Det existerar ingen djävulsbesättelse! Skulle en modern psykolog säga. Men erfarna missionsläkare och missionärer har en helt annan uppfattning. De har träffat på många former av ren djävulsdyrkan och besättelse, direkta paralleller till de fall, som Jesus och apostlarna mötte.
   Holiang och hennes medhjälpare möter ovanligt många besatta under denna vinter och en dag får de höra talas om "Djävulens by", där själva ledaren för de besatta bor.
   - Dit måste vi! utropar Holiang.
   Efter mycken bön ger de sig i väg. Som vanligt är det ingen svårighet med annonseringen av mötena. Barnen i byn sköter den saken och snart har en stor skara samlats kring Guds folk. Cheng börjar. Han sträcker upp sin bibel och ropar:
   - Vi kommer från den sanne Gudens båt och detta är Guds bok. Den innehåller Guds lagar för hela världen.
   Just då händer något fruktansvärt. Under ett träd i närheten visar sig en underlig varelse, som gör Guds folk alldeles mållösa av skräck. Den tar allas uppmärksamhet och barnen rusar nyfikna bort till trädet. Varelsen sluddrar något oförståeligt och börjar hoppa och gestikulera. Barnen klappar i händer och skränar i kapp med varelsen. Larmet blir till slut så öronbedövande, att Cheng måste ge upp.
   - Låt oss be till den sanne guden! ropar han.
   Guds folk faller på knä och plötsligt blir det alldeles tyst. Varelsen under trädet tonar bort och barnen kommer tillbaka.
   Men Cheng hinner knappt höja bibeln och öppna munnen, förrän oväsendet börjar igen. Denna gång kommer det från djuren. En hop med åsnor störtar fram och gör en hel uppvisning i tokskutt och oljud. Byns hundar blir alldeles galna, de slåss och skäller, hönorna flaxar omkring och tupparna gal. Publiken vrålar av förtjusning. Vilken cirkus!
   - Låt oss be! Ropar Cheng än en gång.
   Man dröjer länge i bön och under tiden försvinner alla djuren. Den vilda åsnekonserten tystnar och barnen lugnar sig.
   Då springer en liten kvinna fram och ställer sig framför Holiang. Hennes stirrande ögon rullar vilda, medan hon lutar sig fram och ylar:
   - Jag vet, att ni kommer från den ende sanne Gudens båt!
   Men innan hon är färdig med första meningen, rycker hon till och får ett djävulskt utbrott. Hon bär sig åt precis som varelsen undet trädet tidigare. Och vad värre är - hon rusar på Holiang och klöser som en vildkatt.
   Barnen blir alldeles yra av glädje. Den galna kvinnan far omkring snabbt och smidigt som en ande. Cheng och Muh försöker förgäves att stoppa henne. Gång på gång måttar hon väldiga knytnävsslag mot Holiangs ansikte, men - det märkliga är:
   Inte ett enda slag träffar. En osynlig hand parerar slagen.
   Så mycket mer rasande blir den besatta. Hon gör fantastiska luftsprång och anfaller från alla sidor, allt under barnens extatiska jubel, men fortfarande med samma negativa resultat.
   Holiang står där alldeles lugn med knäppta händer. Hennes medhjälpare har nu kastat sig mot marken i bön.
   Då med ens faller den arma kvinnan ihop vid Holiangs fötter och skriker:
   - Bed din Gud om förbarmande!
   Hennes röst är nu en helt annan. Det låter som nödropet från en drunknande.
  Holiang sjunker ned på knä bredvid henne och lägger händer på hennes huvud. Han som en gång befallde sina lärjungar att bota sjuka och driva ut onda andar, står ännu vid sitt ord. Den besatta kvinnan blir löst och är från den dagen helt fri från sin besättese.
  Så började arbetet i Djävulens by.

Hämtat från en bok av Marie Monsen: Båtfolket på Gula floden. EFS-förlaget 1961. Översatt från norskan av Josef Stenlund. Händelsen utspelas sannolikt på 1930-talet.