Den falska enhetens villfarelse
|
av
Reijo
Karvonen Kvällsskymningen
sänker sig. Snart är det mörkt. Några fartyg är på väg längs en
smal och farlig farled. Några är ännu i färd med att starta sin resa
från hamnen. Det är så pass disigt att ljuset från den trygga fyren
inte syns ända till hamnen. Men den finns ändå där. Och efter
en kort färd borde ljuset börja synas. Efter
en stund bryts mörkret av ljuset, men kom det möjligen från ett lite
annat håll än vad vi tänkte oss? Kanske vore det bra att sakta farten
och kontrollerna position och färdriktning. Men å andra sidan tycks
det ju finnas andra på samma rutt och de ser inte bekymrade ut, så säkert
är färdriktningen den rätta. Det
ryktas om att någon som vill vilseleda fartygen, har täckt det riktiga
fyrljuset och satt sitt eget ljus mycket nära den rätta fyren. Tillräckligt
nära och med nästan motsvarande ljus som den rätta fyren har, men
samtidigt tillräckligt långt så att fartygen styrs på grund. Genom
att stanna upp och kontrollera position och riktning så kanske man upptäcker
detta. Nu vill man varna dem som skall ut på havet. De har nog för
avsikt att uppriktigt färdas längs den rätta farleden, men eftersom
man vet att allt inte står rätt till, vill man varna dem. Varna, inte
förhindra dom att åka ut på havet. Vad
blir resultatet? De flesta bryr sig inte alls om varningen. Några
lyssnar. Några ser på en med medlidande och går vidare. Några anser
en lite egendomlig och några vill helst inte ha kontakt med en. Kan
denna liknelse vara tagen ur verkligheten? Knappast. Men kan den vara möjlig
i andlig mening? Det är möjligt och enligt Bibeln händer det. Med lögnens
alla kraftgärningar, tecken och under. Det
förunderliga i detta är att många har under gångna år varnat för
detta. Historien talar om för oss att de brändes på bål eller dränktes.
De stod för Bibelns sanningar med sina liv som insats. Man lyssnade
också på dom ännu för några 10-tals år sedan. Men, hur är det i
dag? Motståndarens
lära är densamma idag, som då. Den har inte ändrats och kommer
aldrig att ändras. Vi lever i ett civiliserat samhälle och nu tar man
inte livet av någon. Fartygen måste fås på grund med andra metoder.
Fyren kan inte mörkläggas helt. Det vore för avslöjande. Men genom
att flytta fyrens ljus så vilseleder man fartygen effektivt. Detta
brev är bara en liten bråkdel av helheten, vars omfattning är stor.
Mycket förblir i detta brev osagt, men villfarelsen är mycket större
än vad någon ens vågar föreställa sig. Golgata
kors och Jesu enastående försoningsverk och Hans blod, är den enda
och rätta ”fyren” som för oss fram och förbi de farliga
grynnorna. Vilseledande ljus finns set många idag. Ett
av dom är den så kallade katolsk karismatisk förnyelse, i allmänhet
förkortat CCR (Chatolic Charismatic Renewal), som också står i
gemenskap med ICCRS, ( International Catholic Charismatic
Renewal Services ), den organisation som med erkännande av den Heliga
Stolen har till uppgift att koordinera och främja utbyte av
erfarenheter bland karismatiska gemenskaper över hela världen. Ulf
Ekman, mannen
som ändrade sin kurs. Ekman
1989: ”Det
är tragiskt att se, att intellektuella, sekulariserade kristna med glädje
tar emot ett religiöst system som är antikristligt. De riter och
processioner som utförs drar inte ner Guds härlighet, de öppnar för
religiösa andemakter... Därför tar vi en stark ställning i andevärlden
och binder upp allt orent inflytande över de nordiska länderna och begär
att det som de religiösa andemakterna önskar ska gå om intet. ... Påven
har inte för en minut ändrat alla de grundläggande religiösa dogmer
som den romerska kyrkan i århundraden har bevarat. Men för den
romerska kyrkan har detta alltid betytt att de ”skingrade bröderna”
skall komma tillbaka till ”moderkyrkan” i Rom. Detta är ekumenikens
egentliga mening! Vad är det alltså för spel som pågår framför
tusentals troendes ögon? Ser man på påvedömets historia, har det
alltid stått emot, stoppat och krossat all väckelsekristendom i alla
tider. ... Frågan är hur många människor som genom madonna-tillbedjan
har gått evigt förlorade, istället för att genom tron på Jesus
allena komma till himlen. Överallt dit påven kommer sprider han
Maria-kulten och madonna-tillbedjan. I europeiska länder sker det på
ett mer intellektuellt och sofistikerat sätt än i andra delar av världen,
där man mer öppet har blandat Maria-dyrkan med inhemsk ockultism. Den
romerska kyrkan är full av ockulta inslag och har sina rötter i mycket
falsk religiositet. ... De katolska dogmerna är ingenting annat än gärningslära,
falsk religiositet och vidskepelse....Grundläggande i den katolska tron
är gärningsläran i sakramenten. Genom att använda sakramenten får
man del av Guds nåd, och att komma till himlen. Men det är inte dop,
nattvarden eller något annat av de katolska sakramenten, som frälsar
en människa. Ekman
1992 Sann
enhet och falsk ekumenik: ”I dessa dagar talas det mycket om behovet av ekumenik. Men vilken enhet
talas det egentligen om? Sann enhet tål prövning och bedömning.
Verklig enhet tål sanningen. Den vitmenar inte, förnekar inte och
bygger inte på tillfälliga kyrkopolitiska schackdrag. Den
sanna enheten stoppar inte undan kontroversiella frågor och tonar inte
ned det andra inte vill acceptera. Den sanna enheten är kopplad med
friheten i evangeliet och låter sig inte trälbindas eller
kontrolleras. För
att detta skall ske måste otrons och världslighetens stötestenar röjas
ur vägen, att ta bort sådant är inte splittring, det är förberedelser
för äkta enhet. För att äkta enhet verkligen skall manifesteras, måste
all hemligt avguderi ur vägen.” Ekman
1993,
Nyårsprofetia: ”Livets
vatten kommer att porla friskt i detta land. Men fortfarande finns det något
kvar av religiöst skökoväsende. Många vill inte höra det. Många önskar,
många t o m stänger sina öron och säger, ja, vi kan höra lite
trosundervisning. Vi kan även acceptera att Herren vill bota de sjuka.
