Guds Ande vill komma över Herrens folk
I min ande ser jag vita duvor flyga i en formation av ett
kors under en klarblå himmel. I anden följer jag med dem och de flyger över ett
landskap som är ganska fattigt på växtlighet. De närmar sig ett kalfjäll där
ingenting växer. På marken ser jag enstaka personer som rör sig där nere. De
vandrar i samma riktning som dessa duvor flyger. De närmar sig en byggnad, vad
jag förstår är det ett mindre kapell, som är omgivet av ett staket. Duvorna
landar där på taket. Jag hör svagt en sång, som kommer ifrån det här
kapellet ute i ödemarken. Av de ca 15 duvorna så är det en som är orolig,
den gör sig klar för att lyfta. Jag ser hur den flyger iväg ensam runt utöver
det här området. Den kommer tillbaka och flyger in genom dörren i kapellet. Sången
tystnar. Så hör jag en kvinna säga: Guds Ande är här, Guds Ande är här.
Hon blir alldeles uppfylld och jag ser hur hon börja dansa, hon börjar göra väldigt
mjuka dansrörelser. Det enda hon säger är: Guds Ande är här, Guds Ande är
här. Då börjar flera resa sig upp och följa henne i hennes rörelser. Det är
en obegriplig sång, men jag förnimmer att det är Guds Ande, ja, de sjunger i
Anden. Så ser jag att dom börjar tända ljus, för mörkret börjar
falla där inne i kyrkan och då lyfter de andra duvorna igen i formation av ett
kors. Men den här duvan som flög in i kyrkan har satt sig på en ljusstake långt
framme i kyrkan. Folket bara sjunger och sjunger en härlig himmelsk lovsång. Människorna
börjar nu be för varandra och det kommer en väldigt stark andlig kraft över
en stor del av dem. Det pågår en väldigt lång tid. Jag ser hur solen börjar
lysa in genom kyrkfönstren. Den här kvinnan som ropade: Guds Ande är här,
Guds Ande är här, hon går fram till duvan, tar den i handen och går mot utgången
och säger: Du är fri, du är fri! Men duvan flyger in igen. Se, säger Herren Ande, jag lät min Ande komma ner som en
duva. Det kommer en tid då Guds Ande ska komma över mitt folk. Om ni är
stilla och väntar så ska jag låta min Ande utgjutas över män och kvinnor i
denna tid. Det ska komma ett ljus, som ska lysa upp era hjärtan så att ni kan
se vad som kommer att ske när min Ande fritt får leva i min församling, säger
Herren. Denna andeutgjutelse är en förberedelse för vad som komma skall i det
mörker, som täcker världen i dag. Det är mörkare än vad ni tror själva, säger
Herren. Men det är inte jag som är i mörkret utan jag skall leda er in i
ljuset av min härlighet. Och ni ska bli ljusets bärare om ni vill gå ut och
tjäna mig i den kommande tiden. För tiden blir svårare och svårare, inte
bara i erat land utan över hela vår värld. Det är många som har sagt att de
har gjort rätt men de ska stå där med skam en dag när allt uppenbaras. Det
byggs upp och byggs upp, men det ska rivas ner. Jag ser i min ande så många sprickor i olika företag.
Det är företag som har byggts upp av människor, som bara har byggt och byggt
för att det ska vara stort, men säger Herren, den tiden är förbi. Det ska
bli mindre och mindre. Det var en tid då detta land byggdes upp i mänsklig
kraft, den tiden kan vara mycket nära att människovärdet ska återställas
och män och kvinnor ska få känna när dagen är slut att natten må bli till
vila. Jag ser också i min ande, stora skogsområden som bara
vissnar ner. Det kommer att bli en svår tid för den som har brukat jorden för
jorden är näringsfattig i dag. Den är utarmad på grund av välfärdens
framfart. Det är tid att återställa det som missbrukats av det jag skapat, säger
Herren. Och ni mitt folk, som vill gå den väg jag bestämt, ni ska träda fram
i kraft och majestät för jag ska väcka de sovande. Sovtiden är över, säger
Herren. Jag ska väcka er med saker som ni inte har trott kan ske. För se jag
kommer snart, och då ska ert land vara renat för att kunna återbrukas en tid,
innan slutet kommer då jag ska hämta er hem från norr och söder, öster och
väster så ni kan sitta till bords med mig en dag i mitt rike. Jag ropar på skördemän
och kvinnor som en dag åter ska bruka min jord, säger Herren. Åke Forslin 2008-10-06 ...när Herrens hus blir ett bönens hus
Dröm natten till lördag den 20 september 2008 av
evangelist Alf Egil Olsen, Tromsö.
En stor ängel står och håller i sin hand något som liknar ett stort nystan.
Så kastar han iväg det med stor kraft. Jag ser hur han håller det i ena
handen medan nystanet susar genom luften. Nu är plötsligt nystanet väldigt
stort.
Det träffar kyrkobyggnader med våldsam kraft. Krossar väggarna och far ut
igenom på andra sidan med samma kraft. Jag ser nystanet fortsätta genom staden
och det träffar ständigt nya kyrkobyggnader. Det är en stark och nästan skrämmande
syn.
Så är det slut på nystanet och en annan ängel börjar dra i den andra trådändan.
Då blir jag orolig och frågar: ”Varför gör ni så här? Skall ni fördärva
oss?” Den första ängeln svarar: ”Detta är tvunget att ske för att inte
de kristna ska bli historia! Få vet vilka de är och ingen har sett till
dem….”
Så drar båda änglarna i var sin trådända, och människorna dras ut ur
byggnaderna som med en not. Då hör jag en annan
röst: ”Tiden kommer, ja den tiden är nu, då sanna tillbedjare skall tillbe
mig i ande och sanning! Mitt hus skall vara ett bönens hus, men ni har gjort
det till allt annat. Åter säger jag: Ropa till mig, så ska jag svara dig. Det
har kommit in så mycket av världen i mitt folk och i deras tankegång så det
fyller upp mitt hus. Ni behöver städa ur huset så min härlighet kan ta
plats. Detta sker med överlåtelse, uppläsning av Skriften, bön och fasta.” (Jag ser en ny typ av byggnader/kyrkor eller vi kan säga gamla om du vill. Där är inte många rum och aktiviteter.) Men de liknar gamla kyrkor där folk är samlade för att tillbe GUD. Det är som en fullsatt kyrka och ett hav av kristall som ropar: Helig, helig, helig! Guds folk är ute bland folket där de är och i deras hem. De är Herrens händer och fötter och de går bara till kyrkan för att tillbe. Jag känner en stark närvaro….
|