifrån all oro. Jag, Herren ska visa min makt och härlighet bland dessa folk. Jag ska sända dem som vill gå ut med mitt Ord, dem som vill hjälpa, som vill vårda och sköta mina barn, säger Herren. Likaväl som människorna lider i världen så är det svårt att leva i mitt rike på denna jord, men jag ska vårda mina barn. Jag ska leda dem på de rätta vägarna för mitt namns skull, säger Herrens Ande.

Jag, Herren ser de som sitter i fängelse för att de har gett sitt liv till mig. Och om ni härdar ut så ska jag, Herren lösa er från fångenskap. Jag ska lösa er från ensamhet och oduglighet, säger Herren, för mitt rike skall fullt utbredas över hela jorden, säger Herren. Det ska börja i Nord för att sedan gå ut med kraft och härlighet, men för en del kan det kosta. Det kan bli ett högt pris för den som inte har velat följa min väg, utan gått andras vägar. Se inte på hur olikheterna, utan se bara på mig, säger Herren, för jag är densamme i går, idag och i evighet.”

Där elden brann under nattens timmar, där ser jag nu när dagsljuset kommer, en enorm vattenpelare som stiger upp ca 100 meter och ett ljuvligt särlaregn faller ner över folken. Det har en diameter av 100 meter. Folket söker sig dit och de låter vattnet rinna över dem, det levande vattnet från källan, som aldrig sinar. ”Mitt folk, jag ska låta det levande vattnet ge er liv och kraft i den helige Ande, så tag emot den helige Ande mitt folk, och tjäna mig i frihet,” säger Herrens Ande. Vattenpelaren bara sprutar upp enorma mängder vatten och det regnar och regnar!!!

Åke Forslin

www.tidenstecken.se