Aftonbladet berättar i en artikel 060403 om olika spöken som spökar på framförallt Svaneholms slott, som ligger utanför Skurup och som är från 1500-talet. Idag ägs slottet av Wemmenhögs hembygdsförening som nu driver museum här. Den gamla drängkammaren i källarvåningen har gjorts om till spökkammare. Några av de hundratals spöken som spökat under åren och som räknas upp är vita frun, svarta damen, mannen med slängkappan, grå munken, vackra damen, hårige mannen och skytten. Vi kan se här att den vanligaste förklaringen och egentligen enda förklaringen på vad detta är som man har, är att det skulle vara avlidna människor som går igen.

Källa: Aftonbladet.

Sedan får läsarna skriva om upplevelser av spöken som de själva gjort. Ett 10-tal personer berättar kort om personliga upplevelser och tankar kring detta. Där berättas om en lampa i taket som började svänga, ljuden av fotsteg i trappan, en soldatfru som vakar över huset och de som bor där, en som upplever att det spökat i hans lägenhet och att farmor går igen. En person hoppas att hon ska bli ett litet snällt spöke när hon dör. Så människor kan bli lurade! En annan person menar att om det skulle finnas andar, så måste det bara vara positivt, för då finns det något efter döden. Nog alltid finns det något efter döden, alla människor överlever döden, frågan är bara med vem och var man vill tillbringa detta eviga livet, med Herren Gud , hans son Jesus Kristus och änglarna i himlen, eller med demonerna och djävulen i förtappelsens boningar. Någon reinkarnation eller annan flyktväg finns inte.

Källa: Aftonbladet.

Spöken = demoner i verksamhet.

Synsk = ett redskap för dessa andar.

Snällt spöke = alla andar har samma natur som deras herre, som är djävulen.

Mest verkar det som dom bara skojar = det är precis det de gör.

Tror det är min farmor som är min skyddsängel = döda människor är inga skyddsänglar, det handlar om demoner som ikläder sig avlidnas roller. Spöken är inte avlidnas andar, sådant är en stor missuppfattning av sådana som inte har någon kunskap om livet efter detta.

Joe Fisher är en icke kristen journalist som har skrivit en bok som avslöjar dessa andars falskspel, där han tar upp spiritism, kanaliseringar och medier. Under 5 års tid var han en regelbunden deltagare i samlingar där man intresserade sig för paranormala fenomen. Här fick han också kontakt med sin egen andliga guide, en ande som hävdade sig vara en grekisk kvinna som var hans älskare i ett tidigare liv som de haft tillsammans! Mycket av den information som han fick genom sin andeguide och de medier han kontaktade upplevde han som kusligt exakt.

Men eftersom han började kontrollera informationen han fått (geografiska data, historiska fakta, datum, tider, människor, platser och händelser) i bibliotek så började tvivel resa sig i hans sinne. Det blev mer och mer uppenbart att viktiga nyckelbitar i informationen antingen var extremt bristfälliga eller direkt motsägande i sina påståenden. Fastän andarna som talade genom olika medier han mötte hävdade att de stod i kontakt med hans egen andliga guide så var mycket av informationen de gav motsägande. Som ett resultat av all den motstridande information så började Fisher uppleva att de här andarna antingen i bästa fall gissade, eller i värsta fall att de avsiktligt ljög. Efter långa och djupa efterforskningar blev han mer och mer frustrerad med de många motsägelserna och skräniga lögnerna av guiderna. Fisher konfronterade då andarna med de upptäckter som hans undersökningar gett. Responsen från de andliga guiderna var inte att de medgav något bedrägeri, men hellre att de tenderade att vara hala och undvikande. Slutligen mötte Fisher en före detta medlem i gruppen, Sandford Ellison, som tidigare hade berättat för honom om "den andra sidan" genom de historier han fått av de andliga guiderna. Ellison berättade att hans tid med guiderna ledde honom till att bli alltmer manipulerad och kontrollerad av dem, vilket till slut ledde till att hans äktenskap började brytas sönder. Ellison förklarade för Fisher hur guiderna krävde mer och mer tid, medan hans sinne samtidigt förgiftades i hans förhållande till sin fru. Han hade blivit som en marionett på en tråd redo att utföra deras befallningar. Det var endast när han bröt deras kontroll som hans tidigare relation med sin fru återupprättades.

Genom att blicka tillbaks på sitt eget handlande med dessa andliga guider så kunde Fisher förstå hur de arbetade. De kunde använda sig av skräniga halvsanningar och fullständiga lögner, de kunde använda sådana metoder som smickrade deras åhörare, och de var mycket intelligenta mästare på att manipulera. De var opålitliga och svåra till att fås till att berätta sanningen, de kunde använda sig av att byta samtalsämnet när de ifrågasattes om motsägelserna i faktauppgifterna. Fastän de ofta talade om det goda för mänskligheten, kärlek och framåtriktad utveckling, så blev det uppenbart att deras verkliga motiv var att kontrollera och att leva indirekt genom fysiska varelser, anledningen till att han gav sin bok namnet "Sirensignalen om hungriga spöken: En fascinerande utredning i kanalisering och andliga guider" (The Siren Call of Hungry Ghosts: A Riveting Investigation into Channeling and Spirit Guides).

I sista delen av boken finner man hur författaren fortfarande brottas med frågan av vad exakt guiderna är. Tillräckliga vittnesmål finns samlade för att visa att en del av informationen kan inte ha samlats in på ett naturligt sätt. Så trots att de var i stånd att samla in stora mängder av övernaturlig information, så ljög de om sin identitet (att de gjorde anspråk på att vara de dödas själar) och blev ertappade gång på gång. Fishers slutsats är att dessa andar är lägre jordiska andar, lögnväsen, som var desperata till att fästa sig själva till mänskliga värdar, som parasiter. Han refererar också till andra historiska källor, inkluderande Bibeln, som identifierar dessa andar som illvilliga, onda varelser, demoner.

Epilogen till denna utgåva från år 2001 visar att Fisher fortfarande var till en del hemsökt av sina experiment med andarna och gav en personlig varning för dessa som försökte nå denna del av den andliga världen. Tyvärr får det väl sägas att Fisher inte helt begrep vad Bibeln säger om dessa andar och därigenom inte helt bröt med sina kontakter med dessa demoner som till slut tog sitt byte. Samma år som boken publicerades tog Fisher sitt liv efter den "tortyr" han utsattes för av dessa andar som han hade varit i kontakt med. Bokförläggaren förklarade att detta var ofattbart då Fisher var känd för att han tidigare hade skrivit emot självmord i en tidigare bok som han författat. Förläggaren menar att det var av oro för sina egna problem, såväl som av de andar han sade sig ha förargat med att skriva boken om de "hungriga spökena" som han den 9 maj 2001 tog sitt liv.

Genom sina tidigare kontakter med new age och liknande sammanhang trodde han kanske fortfarande på reinkarnation och en ny chans? Detta trots att hans mor när han hade tagit upp ämnet med henne brukade säga att det var "demoner… du talar med demoner. Och jag gillar inte nånting av det."

Fishers tragiska öde och hans upplysningar om spiritism, medier och den andliga världen är ett varningsrop till oss alla om den verklighet som vi lever i. Bibeln har gett oss upplysningar om detta och vi gör klokt i att förstå att det finns onda andar som påverkar människor idag och som också vi alla kan bli påverkade av.

Källor: http://www.spotlightministries.org.uk/hungryghosts.htm
och http://www.paraview.com/fisher/index.htm

www.tidenstecken.se