Men de vill inte höra, säger Herren, när jag talar till dem om den
religiösa avfälligheten och det religiösa skökoväsende som i många
år har stått som ett hinder för mina gärningar och mina vägar. Men,
säger Herren, redan sedan långt tillbaka när jag lät min profet
profetera om detta skökoväsende, sedan många år har jag verkat och
det har brutits ner steg för steg. Men ytterligare finns det som behöver
förändras och göras. Ytterligare finns det som måste bort, men säger
Herren, jag arbetar på detta och jag kommer att slutföra mitt
verk...” Ekman
1995: ”På
grund av vidskepliga och obibliska föreställningar samt missbruk av
dopet och nattvarden har en del kristna antingen överbetonat eller försummat
dessa ordningar. I vissa sammanhang har evangeliet förvanskats i det
att man har fäst en frälsande betoning på dessa handlingar. Man har
antagit att människor (ofta små barn) genom dopets vatten har fått
Guds nåd och ande utgjuten över sig. Nattvarden har blivit en nästan
magisk ceremoni där Jesu offer på Golgata upprepas om och om igen,
fastän oblodigt. Det är oerhört egenmäktigt att reducera frälsningens
hemlighet och verklighet till yttre handlingar, och ingen vet hur många
människor som gått förlorade på grund av dessa grova vanföreställningar. Genom
att dessa handlingar blivit ritualiserade och mystifierade har människor
uppfattat dem som magiska. Om rätt person (en vigd präst) använder rätt
ritual och utför de rätta handlingarna så försäkras människans ingång
i Guds rike. Utförandet av själva handlingen blir det väsentliga, och
den görs oberoende av personens individuella ställningstagande, att
man själv personligt, i tro, tar emot Jesus Kristus. Detta
är så långt man kan komma från gamla och nya testamentets lära.
Ekman
2003: ”Ledarskap
innebär förmågan att faktiskt förflytta en grupp från en plats till
en annan, från en insikt till en annan, från en uppenbarelse eller
erfarenhet till en annan... Västerlandets oerhörda inriktning på överdriven
individualism och njutning har gjort att vi absolut inte vill ha någon
som säger till vad vi skall göra. Inte heller vill vi göra det vi
inte har lust med. Detta har försatt den västerländska kristenheten
tillbaka till det andliga barnstadiet och vårt motstånd emot andlig
ledarskap har blivit vår olycka. Vi kan själva!... Syftet
med ledarskapet är att få gruppen att lämna punkt A och faktiskt ta
sig över till punkt B. Alltså måste ledaren själv ha varit på punkt
B och känna vägen dit... Det är nödvändigt för en ledare att veta
vad han talar om. Han kanske inte vet alla svängarna på vägen, han måste
också lita på Gud, men han måste absolut veta var målet är och ha
varit där. Ledaren skall ha förmågan att se bakom hörnen, det som
andra ofta inte ser. Om det första nödvändiga är att en ledare själv
har varit vid punkten dit han leder sin grupp och själv känner till målet,
är det andra att han måste kunna motivera andra att komma med dit.” ”Ett
team måste ha en ledare, annars hänger det i luften och blir
ineffektivt. Ledaren måste ta ett läraransvar i gruppen. Han behöver
inte vara bäst på allt, men måste definitivt vara den som undervisar
och tränar. Teamledaren vet vart gruppen är på väg, vad den skall göra,
när, hur, tillsammans med vem och varför. Detta ledarskap måste han
ständigt utföra med ansvar... I en församlingssituation är idealet
att hela församlingen är ett enda stort team...” Ekman
2004: Profetiskt
tilltal inför 2004. Tillsammans. -
de olika
lemmarna i Kristi kropp kommer att börja fungera bättre tillsammans. -
kristna i
olika länder kommer att mer och mer arbeta tillsammans. -
olika strömningar
som förut inte förstod varandra i Kristi kropp kommer att föras
samman. -
2004 blir
ett år av konsolidering och byggande av Kristi kropp. -
2004 skall
vara ett år av starkare, djupare och härligare enhet än någonsin för
Kristi kropp i Sverige. Låt
oss be att år 2004 blir ett år då enhet börjar spira och blir
verklighet på ett genomgripande sätt i Kristi kropp i Sverige!
Ekman 2005: ”Därför
måste det som har gått snett upprättas igen i enlighet med den bild
som Gud gav i sitt ord, det mönster han har visat oss... antingen
frestas vi att dra ner kristendomen och göra den till något enbart
personligt, så att det bara är ”lilla jag och min upplevelse” som
är intressant, bara vissa verser i Bibeln som är roliga. Detta är förödande
för vårt kristna liv. Eller så kommer vi att återupptäcka, återuppväcka
och återvända till våra rötter, till det mönster som finns en gång
för alla. Då kommer inte bara du och jag att bli starkare och ha mer
smörjelse i våra liv, utan då kommer Kristi kropp att resa sig som
aldrig förr i historien i det här landet... Inte bara till upplevelser
utan också till läran, i överlåtelse till bönen och brödsbrytelsen
(nattvarden) och förståelsen av hur denna, som enhetens nådemedel och
sakrament, håller samman hela Kristi kropp på ett mycket speciellt sätt.” Ekman
2005: ”Enhet
börjar i relationer, inte i teologi.” ”Men
under 2000-talet har jag fått ett väldigt starkt tilltal från Gud om
enhet i Kristi kropp.” ”Herren
har talat till mig om att lära känna kyrkans väsen och ut ur det har
detta med enhet kommit. ... Det finns bara en kyrka, men den gestaltar
sig på olika sätt.” ”När
vi gick in i det nya seklet började den Helige Ande tala om enhet och
det kom väldigt starkt.” ”När 2004 inleddes fick jag ordet ”tillsammans” och det är märkligt
att se hur det verkligen gick i uppfyllelse under förra året.” Ekman
2007: ”...
