Det var här i Phoenix som jag för första gången kastade ut djävulen ur någon. Jag hade studerat Guds Ord med avseende på att kasta ut demoner, och jag hade följt med i bön när demoner blev utkastade. Men detta var min första upplevelse med djävulen. Denna djävul talade till mig och sa: "Jag kommer inte ut". Han använde stämman till den besatta personen.

Jag sa: "Djävul, du kommer ut i Jesu namn."

Djävulen sa: "Vi har haft denna kvinnan bunden i 18 år. Vi har funnit ett hem här och vi flyttar inte."

Jag sa: "Djävulen är en lögnare. Du kommer ut."

I många timmar kämpade jag med denna djävul. Djävulen sa: "Vi kommer att slita ut dig."

Jag sa: "Djävul, vi blir inte utslitna. Du är redan utsliten, och du vet det inte?"

Så kände jag att Guds smörjelse kom tungt över mig och jag sa dessa ord: "Satan, du är övervunnen. För två tusen år sedan satte min äldre bror, vars namn är Jesus, sin fot på din hals och gjorde dig hjälplös."

Då jag sa detta, skrek djävulen ut: "Säg det inte".

Jag har lärt för länge sedan att när djävulen säger till mig att jag skall göra något, är det bäst att inte göra det. Och när han säger att jag inte skall göra något, är det bäst att göra det. Jag sa det en gång till. Igen sa han: "Säg det inte". Jag kunde känna att han blev svagare. Jag sa det igen. Jag nekade till att lyssna på djävulen. Jag vill bli ledd av Guds Ord.

Igen sa jag: "Djävul, min äldre Bror satte sin fot på din hals och du är kraftlös. Du har ingen rätt till att inta detta templet. Jag befaller dig att komma ut."

Jag blev häpen över hans svar och jag har aldrig glömt det. Han sa: "Jag vet att jag är besegrad, men berätta det inte till alla. Inte alla vet det."

Precis då bestämde jag mig för att på varje ställe jag predikar, ska jag berätta för alla att djävulen är fråntagen sin makt.

Tillbaks till: föregående sidan