Min farfar reste med Smith Wigglesworth i Nya
Zeeland och vid 68 års ålder kan jag fortfarande tydligt minnas honom berätta
om miraklerna. Det bestående minnet var dock inte mirakler utan närvaron. Jag
har aldrig kunnat ge tillfredsställande ord för att beskriva detta, men dessa
män inte bara vandrade i närvaron av en helig Gud, de utstrålade det, den
moderna religiösa dårskapen skulle buga i tysthet om den hade varit där.
Jag minns farfar och farmor som kommer från sina rum en kväll
efter en dag av bön, de sa aldrig något, men deras tjänst var kraftfull; den
gick rätt in i ens ande med renande kraft och resultatet blev att Jesus fyllde
synkretsen så att varje annat intresse bara dog.
Jag minns min indignation när en journalist fått tag i några av
Smith Wigglesworth ursprungliga manuskript och presenterade dem i en bok och
sedan fortsatte att resa i världen och predika men samtidigt levde han ihop med
en annan kvinna.
Minnet av Smith Wigglesworth drar många till att vilja önska sig
samma erfarenheter men få är villiga att gå vandringen, det är delen som det
inte ofta talas om. Smith Wigglesworth tvekade
aldrig till att identifiera tjuven och rånaren, men kunde också gråta med den
ångerfulla och leda honom till seger. Att kompromissa var inte hans stil men nu
måste huset fyllas och världen har kommit in i helgedomen.
Du kanske har lagt märke till att i Laodicea ägde man sin kyrka
– Upp. 3:14 - och Jesus var utanför - vers 20. Alla andra kyrkor beskrivs
vara på någon lokal plats, men inte Laodicea, de hade tagit sig rätt till självstyre
och kunde inte se sitt sanna tillstånd. De trogna och sanna vittnena var utanför,
inte i helgedomen. För många år sedan avsatte jag 3 dagar och nätter för
att söka Guds vilja i en viss fråga, jag hade lärt mig att förkrosselse är
grunden till sann tacksägelse och överlåtelse grunden för verklig
lovprisning. Tid och känsla försvann, himlen öppnade sig och Hans härlighet
var så stark och levande, hans kärlek var påtaglig och kraftfull. Jag frågade
honom: ”Herre hur upplever du din kyrka?”
44 år senare gråter jag
fortfarande, tyngden av Hans sorg ökade tills jag var tvungen att be honom att
sluta, jag skulle dö, jag kunde mänskligt inte klara av tyngden av sorg som
Jesus hade över sin kyrka. Hans härlighet och hans kärlek var fortfarande där,
så verklig. Jag låg på golvet när upplevelsen kom till ett slut, jag var
tillbaks i en mycket overklig värld. Under de kommande tre dagarna kunde jag
inte prata, min kropp darrade över hela mig. Hans arvedel var avfallen och jag
visste det.
Efter den upplevelsen började
det verkliga tillståndet i kyrkan uppenbaras, ingen kyrka var undantagen.
Tragiskt så har skaror vikit av från att följa Jesus och den smala vägen som
leder till livet, vikit av mitt inne i kyrkan därför att vargen
har tillåtits att ströva omkring
efter behag i huset. Otukt toppar
listan – en nära tvåa är homosexualitet. Äktenskapsbrott är
statistiskt ingen skillnad från världens
standarder. Många argumenterar över
vad som är rätt och fel i
dessa frågor, men arvedelen
har avfallit och Jesus är utanför.
Jag vet att vad jag har skrivit kan verka
negativt och utan ett riktigt svar. Jag tror att jag har uttryckt mitt hjärtas
rop att Jesus ska älskas och äras över allting. Ropet från
Joels hjärta beskriver tillståndet
och tillhandahåller svaret mellan förhuset och altaret, någon måste betala
priset för Jesu ära.
"Nu, säger Herren, skall ni vända er
till mig med uppriktigt hjärta, under fasta, gråt och klagan. Slit sönder era
hjärtan, inte era kläder, och vänd åter till Herren, er Gud. Han är nådig
och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärlek, han ångrar det onda han
hotat med. Kanske ändrar han sig och låter välsignelsen vara kvar, till
matoffer och dryckesoffer åt Herren, er Gud.
Stöt i horn på Sion! Påbjud
en fasta! Kungör en högtidssamling! Kalla på folket, påbjud en helig
sammankomst! Kalla på de gamla och samla barnen, också dem som ännu får bröstet.
Må brudgummen lämna sin kammare och bruden sitt gemak.
Mellan förhuset och
altaret skall prästerna gråta, skall Herrens tjänare ropa: "Herre, skona
ditt folk, lämna inte de dina att skymfas så att de blir till en visa bland
folken. Varför skall hedningarna få säga: Var är deras Gud?"
Då greps Herren av lidelse för sitt land och av medömkan med sitt
folk. Och Herren svarade sitt folk: Jag skall ge er säd och vin och olja, så
mycket ni behöver. Aldrig mer skall jag tillåta att ni blir skymfade bland
folken." (Joel 2:12-19).
Översättning:
Bertil Lundberg
www.tidenstecken.se
|