att Livets Ord de tidiga åren var så fokuserat på det man upplevde
att Gud sade till just den egna församlingen, att man blev överfokuserad
och fick tunnelseende.” ”I slutet av 90-talet började Herren göra mig uppmärksam på behovet
av enhet.” Ekman
2008,
Att bråka med katoliker: ”
För min egen del har jag upplevt både starka tilltal från Herren angående
fördjupad enhet med hela Kristi kropp och en utmaning att ändra mig när
det gäller slentrianuppfattningar jag burit på.” Ekman
2008
(om antikatolicismen ): ”
...att man skökostämplar katolska kyrkan, då är man inte
intellektuellt hederlig och heller inte teologiskt sund. Då måste vi
bli mer avslappnade. ... de (motståndarna)
har blivit matade i åratal med antiekumenisk propaganda. (
Propaganda; syftet är inte att informera, utan att påverka, och innehållet
brister ofta i saklighet, och/eller är avsiktligt ofullständigt eller
rentav falskt.) Anders
Arborelius 2008
(om
antikatolicismen): ”
Nästan alla länder har en bottensats av fördomar.” I
juni 2006 deltog Ulf Ekman i ICCRS konferens i Italien. I
september 2006 var Sveriges katolske biskop Anders Arborelius gäst
hos Livets Ord. I september 2007 hölls konferensen ”Pinse for
alle” i Oslo där bl.a. Arborelius och Ekman deltog. Där sa Ekman
bl.a.: ”En ny generation radikala kristna kommer att resa sig och en ny
karismatisk väckelse kommer att sprida sig över hela Europa. Vi kommer
att bli överraskade när vi ser folk bli andedöpta, som vi i utgångspunkten
inte trodde kunde bli det. Det är inte meningen att bara en liten del
av Kristi kropp ska uppleva Den Helige Andes kraft. Det är för alla
kristna från alla traditioner och sammanhang.” I
juni 2008 var påvens hovpredikant, Raniero Cantalamessa,
kallad som talare till OAS-konferensen i Borås. Också Ekman var
där för att träffa sin vän Cantalamessa. 2009
fick Ekman en lista på 10 punkter av en broder, hur man kan
utveckla sann enhet. Punkt
4: ”
Kom ihåg att det finns mer som förenar än som skiljer.” Min
åsikt är att dessa ord påminner mycket om påven Johannes XXIII:s
ord : ”
...det som förenar oss är mycket starkare än det som skiljer
oss.” Punkt
5: ”Älska varandra....” Min
åsikt även här är att dessa ord påminner också om påven Johannes
XXIII ord, när han talade om ekumenik och Vatican II. Han talade om
”kärlek och sanning” och toleransens ande och sade bl.a.: ”I
oundvikliga saker enhet, i tveksamma frihet, kärlek i allt.” Punkt
7: ”Bekänn splittringens skandaler...” Påven
Johannes Paulus II skriver 1995: ”De
kristnas splittring är en olycklig tingens ordning som till och med fläckar
Kristi eget verk... Även efter alla de synder, som i historien har
bidragit till splittringen, är kristen enhet möjlig, såvida vi ödmjukt
är medvetna om att vi har syndat mot enheten och inser att vi måste
omvända oss.” Påven
Paul VI skriver 1964: ”Splittringen
mellan de kristna hindrar emellertid kyrkan att ge de barn som
knutits till henne genom dopet, men är skilda från hennes fulla
gemenskap, delaktighet i den fulla katolicitet som hon äger.” ”Till
den andra (splittringen)
hör de splittringar som mer än fyra sekler senare uppstod i Västerlandet
genom de händelser som allmänt kallas Reformationen.” (första
splittringar uppstod i Österns kyrkor) Förbundet
för Kristen enhet: ”Jesus
gav sitt liv för kyrkans enhet. Den kristna splittringen är därför
en skandal ...” (Förbundet
för kristen enhet arbetar för en enad kristen kyrka med biskopen i Rom
som enande och enad gestalt) Punkt
9: ”Gör så mycket det går att göra gemensamt.” I
boken ”På väg mot kristen enhet” (
1993, godkänd av påven Johannes Paulus II)
kapitel IV kan vi läsa om vad allt man kan göra gemensamt.
Punkt
10: ”Glöm aldrig att Jesus och Fadern vill enhet...
(Joh. 17:21-23) I
boken ” Dekret om ekumeniken” lanserar påven Paul VI
redan 1964 samma bibelställe Joh.17:21 som exempel för katolska
principer för ekumeniken. Några
citat och jämförelser ur Ekmans bok ”Tag och Ät - en bok
om nattvarden” och den katolska kyrkans katekes. (KKK = katolska kyrkans katekes, all kursiv
text original) Ekman: ”Kortfattat
kan man säga att eftersom Jesus är verkligt närvarande så förmedlar
nattvarden allt vad Jesus verkligen är, har och kan. Inte undra på att
den då är så central! Hela hans person, hans tjänst, hans lidande,
hans försoningsdöd, hans segerrika uppståndelse, och härliga
himmelsfärd, det nya förbundet i hans blod, hans kropp och församlingen
– allt är samtidigt verkligt närvarande och aktualiserat i firandet
av nattvarden. Inte undra på att den är eukaristi, tacksägelse!” Ekman
säger nästan med påven Johannes Paulus II egna ord: ”I
Eukaristin har vi Jesus, har vi hans frälsningsoffer, har vi hans uppståndelse,
har vi den Helige Andes gåva, har vi tillbedjan, lydnaden och kärleken
till Fader.”
***** Ekman:
”Här
är det naturligtvis viktigt att säga att det är den uppståndne och förhärligande
Jesus Kristus som kommer till oss i och genom nattvardens bröd och vin.
Och det är verkligen han själv, inte bara en symbol för honom
eller en förkunnelse om honom.” (betoning
Ekman) KKK
1367:
Kristi offer och mässoffer är ett enda offer. KKK
1374:
...I eukaristins allraheligaste sakrament ”är vår Herre Jesu Kristi
kropp och blod tillsammans med hans själ och hans gudom sannerligen
verkligen och väsensmässigt och följaktligen Kristus i sin
helhet närvarande. ***** Ekman: ”Det
är ett verkligt deltagande i hans uppståndna kropp och blod som
förmedlar hans nåd, liv och välsignelse till oss som tror, genom det
nya förbund han ingått. Att spekulera hur detta går till är onödigt
och ovisligt.” ”Det
är alltså inte Jesu närvaro (i
nattvarden) bara
om vi råkar tro på det, utan Jesu närvaro är där vare sig vi tror
eller inte.” KKK
1381
: Man uppfattar inte Kristi sanna kropps och Kristi sanna blods verkliga
närvaro i detta sakrament `med sina sinnen`, säger den helige Thomas,
`utan enbart genom tron, som stöder sig på Guds auktoritet`. Johannes
Paulus II
: ”Här är kyrkans skatt, världens hjärta, underpant på vårt
slutliga mål, efter vilket varje människa längtar, om än omedvetet;
en stor hemlighet som överträffar oss och som sätter vår
tankes förmåga på det hårda provet att gå utöver det som syns för
ögonen. Här bedrar oss våra sinnen-”känsel, smak och ögon,
intet här förmår ,heter det i hymnen Adoro te devote- dock
tron allena är här tillräckligt för oss.” (betoning Johannes Paulus II) Ekman: ”Självklart
använder Bibeln ett symbolspråk och självklart innehåller nattvarden
en mängd symboler men poängen är att det inte bara är en symbolisk
rit utan ett verkligt firande med Jesus närvarande.” KKK
1357
: ...hans skapelsens gåvor, bröd och vin, som genom den helige Andes
kraft och Kristi ord blir Kristi kropp och blod: Kristus blir på det sätt
verkligen på hemlighetsfull sätt närvarande.
***** Ekman: ”Kanske
mer än någonsin är nattvarden också ett växande tecken på
enhet.” KKK
1325:
Livsgemenskapen med Gud och Gudsfolkets enhet är det som gör kyrkan
till vad hon är. Eukaristin är tecken på detta och förverkligar
det KKK
1398:
Eukaristin och de kristnas enhet. Inför storheten i detta
mysterium utropar Augustinus: ”O godhetens sakrament! O enhetens
tecken! O kärlekens band!
***** Ekman: ”När
Jesus kommer till oss genom bröd och vin spelas hela försoningsdramat
upp för oss på nytt:” KKK
1366:
Eukaristin är alltså ett offer eftersom den representerar (gör
närvarande) korsoffret, därför att den är en åminnelse av
det och därför att den fördelar dess frukt. ***** Ekman: ”
Därför (att
Jesus är verkligt närvarande i nattvarden) är det viktigt att lära församlingsmedlemmarna att handskas
varsamt med själva gåvorna. Man skvimpar inte omkring vinet och man
strör inte smulor omkring sig. Det Gud ger och det han gör är
heligt.” KKK
1418:
Eftersom Kristus själv är närvarande i altarets sakrament, måste man
vörda honom genom att ägna honom tillbedjan. KKK
1378:
Kulten av eukaristin. I mässans liturgi ger vi uttryck åt vår
tro på Kristi verkliga närvaro under brödets och vinets gestalter
bland annat genom att böja knä eller genom att böja oss djupt ned som
tecken på tillbedjan av vår Herre. ”Den katolska kyrkan har givit
och fortsätter att utöva kult, i form av tillbedjan, som tillkommer
eukaristins sakrament inte bara under mässan, utan också utanför mässans
firande: i det att hon med största omsorg förvarar de konsekrerade
hostiorna, visar fram dem för de troende för att de skall vörda dem i
högtidlig form och i det att man bär dem i procession. ***** I
sin bok ”Tag och ät”, använder Ekman bildspråk. Ekman: ”En sak som jag definitivt tror kommer att ske är att nattvarden kommer
att upptäckas, förstås och fördjupas bland många troende i den tid
som ligger framför. Det kommer att bli någonting som liknar Emmauslärjungarnas
upptäckt (Luk. 24:13-23). ”Jesus hade längtat efter att äta denna måltid med lärjungarna innan
hans lidande började och nu längtar han efter att få äta måltiden
med oss i sitt rike (se Luk. 22:15-16). Däremellan kommer han till oss på
samma sätt som han gjorde med Emmauslärjungarna. Raniero
Cantalamessa,
påvens hovpredikant, berättar i sin bok hur den katolska karismatiska
förnyelsen började 1967 i USA. En grupp katolska ungdomar, som flera gånger
hade firat eukaristin, upplevde en gång hur deras ögon öppnades och
de kände igen Jesus i hostian. Det var deras ”Emmausupplevelse”.
(Luk. 24:13ff) Även
påven Johannes Paulus II skriver om samma sak: ”Varje
gång kyrkan firar den (eukaristin)
kan de troende på visst sätt uppleva de båda Emmauslärjungarnas
erfarenhet: ”Då öppnades deras ögon och de kände igen
honom”. (Luk. 24:31) Ovannämnda
uttalanden av Ekman påminner mycket om den katolska kyrkans lära. I
sin bok ”Tag och ät” skriver Ekman också så att läsaren får
den uppfattningen att eukaristin och nattvarden är en och samma sak. Så
är det dock inte. I påvens bok ”Eukaristin och kyrkan” kan
vi i sakupplysningar läsa: ”Eukaristi
och nattvard är inga synonyma begrepp”, och
vidare: ”Nattvard och Eukaristi är inte samma sak”. ”I
dialektiken mellan ”den sista” och ”den första” nattvarden
finner man nyckeln till förståelsen av varför man i katolskt
sammanhang inte kan använda termen ”nattvard” för den
allraheligaste eukaristin.” Ekman
ger också en annan bild av begreppet sakramental närvaro. I sin bok
”Tag och ät” skriver han: ”Gud
var reellt närvarande i Jesus och genom Jesus. Det är detta man i
teologiska termer kallar för sakramental närvaro...” Raniero
Cantalamessa
skriver: ”Den
helige Augustinus förklarade saken, en gång och för alla, att Jesu närvaro
i eukaristin är ” i sakramentet”... är sakramental närvaro.” KKK
1390: ”Tack
vare Kristi sakramentala närvaro under endera gestalten är det
möjligt att ta emot hela frukten av eukaristins nåd... KKK
1353: ”...hans
(Jesu)
kropp och blod, hans offer ...sakramentalt närvarande under
brödets och vinets gestalter.” Varför
är då detta så oerhört viktigt att förstå rätt? Jo,
därför att bl.a. Ekman och Arborelius och OAS-rörelsens representant
Berit Simonsson, har undertecknat ett uttalande (från
Östanbäck 2008)
där de bl.a. säger: ”Vi
som undertecknat detta uttalande kommer från olika kristna samfund, men
vi ber om och strävar efter den fulla sakramentala enheten... Arvet från
den odelade kyrkan utgör en rik källa för tron, bönen och det
liturgiska livet med eukaristin i centrum... Lärjungaskap i en
kommunitet måste vara förenat med en stark medvetenhet om att alla döpta
tillhör kyrkan och är våra systrar och bröder.” (www.nordiskkatolsk.no/dokumenter/ostanback.htm). Ekman
skriver att Livets Ord är :” ...en protestantisk
evangelisk-karismatisk församling.” (Stora
Ordboken, Björn Collinder, Svensk ordnyckel:
Som protestantiska räknas alla västliga kristna samfund och
riktningar som inte håller sig till påven.)
Här är det någonting som inte stämmer! Ledare
från alla kyrkor och samfund i Finland har även undertecknat en
skrivelse där vi bl.a. kan läsa: ”Den
(samhörigheten)
håller oss samman i väntan på att hoppet om den fullkomliga
enheten en dag skall gå i uppfyllelse. Som Guds barn och Kristi efterföljare
bekänner vi detta.” KKK1271:
”Dopet
utgör grundvalen för enheten med alla kristna också med dem som ännu
inte är i full gemenskap med den katolska kyrkan... Dopet bildar alltså
enhetens sakramentala band mellan alla dem som blivit pånyttfödda
genom detta sakrament.” Påven
Johannes Paulus II skriver bl.a. följande: ”Dopets
sakrament, som vi har gemensamt, bildar alltså enhetens sakramentala
band mellan alla dem som blivit pånyttfödda genom detta sakrament.” Sveriges
Kristna Råd: Bibelord
om kristen enhet (Joh. 17:21): ”Vi
förbinder oss ...att
i den heliga Andes kraft verka för Jesu Kristi kyrkas synliga enhet i
en enda tro, som tar sig uttryck i att vi ömsesidigt erkänner
varandras dop och lever i eukaristisk gemenskap och även i gemensamt
vittnesbörd och gemensam tjänst” (Missionskyrkans
missionsföreståndare, Göran Zettergren, och den katolske biskopen,
Anders Arborelius, undertecknade ömsesidigt doperkännandet vid en
ekumenisk gudstjänst i Mikaelikyrkan, Skärsholmen, den 21 januari
2007.) ***** Eftersom
Ekman vet att han kommer att få kritik för sina enhetssträvanden så
tillrättavisar han med skärpa de som inte delar hans åsikter: ”Motståndet
emot sann och djup enhet kommer säkert därför också att öka.
Frestelsen att ”köra sitt eget lopp” eller att för falsk nitälskans
skull söndra från sina bröder, kommer att bli större. Ibland är det
makalöst vilka små detaljer i läran eller i beteendet som gör att en
del kristna är redo att skilja sig bort från sina trossyskon. ...Det
är viktigt att inte låta sig stoppas av människor som av olika skäl
inte vill släppa sin okunnighet och sina fördomar. Det är
andligt högmod – och det är just den sortens andliga högmod som
hindrar en församling att fördjupas och gå vidare.. Jag
har fått en del förnumstiga kommentarer om att detta med nattvarden
verkar ”katolskt”, att det kan bli magiskt och rituellt o.s.v. Sådana
kommentarer, som ofta handlar om ogrundad fruktan eller ytlig kunskap,
bekräftar för mig nödvändigheten av att vi tillsammans verkligen måste
gräva djupare för att hitta de skatter som nattvarden innehåller.
Vi får inte låta oss hindras av fördomar eller fruktan. ...sedan
är det nog så att de flesta av oss inte har gjort oss bekymmer att ta
reda på vad andra kristna egentligen tror på.” ”Dessa
reaktioner (mot
enhet ) kan
bottna i ärliga frågor, men ibland tyvärr i ren okunskap och fördomar.” ”Det
är viktigt att dessa reaktioner kommer upp så att man kommer till
insikt om hur dåligt insatt man är och hur fördomsfull man faktiskt
kan vara emot andra kristna.” ”Det
(att
tala med värme om katoliker)
imponerar mer än gälla skrikande röster som kritiserar vad de
ibland inte verka veta så mycket om.” ”Personligen
tycker jag det är befriande att våga ifrågasätta sådana attityder (mot enhet) som jag ofta upplever som både okunniga och osakligt fördomsfulla.” ”Det
(förenklade uppfattningar om katoliker)
är bara ett tecken på en pinsam okunnighet. ”...Demonerna
har vrålat hela det här året för att vi går dit de inte vill att vi
skall gå och ingen demon i helvetet kommer att stoppa detta närmande.” En
mycket ”olycklig skara” är alltså alla de som vågar ifrågasätta
Ekmans åsikter! Men
själv tar han dock sig friheten att säga: ”Vi
är inte kallade att fördöma, men väl att bedöma, urskilja. Det har
vi all rätt att göra. Kärleken och sanningen hänger ihop och är
beroende av varandra.” Ekman
2007: ”Om
vi vågade sträcka oss såpass långt (samtalskväll
med biskop Anders Arborelius
vid Livets
Ord 2006) borde
inte resten bli så särskilt märkvärdigt...” Vad
i hela världen menar Ekman med detta uttalande?
******************** Raniero
Cantalamessa, påvens hovpredikant. Som
tidigare framgått i min skrivelse, var han en av huvudtalarna på
OAS-konferensen i Borås 2008. Han är en mycket stark och efterfrågad
frontfigur i den katolska karismatiska förnyelsen. År
2003, i Castel Ganfolo i Italien, sade Cantalamessa bl.a.: ”Andens
dop
(inom
den katolska förnyelsen) är
dopets förnyelse, en förnyelse av hela den kristnes liv och en förnyelse
av alla sakrament.” I
december år 2004 höll han en serie starka tal om eukaristin. I
”eukaristi-konferensen” i Birmingham, i England, 2005, höll han ett
tal: ”Behold The Lamb”, där läran om eukaristin klargjordes
mycket tydligt. Han
har under en lång tid varit en av den katolska kyrkans representant i
den delegation som fört samtal med bl.a. pingstvännerna. I dessa
sammanhang har han också träffat Benny Hinn år 2005. Han har också fått
presentera Nicky Gumbel, Alpha-rörelsens grundare, för påven
Johannes Paulus II. År
2006 citerar Cantalamessa påven Benediktus XVI, där han talar om den
karismatiska förnyelsen inom den katolska kyrkan: ”Anden
blåser var den vill, men aldrig så att den åstadkommer
stridigheter.” (=stridigheter
med
den katolska läran). ICCRS hade en konferens i Italien 2006. Man firade 40–års jubileum. Cantalamessa var en av talarna. Också Ulf Ekman fanns med på denna konferens. År
2007 var Cantalamessa ledare i en grupp som besökte Medjugore, där
temat var: ”Med Maria i övre salen”. Cantalamessas bok
”THE EUCHARIST Our Santification” är helt och hållet
katolsk. Detta
får räcka som bevis på att Cantalamessa är och förblir trogen den
katolska kyrkans lära! CCR
Katolsk
Karismatisk Förnyelse När
påven Johannes XXIII öppnade 2. Vatikankonciliet 1961 bad han: Gudomlige
Ande, förnya dina under i vår tid som en ny pingst! Påven
Leo XII började redan 1897 uppmana hela kyrkan att be för att det
tjugonde århundradet skulle bli den helige Andes århundrade. Det krävdes
ett koncilium för att detta skulle kunna bryta igenom. 1967 började förnyelsen
vid det katolska universitetet i Pittsburg, Pennsylvania. En
grupp studerande hade samlats framför den eukaristiske Kristus. En av
deltagarna, Patti Mansfield, berättar 1977 om händelsen. Hon berättar
att även Maria var närvarande, och att förnyelsens framtid beror på
vårt förhållandet till Maria, där hon är vår Moder. Jag
undrar: Varför var Maria där? Jo, därför att påven Johannes Paulus
II säger så: ”Med
kyrkan och som kyrkans Moder är Maria närvarande vid alla våra
celebrationer av Eukaristin. Om kyrkan och Eukaristin är oskiljaktigt förenade
med varandra, så måste detsamma sägas också om Maria och Eukaristin.
Därför minns man alltsedan fornkyrkans tid, alltid även Maria vid
firandet av Eukaristin, såväl i Österns som i Västerns Kyrkor.” De
katolska biskoparna i USA hade en konferens 1997 där temat var förnyelsen
i den katolska kyrkan och där sa man bl.a: ”den
äkta troheten till Maria är en välkommen och tilltagande
dimension inom CCR i USA.” Påven
Johannes II har uppgjort en ”föredragningslista” som man ännu
måste fördjupa sig i innan den fulla enheten kan uppnås. Marias ställning
på listan är nr 5. Under
år 2008 har även Ulf Ekman uttalat sig om Maria: ”Och jag är
tveksam till att hon (Maria)
födde andra barn.” Om
man bara tar Ulf Ekmans uttalande som en lös fras, så betyder det
kanske inte så mycket, men i detta sammanhang får uttalandet ett helt
annat innehåll. År
1992 talade påven Johannes Paulus II och nämnde bl.a. att förnyelsen
gör att man växer till i den Helige Ande, i kyrkans tradition, i
firandet av sakramenten, och speciellt i det återkommande mottagandet
av eukaristins sakrament. År
1998 talde påven Johannes Paulus II för ledare i den italienska
katolska förnyelsen och sade bl.a.: ”Förnyelsen är en av många
frukter av Vatican II. I
Rimini 2002, talade påven Johannes Paulus II och sade bl.a.: ”Förnyelsen
i Anden kan ses som en specialgåva från den Helige Ande till kyrkan...
född i kyrkan och till kyrkan... livskraftig återupptäckande av
sakramenten... underordnar sig kyrkans magisterium.” Här
följer uttalanden av några frontfigurer inom den katolska förnyelsen.
Alla dessa personer var närvarande på ICCRS konferens i Italien
i juni 2006, där också Ulf Ekman var med. Charles
Whitehead
talade år 2003 för över 700 (andliga)
ledare från hela världen: ”katolsk
karismatisk förnyelse kommer direkt och suveränt från Gud...
den är alltid i den lokala biskopens omsorg... dess mål är
samma som kyrkans mål... sakramentena 1131-1134... de karismer som vi
har mottagit är autentiskt katolska... vi har ingen orsak till
kompromiss... vi måste först och främst vara säkra på vår
katolska identitet... magisteruim styr oss, vi skall vara trogen vår
kyrka. Vi är i första hand katoliker... sedan karismatiska... vi är i
första hand katoliker... sedan ekumeniska.” (Whitehead var
talare hos Livets Ord Europakonferens 2007) ICCRS
president Alan Panozza sade år 2003: ”Vatikanen
gav ICCRS stadgar med mandat från Heliga stolen, att tjäna ICCRS
hela världen.” I
sitt brev som biskop Joe Grech riktat till ledarna i ICCRS,
skriver han bl.a.om planeringen av den karismatiska mässan. ”När
kroppen och blodet är upphöjt efter helgandet... kan människorna
spontant dyrka, lovprisa och tacka... applåder kan också vara sång i
anden.” Thomas
Foster
skriver 1993 om händelserna i duQuesne 1967: ”Det föddes en ny
och djupare förståelse för kyrkan, liturgin och sakramenten.” På
sin CD: ”En ny karismatisk väckelse” berättar Ekman om händelsen
i duQuesne 1967, hur den Helige Ande föll och hur man nu firat 40-års
jubileet av denna händelse. På denna ICCRS fest 2006, i Italien, var
även Ekman själv på plats. En
som var med i duQuesne 1967 är Patti Mansfield och hon var också
i Italien på ICCRS 40-års konferens. Där höll hon 2006 ett tal till
påven Benedixtus XVI, kysste hans hand och sade bl.a.: ”Av
hela vårt hjärta tackar vi för inbjudan till denna pingstfest... vi
är Era söner och döttrar... vi är kyrkans söner och döttrar,
Marias barn, och frukterna av den andra Vatikankonciliet... vi är redo
att mottaga Era ord, helige fader, följa Era råd, för vi älskar Er..
St Catherine of Siena, kallade på sin tid påven ”vår lilla pappa, söta
Kristus på jorden”... vi följer henne och kallar Er idag för vår söta
Kristus på jorden. Tack helige fader att Ni inbjöd oss hit till
kyrkans hjärta, för här finner vi vår kallelse... vi säger idag, som
St.Therese of Lisieux på sin tid: ”i vår mors hjärta, kyrkan,
vill vi vara och bli älskade.” Talarna
framhöll hur viktigt alla döptas enhet är och dom hade möjlighet
att i stillhet bedja inför Det heliga sakramentet. Fotografier som togs
från tillfället är intressanta. På vissa foton syns t.o.m. dyrkan av
hostian. Jag
vill ännu återkomma till de ordval som Ekman använder mot dom som
inte delar hans åsikter: ”De
relativt små skillnader som finns mellan olika samfund och grupper, är
överkomliga i förhållande till huvudpunkterna i den tro som är
gemensam för alla kristna. Ibland är det makalöst vilka små detaljer
i läran eller beteendet som gör att en del kristna är redo att skilja
sig bort från sina trossyskon.” Läs
och tänk mycket noggrant på följande meningar: KKK
1324
Eukaristin är hela det kristna livets höjdpunkt och källa. KKK
1327
Kort sagt, eukaristin är sammanfattningen av och höjdpunkten på vår
tro... KKK
1367
Kristi offer och mässoffret är ett enda offer. KKK
1405
Vi har inte någon säkrare pant, något tydligare tecken på detta
stora hopp om nya himlar och en ny jord där rättfärdigheten
bor, än eukaristin. KKK
1418
Eftersom Kristus själv är närvarande i altarets sakrament, måste man
vörda honom, genom att ägna honom tillbedjan. KKK
1371
Det eukaristiska offret frambärs också för avlidna troende
”som dött i Kristus men ännu inte helt och hållet blivit renade”
för att de skall kunna gå in i Kristi ljus och frid. Påven
Johannes Paulus II skriver. ”Andra
Vatikankonciliet lär med rätta att det eukaristiska offret är ”hela
det kristna livets källa och höjdpunkt”. ”Kyrkan
lever av den eukaristiske Kristus.” ”Eukaristin,
som är Jesu frälsningsbringande närvaro i de troendes gemenskap och
deras andliga näring, är den allra dyrbaraste skatt som kyrkan kan äga
på sin pilgrimsväg genom historien.” ”Detta
offer är så avgörande för människosläktets frälsning att Jesus
Kristus inte har fullbordat det och återvänt till Fadern, förrän han
åt oss efterlämnat ett medel för att vi skulle deltaga i detta offer,
som om vi hade varit närvarande vid det.” ”Relativt
små skillnader... makalöst vilka små detaljer i läran,” enligt
Ekman Om
dessa skillnader är relativt små, har Ekman rätt. Men
nu måste vi komma ihåg, att den protestantiska rörelsen uppstod just
för att avslöja dessa falska läror. Så gjorde Ekman själv ännu
år 1989...1995. Dessa falska läror är fortfarande i kraft! Den enda som skedde i den katolska kyrkan efter Vatican II, var att den påbörjade det ekumeniska arbetet och startade ett långsiktigt och noga planerat program, för att få separerade bröder tillbaka till moderkyrkan. Inte en enda viktig lärosats ändrades! Bara
”fasaden” ändrades. Efter Vatican II (1962-1965)
föddes förnyelsen inom den katolska kyrkan i duQuesne 1967. Det är
samma rörelse som än i dag har stor framgång. Även utanför den
katolska kyrkan. I
de ekumeniska dokumenten kan vi läsa bl.a: -”att
vi respekterar varandras rätt till skillnader i tro, lära och liv.
Samarbetet förutsätter däremot inte att vi omfattar allt i varandras
traditioner.” Betyder
inte detta då att något falsk finns i ifrågavarande lära? Men
i den ekumeniska rörelsen får man inte säga så. I kärlekens namn måste
man tiga om sånt! Faran
är då stor, att man själv blir delaktig i ”falskheten”, när man
tiger om sanningen! Om
man bygger enheten på dopet och inte på tron som Jesus säger
i Joh. 17, är vi ute på mycket farliga vatten. Alla
döpta
betyder inte att alla då också är frälsta! Å
andra sidan är inte alla frälsta ännu döpta. Ett
gemensamt firande av eukaristin, under påven, är den ekumeniska rörelsens
slutmål. Det
är ingen mellanetapp. Ekman vet nog detta, men säger lite annorlunda: ”Den
första församlingen var överlåten till Jesus och till varandra. Inte
bara till upplevelser utan också till läran, i överlåtelse till bönen
och brödsbrytelse (nattvarden) och förståelsen av hur denna, som
enhetens nådemedel och sakrament, håller samman hela Kristi kropp på
ett mycket speciell sätt.”
***** I
detta sammanhang vill jag särskilt poängtera en viktig sak. Denna min
skrivelse behandlar endast vad olika ledare, säger och hur de vill,
att deras medlemmar skall tro! Alltså inte vad enskilda människor
själva tror och tänker. När jag tagit upp detta till diskussion med
olika människor, har alltför många tagit illa vid sig. De har inte
kunnat fatta och förstå detta. ”Andlig
högmod ... ogrundad fruktan ... ytlig kunskap... pinsam okunnighet osv” skriver
Ekman. Men, man kan ha samma åsikt med någon, och ändå tala illa om
honom. Man behöver inte ”gilla” någon så värst mycket, men ändå
kan man dela hans åsikter! Och så kan man ju med sin bästa kamrat ha
exakt samma åsikter om allt! Men man kan inte fodra av någon, att om
inte du tror som jag, så är du inte min vän, utan då har du ”fördomar”
osv. Man får inte blanda ihop dessa saker och vad är förresten en
vän, som förbannar dig, om inte du tror som han lär? Man
måste kunna hålla isär vad någon lär och säger, och ifrågavarande
människa som person! Här
måste jag säga, att när jag har ställt några sakliga frågor till
vissa pastorer här i Finland, så har jag fått märkliga svar. Några
har inte ens svarat. Men biskop Anders Arborelius hade nog tid att svara
mig med mycket fina brev. Jag delar absolut inte det som Arborelius lär,
men jag kan mycket väl säga att han är en mycket fin personlighet.
Inte har jag något mot Ekman som person heller, men som Ekman själv säger,
att ”Vi är inte kallade att fördöma, men väl att bedöma,
urskilja. Det har vi all rätt att göra.” Så då måste
ju det gälla också det han själv säger, eller? Också det jag här
skriver! Sen är det inte frågan om ”andlig allmänbildning”
där vi ”har haft nidbilder som vi okritiskt betraktat
som sanna utan att kolla några som hälst källor” enligt Ekman. Förresten,
som Ekman säger, att dom hade tunnelseende i tidiga åren ,
så kommer jag att tänka på, att månne inte en viss grad av
tunnelseende är bara bra att ha på vägen hem. Jesus säger ju att ”...
vägen är smal...”.
***** Katolska kyrkan lär att den som vägrar tro att brödet och vinet blir ”Jesus Kristus”, han vare förbannad. Det är svårt att förstå att de som blivit verkligt pånyttfödda, enligt Bibelns undervisning, kan knäböja framför en brödbit och bägare, och vörda, be, dyrka och tacka dessa ”döda ting” för sin frälsning Canons
on the Most Holy Sacrament of the Eucharist, Canon 8: “If
anyone says that Christ received in the Eucharist is received
spiritually only and not also sacramentally and really, LET HIM BE
ANATHEMA.” (
Om någon säger att Kristus, som man mottager i eukaristin, bara är
andligt, och inte även sakramentalt och verkligt, han vare förbannad. )
Patti
Mansfield
skriver om ”Det Nya Vinet”... ”jag tror att Maria står
framför oss idag och väntar på att vi i förtroende skall vända oss
till henne, förtrösta och tro på att hon kan förmedla Andens nya vin
till oss igen”. Hon skriver alltså om bröllopet i Kana.
(Joh.2:3). Påven
Johannes Paulus II skriver om hur Maria vid bröllopet i Kana bad
Jesus förvandla vattnet till vin. Nu vill påven Johannes Paulus II att
vi skall förstå att Maria säger till oss: Tveka inte, precis
på samma sätt som Jesus förvandlade vattnet till vin, vill han nu förvandla
vinet och brödet till sin egen kropp. Att
sammankoppla dessa händelser, är ju helt horribelt. I Kana fick alla
se och smaka att vattnet verkligen hade förvandlats till vin. Ett under
hade verkligen skett. Ingen behövde försöka få någon att tro. I
eukaristin hotar man med förbannelse för att få deltagarna att tro
att något hänt, fast alla sinnen talar emot. Det
allvarligaste i detta är, med tanke på evigheten, att en människa
invaggas i den tro att hennes frälsning finns i detta. Varför skulle våra
sinnen bedraga oss just i eukaristi? Vem vill att vi skall tro så? Den
katolska kyrkan med sina läror och även den katolska karismatiska förnyelsen
med sina tungotal och sång i anden visar ”fel ljus åt sjöfararna”.
De
lär också att efter döden hamnar alla i skärselden och att den
eukaristiska mässan (för de döda!) förkortar lidandet och påskyndar
inträdet till himlen. Denna lära ringaktar Jesu försoningsverk
på korset och då blir också Jesu blod ohelgat. Förnyelsen
i den katolska kyrkan är alltså född i katolska kyrkan och för
den katolska kyrkan. Det för människorna allt djupare i
kyrkans läror och traditioner. Man säger att förnyelsens kommer suveränt
från Gud, men överallt är den under den lokala biskopens uppsikt.
Dessa lokala biskopar har innan de mottog sitt ämbete, avgett en
ed att dom är trogna den katolska trosbekännelsen, och påven. Alltså
är hela den katolska karismatiska förnyelsen underordnad påven. Den
nuvarande påven, Benediktus XVI, skriver i sin bok: ”Jesus
hade på sina axlar tagit hela mänsklighetens skuldbörda och han bar
den ner i Jordan.” Vilken
ande leder påven? Korset var inte i Jordan, utan på Golgata kulle.
Utan Jesus, inget Golgata! Utan Golgata, inget blod ! Utan Jesu blod, ingen frälsning! Med artikelns innehåll har jag velat visa att en stor del av kristenheten håller på att byta ut Jesu blod mot vatten! 17.01.2009 Källor: Privat
brevväxling med katolska präster
|